Publicerad 17 juli 2019 kl. 22:00

Bästa klimatalarmister, rör inte våra barn!

Fredrika Fellman skrev en ledare i Nya Åland den 11 juli 2019 med rubriken: ”Den faktafrånvända tron och den nya missionen”.

Rubriken gav mig en spänd förväntan om att skribenten äntligen har sett ljuset och ville skriva om det. Klimatalarmismen är en faktafrånvänd tro och den missioneras ut från ledarplats; både i Nya Åland och i Ålandstidningen (”Toivonen förpestar viktig klimatdebatt”, 3 april 2018).

Fellman inleder sin ledare helt riktigt med: ”Klimatförnekare liknar allt oftare klimataktivismen vid en sekt eller religion där det inte är tillåtet att ifrågasätta etablissemanget.” Så är det. Även jag har i olika sammanhang liknat klimatalarmismen vid en religion.

Men sedan fortsätter Fellman med en oro som hon noterat: ”Ett nytt mönster börjar dock träda fram: ... personer som medvetet söker upp klimatkämpande grupper för att sprida desinformation.” Hon exemplifierar detta med facebookgruppen ”Klimataktion Åland” där tydligen icke-troende har sökt medlemskap och nu ”skapar dålig stämning”.

Här förstår jag verkligen Fellmans oro. Vi måste respektera andras tro. I alla sammanhang. Ni ska inte låta otrogna komma in i klimatgrupper och låta dem påpeka att klimatet varierade redan före människan fanns. Lika lite som de kan tolerera att icke-troende kommer in under gudstjänsten för att ropa ”Gud är död”, att någon kritiserar helgonstatyerna under en katolsk mässa eller att någon under fredagsbönen kommer in och skriker ”Muhammed var en pedofil!”.

Dessa är handlingar som enbart görs i syfte att såra andra i sin religionsutövning. Vi måste respektera varandras ritualer. Vi kan delta, men då måste vi delta med största respekt.

Men på torget/nätet i vår sekulariserade värld måste vi kunna diskutera dessa religioner och ritualer utan att kalla varandra ateister, kufar eller klimatförnekare. Alla är vi ju något av dessa. Alla måste visa respekt för allas lika värde.

Det har runnit en del vatten i Svibyån sedan jag blev beskylld att förpesta klimatdebatten i Ålandstidningen och ser med spänning fram emot om tidningens linje ändrat även på detta område.

Vi, klimatalarmistförnekare, bör låta aktivisterna i lugn och ro diskutera sina ritualer och symbolhandlingar, men vi förbehåller oss vår självklara rätt att ifrågasätta Den Nya Religionen när ni eller någon minister kräver att allmänna skattemedel ska finansiera era ritualer och symbolhandlingar eller då ni, såsom nya religioner ofta gör, försöker missionera er tro på oss, eller på våra barn.

Vissa använder barn som självmordsbombare eller har barn som oskyldiga sköldar. På medeltiden använde vårt eget rättsväsende barn som vittnen i häxprocesserna då man ansåg att barn inte kunde ljuga. Alarmisterna utnyttjar barn i sin mission.

Men bästa klimataktivister. Rör inte våra barn!

Stephan Toivonen (ÅLD)

Nya Ålands ledarskribent Fredrika Fellman svarar:

Insändarskribenten missar poängen med ledaren. Syftet var att belysa problematiken i att blanda ihop åsikt med vetenskap, som i värsta fall skadar förtroendet för vetenskapen.

I övrigt har vi inga kommentarer.

Med spänning kastade jag mig över det nya regeringsprogrammet för att läsa om den nya regeringens planer för äldreomsorgen.

Angående regeringens eventuella kostnader för avbryta kortrutten/tunnel till Föglö. Här är mina svar på frågorna.

• Vad kommer skadestånden bli på avbruten upphandling av kortrutten?

Sent ska en syndare vakna.

I den ursprungliga insändaren från S-lagtingsgruppen kritiserades Obunden samling och dess partiledare för att man tillåtit att jag fick ställa upp som kandidat i lagtingsvalet trots att jag av Åbo hovrätt hade dömts till ett villkorligt fängelsst

Då Alexander Kerenskijs provisoriska ryska regering störtades 7 november 1917 i vad som senare kom med sovjetisk terminologi att kallas ”oktoberrevolutionen” blev följden en skarp tudelning av det politiska fältet i Finland.

I början av mars 2019 fick styrelseledamoten Birgitta Johansson, ledamot av stadsstyrelsen, i uppdrag att boka ett presentationstillfälle inför stadsstyrelsen där utvärderingar, erfarenheter och arbetssätt skulle presenteras.

Att gå till personangrepp brukar betyda att argumenten tryter. Det är helt uppenbart när det gäller Marcus Måtars osakliga reaktion på den socialdemokratiska lagtingsgruppens insändare.

Nu är det adventstid, och vi väntar på julen, att ljuset ska återvända, att solen ska skingra alla mörka moln som döljer vår himmel, både utomhus och inombords.

Det är kanske denna tid på året, som det kan vara på sin plats att tala om flyktingpolitiken och flyktinghjälp. Den är en sak, som Åländsk demokrati har engagerat sig i.

Klarlägganden gällande Enerexit Ab:s tidigare styrelses beslut och de goda samarbetsförhållandena med stadsledningen (Tage Silander, Barbara Heinonen och Emma Dahlén) där fyra till antalet konstruktiva möten hölls med fullständig öppenhet.

Nej, det var ingen anonym ”kortfilm”, ”visad på Sjöfartsmuseet”, som så inspirerade kompositören Maria Grönlund att hon skapade konceptalbumet ”Songs of a sad sailor”, anmäld av Zeb Holmberg i Ålandstidningen den 4 december.

Det enda parti som veterligen ställt upp någon som dömts till ovillkorligt straff är Socialdemokraterna. Hur kan man då kritisera Obunden samling och dess ledning för att jag som dömts till villkorligt straff tilläts ställa upp i val för partiet?

I Ålands lagting sitter en lagtingsledamot, Marcus Måtar (Ob), med en nyligen fastslagen villkorlig fängelsedom för grovt ocker.

Barn i bild

Fler insändare