Publicerad 21 maj 2019 kl. 22:06

Breda nätverk gynnar Åland

Jag har i EU-kampanjen konsekvent valt att säga vad jag själv står för, inte gå i polemik med mittenpartiernas och Ålands framtids kandidat Anton Nilsson. För mig är det helt naturligt att SFP har en kandidat på Åland och att de får stöd av de åländska rösterna så att Torvalds blir återvald. Det är demokratins grundförutsättning att det finns flera kandidater att välja på.

Men Nilsson-kampanjens retorik om ”de finska socialdemokraterna” gör mig bekymrad. I dag förhandlar Åland för sina frågor i Ständerhuset i Helsingfors. Jag är ombedd att delta, med de finska socialdemokraterna på andra sidan bordet. Mina kontakter kommer inte att vara till nackdel. Jag hoppas att man kan ha den bredare bilden i fokus och Ålands bästa i hjärtat, även i hettan av en valkampanj.

När jag fick frågan om kandidatur av Antti Rinne hade vi ett långt samtal om Åland och Finland och vad som behövs för förbättringar. Vi talade om tvåspråkigheten och svenskan. Han tog stark ställning för Vasa svenska joursjukhus skulle bli kvar. När SFP behöver stöd för svenskan finns inte Samlingspartiet, Centern eller Sannfinländarna där. De som finns är Socialdemokraterna.

Min kandidatur i EU-valet är ett sätt att samarbeta med dem som leder landet, med dem som får nästa kommissionär och som leder EU i Finlands ordförandeskap. Min erfarenhet, mitt kontaktnät och förtroende är förhoppningsvis till nytta för Åland. Min kandidatur ger valfrihet och mångfald och hotar inte SFP eller Torvalds mandat. Men det är smart att utveckla relationer till fler. Låt inte Ålands framtids retorik mot ”finnarna” få för stort utrymme i kampanjen. Det gynnar verkligen inte Åland.

Camilla Gunell

Kandidat i EU-valet

En otroligt intressant undersökning som presenterades i Ålandstidningen den 3 juli. Några spontana reflektioner på utfallet:

En aningen satirisk reflektion avseende några nyligen publicerade insändare.

S-O Boman förundrar sig över varför Skatteförvaltningen skickar så många brev och fattar onödiga skattebeslut. Han ifrågasätter också de onödigt byråkratiska formuleringarna och bristen på användarvänlighet.

Några personliga funderingar kring en del av de insändare som frekventerat insändarsidorna de senaste veckorna och som har hanterat frågan om monokultur och mångkultur relaterat till Åland.

Svar på Henrik Herlins ledare i Ålandstidningen den 6 juli:

Stadsfullmäktige fick i november 2019 slutrapporten för ombyggnaden av Ålandsvägen. Fullmäktige fick då veta att staden har fått en modern stadsgata inom budget och inom utsatt tid.

Den 10-12 augusti går ett träningsläger för 6-15-åriga barn och ungdomar av stapeln. Arrangören är om jag har förstått rätt IFFK och Åland United. Den som genomför detta ”Summer Camp 2020” är Annica Sjölund. Jag

Medborgarinitiativet ”Skydda sjöfågelstammen” var en succé, flest namnteckningar någonsin. 3.206 närmare exakt, dessutom på enbart 17 dagar och organiserat i all hast.

Jag noterar att man från åländskt och finländskt håll satsat ofantliga ekonomiska resurser för att lindra effekterna av nu rådande pandemi. Bidrag ges till permitterade, arbetslösa, kulturutövare och företagare med flera. Bra så!

Någon skrev i tidningen att skattegränsen tillfört Åland 100 miljoner euro.

De som kör stadens gräsklippare är tydligen inte informerade av arbetsledningen om att undvika att meja ned blommande områden på stadens gräsmattor.

Då är Åland snart vid slutstationen gällande den offentliga ekonomin. En resa som snabbades upp av pandemin, men som haft en rak och utstakad färdriktning under åratal.

Skärgården definierar på många sätt den åländska identiteten. På få ställen är denna känsla mer framträdande än på västra Föglö.

Barn i bild

Fler insändare