Publicerad 22 maj 2020 kl. 22:00

Det går att bygga billigare i Lemland

Tack för att du väljer Ålandstidningen!
I oroliga tider är det extra viktigt med pålitlig journalistik. Artiklar som innehåller samhällsviktig information om coronakrisen är därför öppna för alla på vår sajt.

Med anledning av Daniel Dahléns ledare i måndagens tidning vill jag ge min syn på saken som förtroendevald i Lemlands kommunfullmäktige.

I över två mandatperioder, mer än åtta år, har byggnadskommittén i Lemland arbetat på att få till stånd ett nytt behövligt daghem i Söderbyområdet. Daghemmet skulle först vara ett småbarnsdaghem men blev för dyrt och planerna ändrades till ett daghem med fyra avdelningar, två för småbarn och två för äldre barn, sammanlagt 66-72 barn, eller fyra avdelningar för större barn, 22 per avdelning totalt 88 barn, vilket med råge täcker det framtida behovet av platser som den helhetsutredning för planering och utveckling av barnomsorgen i Söderbyområdet socialnämnden utförde på uppdrag av fullmäktige 2018.

Beslut finns dessutom att bygga två daghem i Lemland, ett i Söderbyområdet och ett i Björkudden.

Den 29 april i år beslöt kommunfullmäktige att plussa på summan om 2,6 miljoner man budgeterat i 2019 års budget med ytterligare en miljon till 3,6 miljoner och bygga ett daghem för 66 barn på 1.200 kvadratmeter.

Detta betyder att man bygger 18 kvadratmeter per barn i Lemland – den lagstadgade ytan är 10 kvadratmeter – till ett pris av 3.000 euro per kvadratmeter. Lemlands kommun bygger alltså över 400 kvadratmeter större än det utredda behovet, till en kostnad av 1,2 miljoner euro mer, om budgeten håller. Faktum är att det är på tok för stort och för dyrt för det antal barn vi räknat för.

1. Mariehamn bygger 10 kvadratmeter per barn och använder sig av modullösningar, vilket vi i Lemland kunde ha räknat på och sett om det varit ett alternativ även för oss. Att låta arkitekter från Sverige rita daghemmet är ett drömbygge. Visserligen har byggnadskommittéen mandat att göra detta, dock inom ramen för den budget de fått 2,6 miljoner.

2. Jomala använder samma kvadratmeter per barn, det vill säga tio per barn per avdelning, och anlitar en åländsk arkitekt som vet de åländska förutsättningarna. Att komma till det nya fullmäktige och begära en miljon mer under detta ekonomiska läge kan jag inte stöda.

I dagens situation med en arbetslöshet som förväntas stiga uppåt 20 procent med stora permitteringar samt sjunkande skatteinkomster – redan i dag har Lemland över 10 procent arbetslösa och detta är bara början – har kommunen inte råd, utan att det kommer stora skattehöjningar för att hantera investeringarna de kommande åren.

Detta kan vi redan se, då så gott som alla investeringar i 2020 års budget har strukits. Den miljon extra man lägger på daghemmet i Söderby kunde användas till att förverkliga något av de övriga projekten som också borde komma i gång.

Kommunen har behov av ett nytt eftermiddagshem, ett äldreboende på Järsö-Nåtö, en upprustning av Sveagården, ett daghem på Björkudden för de föräldrar som bor på sträckan Söderby-Lemström med mera.

Ett daghem behövs verkligen men kostnaden är långt högre än i intilliggande kommunerna Mariehamn och Jomala. Det måste gå att bygga billigare i Lemland.

Jag har även ifrågasatt lämpligheten att bygga ett daghem som är placerat 50 meter från riksvägen med dess tunga trafik till Långnäs och Svinö. Det är inte enbart avgaser och buller utan även mikroorganismer från långtradare och bilar som når daghemmet. Barnens bästa måste vara det primära.

Susanne Fagerström

Moderat samling för Lemland

Någon skrev i tidningen att skattegränsen tillfört Åland 100 miljoner euro.

De som kör stadens gräsklippare är tydligen inte informerade av arbetsledningen om att undvika att meja ned blommande områden på stadens gräsmattor.

Då är Åland snart vid slutstationen gällande den offentliga ekonomin. En resa som snabbades upp av pandemin, men som haft en rak och utstakad färdriktning under åratal.

Skärgården definierar på många sätt den åländska identiteten. På få ställen är denna känsla mer framträdande än på västra Föglö.

Ett par regeringar bakåt i tiden, med en känd trafikminster som var boss då tjärasfalt lades i Kumlinge och Brändö, kanske nu vill lägga korten på bordet.

Det tillhör ovanligheten att regeringspartierna öppet debatterar mot varandra i massmedia. Diskussionerna och åsiktsmotsättningarna brukar hållas inom lagtingshusets väggar, utan insyn från utomstående allmänhet.

”The bottom is nådd” är ju ett bekant uttryck som kan användas när man läser två insändare i samma tidning av två av Obunden samlings röstmagneter.

Beslutet att minska anslaget för sysselsättningsverksamheten Fixtjänst visar än en gång att omsorgen om våra mest utsatta räknas i euro, inte i humant kapital.

Som vanligt fick jag i mars i år ett brev från Skatteförvaltningen med en förhandsifylld skattedeklaration.

Vi ser med bestörtning hur kommunernas ekonomi än en gång styr servicen till redan utsatta personer i samhället.

Det är med förvåning och bestörtning jag läser i onsdagens tidningar om Kommunernas socialtjänst och Fixtjänst, och hur en lagstadgad verksamhet för en utsatt grupp människor i vårt samhälle hanteras.

Lag- och kulturutskottets 14 betänkanden under sessionen har kännetecknats av tre kategorier av ärenden. Efter sommaruppehållet ska ytterligare sju lagförslag genomgå granskning och fler lär vara på kommande.

Ja visst är den varma, gröna och ljusa sommaren på Åland alldeles underbar. Bortglömd är den kalla, livlösa och bleka vintern. Men övergödningen av Östersjön och klimathotet är två orosmoln som ruvar vid horisonten.

Barn i bild

Fler insändare