Publicerad 26 november 2019 kl. 21:54

Dags för Finland att reformera strejkrätten

När svenska strejker kan räknas på en hand kan finska räknas i hundratal. Ständiga strejker är ett av svaren på varför den finska tillväxten stampar och ekonomin går kräftgång.

I Sverige är sympatistrejker inte möjliga av självklara orsaker. Det är ett systemfel på hög nivå när konflikter kräver strejker. Det handlar även om bristande förståelse för vad som skapar ekonomiska utrymmet för förbättrade avtal och lönejusteringar. Fortsätter vi jämförelsen med Sverige har deras arbetsmarknadsparter fått igenom rimliga krav och förbättringar trots att Svarte Petter i form av sympatistrejker saknas.

Varje strejk som påverkar transport och handel blir ett extra hårt slag för Åland. Denna strejk försämrar hela Finlands rykte som handelspartner och det sätter flera av våra åländska företag i en situation som de på intet sätt kan påverka.

Jag anser att strejkproblematiken och dess verkningar ska hamna högt upp på dagordningen för den kommande regeringen. Ett initiativ till den finska riksdagen om behovet av lagstiftande åtgärder och kulturförändring när det gäller strejk som förhandlingsvapen kan vara en tydlig viljeyttring för att detta inte längre är hållbart vare sig för Åland eller den finska ekonomin i stort.

I detta fall kunde Sverige agera förebild på hur konflikter via diplomati, framförhållning och god kommunikation vinner över strejker.

John Holmberg

Lagtingsledamot (Lib)

Angående Anders Anderssons insändare den 21 januari:

I finsk massmedia skrivs det om föreningen som Viking Lines aktieägare bildat. En sådan förening är ett bra initiativ för att hjälpa rederiet.

I tisdagens Ålandstidningen skriver Sture Åström, sekreterare i ett nätverk som kallar sig Klimatsans, om klimatet och hänvisar till 15 av världens främsta forskare, utan att nämna vilka, inom vilka områden de är verksamma, eller på vilka grunder

Barbro Sundback (S) går till angrepp och anklagar mig som gruppledare för De obundna i Mariehamn för att inte hålla de politiska överenskommelserna. Mig veterligen har nog inte jag gjort något övertramp.

Gruppledare Barbro Sundback (S) ger sig på de andra gruppledarna i Mariehamns fullmäktige för att vi uppfattar Mariehamns-sossarnas begränsade urval när det gäller att besätta de viktigaste makt- och ansvarsposterna i Mariehamn som problematiskt i

När jag var sex år låg jag för första gången på sjukhus. På den tiden fick inte föräldrar vara med på samma sätt som i dag, så jag minns att jag var väldigt ledsen.

Det är stadens ansvar att se till att vi mariehamnare trivs och har det bra. Efter att Röde Orms gratisbussar slutade har staden blivit mindre trivsam.

För några veckor sedan höll stadens kultur- och fritidsnämnd ett informationstillfälle kring konverteringen av WHA:s gräsunderlag till konstgräs. Härvid framkom det att så kallat SBR-granulat ska användas som fyllnadsmaterial.

Moderata gruppledaren Roger Jansson bekymrar sig än en gång för maktobalans och maktkoncentration, utgående från det faktum att jag kommer att sitta i stadsstyrelsen och förhoppningsvis (i skrivande stund är nämnderna inte utsedda) i socialnämnden

Det är med förvåning jag läser i Ålandstidningen den 15.1 att Anders Holmberg (Ob) och Ingrid Zetterman (Lib) har kritik mot att Mariehamns socialdemokrater föreslår Nina Fellman (S) som både ledamot av stadsstyrelsen och socialnämnden.

Nyss hemkommen från en längre resa ser jag att Marcus Måtar inte straffas för sin fängelsedom. Väldigt märkligt. Eller kanske inte.

Kommentar till ledaren den 16 januari 2020.

Klimatförändringarna anges som orsak till de omfattande skogsbränderna som härjar och har härjat i Australien.

Angående ledaren den 7 januari:

Barn i bild

Fler insändare