Publicerad 10 juli 2019 kl. 22:00

Den långa vägen

Ett av mina sista arbeten på FST hade rubriken ”Demokratins långa väg” och var ett försök att visa på hur en (någorlunda) fungerande demokrati växer fram i en lång och ibland mödosam process. Den berättelsen kunde ta sin början i ganska små händelser. Några människor besluter sig för att läsa Bibeln på egen hand. Några aktivister grundar en förening för att åstadkomma en skola eller grunda en skytteförening (för att hålla vargar och ryssar på avstånd). Det är alltså en process i små steg, som just är så offentlig situationen medger.

Utan det här invecklade nätet av föreningar och aktivister hade kvinnorna aldrig fått sin tidiga (men ändå försenade) rösträtt. Och utan alla tänkbara och otänkbara ansträngningar hade Finland vare sig klarat av sin självständighet, sitt inbördeskrig eller vinter- och fortsättningskrigen. Vi hade inte heller byggt upp ett välfärdssamhälle, som trots sina brister ändå i ett vidare globalt perspektiv är någonting många sneglar på som någonting synnerligen eftertraktat.

I den långa kavalkaden av händelser och människor finns det sådant som sticker ut; avgörande händelser som lite har vänt på historiegångens bana eller människor som bara med sitt exempel har inspirerat till att tro på demokratin som system och levnadsform.

Men vid en viss punkt stannade min berättelse. Jag var kanske fortfarande fångad av en mycket nationell bild av utvecklingens gång, trots att jag då redan hade bott 10 år utanför hemlandet. Min historiebild startade ändå på något sätt med Runebergs ”Fänrik Stål”, med Paavo i Saarijärvi och Sven Dufva vid Virta bro.

Det retar mig en smula så här i efterhand.

Det jag överhuvudtaget inte gav mig in på var demokratins villkor i en global värld där ett splittrat och av krig sönderslitet Europa är så illa piskat till att bygga upp en överstatlig demokrati. Det är den här överstatliga demokratin vi lever i och det är dess brister, som nu skapar besvärliga spänningar.

Systemet med spetskandidater var ett första försök att skapa överstatliga och legitimerande demokratiska strukturer. I Finlands valsystem satt det visserligen ganska illa, men vi borde trots bristerna ha förstått att det är någonting vi måste ta i och utveckla.

Men det motsatta skedde. Bakom lykta dörrar i Bryssel förhandlade Europeiska rådet fram en lösning, som egentligen med rötterna drog upp den lilla men spirande demokratiska plantan.

Nu står vi lite handfallna med Svarte Petter och Ursula von der Leyen.

Nils Torvalds

Skribenten är ledamot av Europaparlamentet (SFP/Renew Europe)

Stackars Bambi och stackars människorna på Näverskär (se insändare den 28 november). Hoppas att polisen tar kräken som sköt och att de får stora straff.

”Från en djurvän”

Som bekant föreslår den avgående regeringen i sitt budgetförslag att den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, ska bibehållas. Kostnaden för detta är 1.800.000 euro per år. I en budget, som får ett underskott på 15.000.000 euro.

Kaj L, tydligt och bra skrivet den 29 november. Det överensstämmer med dagens verklighet. Vi behöver varandra, nu och i framtiden. Tillsammans är vi starkare och man kan inte veta när man själv behöver hjälp och stöd från andra.

Karin

Stadsdirektören Barbara Heinonen och minoriteten i stadsstyrelsen bestående av Sara Kemetter (S), Tony Wikström (S) samt Jonny Andersen (Lib), försöker misskreditera majoriteten i stadsutvecklingsnämnden genom att låta det framstå som att nämnden

I skrivande stund plitas säkert målsättningar ned för det politiska programmet med ambitionen att styra det offentliga Åland under de följande fyra åren (och genom det alla våras liv).

I Ålandstidningens ledare och artiklar den senaste veckan får man inte bara bilden av att strejk är en vänsterextrem aktion, det uttrycks i ord och meningar! Vinklingen på rapporteringen är oroväckande klandrande och ensidigt nyliberal.

Benita Mattsson-Eklund skrev i Ålandstidningens ledare den 26 november om en viktig fråga som berör överkonsumtionen som belastar vår planet.

FN:s nya klimatrapport visar att det fortfarande är möjligt att uppnå Parisavtalets mål, men att ländernas klimatlöften måste skärpas. Men de fastslår också att Parisavtalet inte är tillräckligt ambitiöst och att ytterligare åtgärder krävs.

I denna tidnings ledare den 27.11 spekulerar skribenten över bevekelsegrunderna till den givmildhet som medföljer den annalkande julen.

Det har gått över ett år sedan den klimatrapport som väckte en stor del av världen kom ut.

Öppet brev till Tjuvskyttarna lördagen den 23 november 2019.

Black Friday och julhandeln. Bägges gemensamma nämnare som marknadsföringen i decennier utnyttjat, normaliserat och förstorat; vår tragiska och obesvarade kärlek till konsumtionen.

Med min budgetmotion nummer två med rubriken: ”Landskapsandelar och stöd till kommunerna” vill jag att avdraget för löne- och pensionsinkomster stryks. Det är den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, som någon kallade det.

Barn i bild

Fler insändare