Publicerad 12 augusti 2019 kl. 22:00

Den blöta filtens politik

Att införa avgifter eller höja skatter är enligt mig den enkla vägens politik, där politiker inte ids eller bryr sig om att fundera i andra banor än att avkräva invånare och näringsliv ännu mer pengar. Jag har vid flertal tillfällen och i olika sammanhang kritiserat den sortens politik och jag kan konstatera att Stephan Toivonen och jag har olika syn på det mesta. Även då det kommer till näringsfrämjande åtgärder och samhällets roll som katalysator för att utveckla tillväxten, ryggraden i vårt välstånd.

Jag är glad att Åland är ett nav i färjtrafiken på Östersjön. Att vi är en angöringspunkt mellan huvudhamnar som Åbo, Helsingfors, Stockholm och Tallin. Detta ger oss fantastiska möjligheter som vi idag tar för givet och som utan skatteundantaget skulle begränsas till anlöp från avsevärt färre hamnar, avsevärt färre turer till avsevärt dyrare priser och förmodligen kräva subventioner för att upprätthållas.

Det skulle i sin tur leda till färre arbetsplatser, försämrade och fördyrade export- och importmöjligheter för våra företag och lägga sig som en väldigt blöt filt över hela det åländska samhället. Rederierna behöver enligt mig absolut inte känna någon tacksamhetsskuld för skattegränsen. Rederierna skapar möjligheter på flera plan såväl för den enskilde ålänningen som för många åländska företag.

I Stephan Toivonens värld är inte en passageraravgift på 10-20 cent en belastning för ett rederi. Det är här den enkla politikens girighet kommer fram. Tänk vad enkelt att multiplicera alla passagerare som angör Åland och inte går i land med 20 cent. Vilken vinst, och efter två år när den enkla vägens politik behöver mer pengar kan avgiften höjas till 30 cent, och så vidare.

Tyvärr, Stephan Toivonen, är det inte fullt så enkelt. Dagens konkurrenssituation på Östersjön gör att 10-20 cent per passagerare skulle belasta verksamheterna rejält och i tider då vartenda kostnadsställe nagelfars på servettnivå är det givet att ytterligare en passageraravgift inte bidrar till något positivt sett över tid.

Vänder vi på sakfrågan kan vi konstatera att det varje dygn passerar tiotusentals resenärer som är potentiella kunder för vårt landbaserade näringsliv. Är det rederiernas fel att många av de passagerare som bokar en färjresa hellre tillbringar ett dygn ombord än stiger av och upplever Åland?

Sett till årets tolv månader finns ingen större platsbrist för den turist som önskar besöka Åland och rederierna säljer gladeligen Ålandsupplevelser. Den aningen svårare vägens politik är att skapa incitament för att locka folk att kliva av, och ge rederierna landbaserade produkter som de kan sälja. Därför är jag glad över investeringen vid Ålands golfklubb, Pommerndockan, konstgrässatsningen vid WHA, matprojekt, nya cykelvägar och annat som gör Åland intressantare som turistdestination.

Jag tycker den sortens politik är betydligt mer konstruktiv att bedriva än att införa nya avgifter och samtidigt bestraffa rederier som bidrar till att ge Åland en stor potential. Med en mer kostnadseffektiv offentlig sektor kunde dessutom ekonomiskt utrymme skapas för ännu fler årliga landbaserade investeringar, vilket väldigt snabbt skulle skapa tillväxt på rätt sätt.

John Holmberg (Lib)

Lagtingsledamot och ägare av exakt noll rederiaktier

Med spänning kastade jag mig över det nya regeringsprogrammet för att läsa om den nya regeringens planer för äldreomsorgen.

Angående regeringens eventuella kostnader för avbryta kortrutten/tunnel till Föglö. Här är mina svar på frågorna.

• Vad kommer skadestånden bli på avbruten upphandling av kortrutten?

Sent ska en syndare vakna.

I den ursprungliga insändaren från S-lagtingsgruppen kritiserades Obunden samling och dess partiledare för att man tillåtit att jag fick ställa upp som kandidat i lagtingsvalet trots att jag av Åbo hovrätt hade dömts till ett villkorligt fängelsst

Då Alexander Kerenskijs provisoriska ryska regering störtades 7 november 1917 i vad som senare kom med sovjetisk terminologi att kallas ”oktoberrevolutionen” blev följden en skarp tudelning av det politiska fältet i Finland.

I början av mars 2019 fick styrelseledamoten Birgitta Johansson, ledamot av stadsstyrelsen, i uppdrag att boka ett presentationstillfälle inför stadsstyrelsen där utvärderingar, erfarenheter och arbetssätt skulle presenteras.

Att gå till personangrepp brukar betyda att argumenten tryter. Det är helt uppenbart när det gäller Marcus Måtars osakliga reaktion på den socialdemokratiska lagtingsgruppens insändare.

Nu är det adventstid, och vi väntar på julen, att ljuset ska återvända, att solen ska skingra alla mörka moln som döljer vår himmel, både utomhus och inombords.

Det är kanske denna tid på året, som det kan vara på sin plats att tala om flyktingpolitiken och flyktinghjälp. Den är en sak, som Åländsk demokrati har engagerat sig i.

Klarlägganden gällande Enerexit Ab:s tidigare styrelses beslut och de goda samarbetsförhållandena med stadsledningen (Tage Silander, Barbara Heinonen och Emma Dahlén) där fyra till antalet konstruktiva möten hölls med fullständig öppenhet.

Nej, det var ingen anonym ”kortfilm”, ”visad på Sjöfartsmuseet”, som så inspirerade kompositören Maria Grönlund att hon skapade konceptalbumet ”Songs of a sad sailor”, anmäld av Zeb Holmberg i Ålandstidningen den 4 december.

Det enda parti som veterligen ställt upp någon som dömts till ovillkorligt straff är Socialdemokraterna. Hur kan man då kritisera Obunden samling och dess ledning för att jag som dömts till villkorligt straff tilläts ställa upp i val för partiet?

I Ålands lagting sitter en lagtingsledamot, Marcus Måtar (Ob), med en nyligen fastslagen villkorlig fängelsedom för grovt ocker.

Barn i bild

Fler insändare