Publicerad 16 september 2020 kl. 22:00

Discgolfbanan i Badhusparken borde ha stängts

Tack för att du väljer Ålandstidningen!
I oroliga tider är det extra viktigt med pålitlig journalistik. Artiklar som innehåller samhällsviktig information om coronakrisen är därför öppna för alla på vår sajt.

Kultur- och fritidsnämnden, där Barbro Sundback tidigare var ordförande, beslöt 2018 att tacka ja till en niohåls discgolfbana, finansierad av Lions Club Mariehamn. Avtalet med Lions stipulerade att staden har tillsyn över området och rätt att avsluta verksamheten när som helst, utan att höra Lions. Ingenstans godkände man att de nio hålen skulle få utökas till 18, eller att ansvaret för banan skulle få överlåtas på en förening.

Lions presenterade sin gåva för nämnden så här: ”Om Mariehamns stad kan godkänna den föreslagna banplaceringen uppnås en fantastiskt naturskön bana utan behov av större ingrepp på miljön.” Så idylliskt blev det inte riktigt. Att Sundback med facit på hand efter att banan har varit i användning i 1 1/2 år, med arboristens faktautlåtande och med de olägenheter som verksamheten har orsakat bland annat de närboende,nu har ändrat sig angående lämpligheten i att ha en discgolfbana i Badhusparken och på berget är inte märkligt alls. Det märkliga är att inte Julia Birney har gjort det.

Tredje sektorn gör ett aktningsvärt jobb. Men beslutet att överlåta ansvaret för skötseln av banorna på en nybildad förening, som har fullt upp med flera andra discgolfbanor runt om på Åland och där det framgår i anteckningarna från infomötet den 17 juniatt man söker aktörer som underhåller banorna men att det är svårare att hitta frivilliga i Jomala och Mariehamn, känns inte övertänkt.

Jag kan inte hjälpa att jag undrar vad som är Liberalernas miljölinje. Den 22 juni skrev deras lagtingsledamot John Holmberg en insändare om att låta vägrenarna blomma. Han skrev om hur den biologiska mångfalden är viktig för vår överlevnad, inte minst för våra pollinerare, och om hur Ålands säregna natur lockar många turister och naturälskare. ”Blommande vägrenar är en mycket billig destinationsmarknadsföring för en grön ö i ett blått hav.” Men Julia Birney ser inget problem med att ljungen och blåbärsriset försvinner på berget utan säger sorglöst att röd granit är ett hållbart material som tål slitage. Förvisso håller granit, men vill vi att Badhusberget ska se ut ”som efter att skarvarna har dragit fram”, som en oroad man sa till mig? Eller vill vi ersätta gräsmattan i parken med samma typ av plastgräs som nu finns på utkastplatserna?

I juni 2020 publicerades en kartläggning av mariehamnarnas favoritgrönområden och vad de uppskattade med dem. Badhusparken och -berget hörde till de mest besökta, vilket stämmer illa med påståendet att området tidigare skulle ha varit tomt. Drygt 40 procent uppgav att de sökte sig dit för att uppleva rofylldhet, bara hälften så många för ”aktiviteter och utmaning”. Att då upplåta hälften av hela området till dem som vill ha aktiviteter rimmar inte med resultatet av kartläggningen.

Det ansvarsfulla av staden hade varit att stänga banan när slitaget uppstod och man ännu hade rätt att avsluta verksamheten när som helst. Nu har man i stället bäddat för en utdragen process där ärendet sannolikt kommer att föras vidare till förvaltningsdomstolen.

Sonja Nordenswan

I dessa tider när diskussionen om byggnadsskyddet verkar ha fastnat kring stadens och fastighetsägarnas roller och rättigheter är det dags att lyfta blicken och fundera varför samhället genom lagar och planeringsinstrument har ålagts förpliktelsen

Hur har Mise upphandlat transporterna inför det nya, hårt kritiserade sorterings-och tömningssystemet för hushållsavfall? I dagsläget delar fem entreprenörer på körningarna, två mindre åkare på Sottunga och Kökar inräknade.

Ge ÅMHM:s djurklinik Zoodiaken de resurser som de behöver för att klara av smådjursbehandlingar. Vi i Mariehamn behöver på nära håll en sådan. Kliniken i Östernäs är bara en förstahjälpstation.

Majoriteten (Lib, S och HI) i stadsstyrelsens förslag till formulering (1*) av A- och B-märkta byggnader i den kommande delgeneralen, kommer att få betydande konsekvenser.

Alla känner till att vi har en coronapandemi som vi måste stå enade och kämpa emot så att den inte bryter ner vår välfärd och skapar en ekonomisk nedåtgående spiral och lågkonjunktur av sällan skådat slag.

I våras konstaterade regeringen tillsammans med republikens president att undantagstillstånd råder i Finland. Undantagstillstånd hade inte varit i kraft i Finland sedan kriget.

Åland är fantastiskt även i Corona tider, men; jag saknar en plats där jag kan finna den senaste myndighetsinformation om statusen för Covid pandemin på Åland.

Med glädje ser jag att Mariehamnsstad vill göra ett nytt försök med ungdomsråd. Ungdomsråd är en av många metoder att stärka ungas möjligheter att påverka.

Vi har världens bästa lärare och om beslutsfattarna vill, även världens bästa skola. Att satsa på skolan är väl investerade pengar. Utbildning främjar kommunens och landskapets livskraft.

Långdansen går vidare. Det hela leds och sköts långt av förvaltningen. Fullmäktige har tydligen blivit avhakat. Den vägkost och de riktlinjer fullmäktige beslutade om vid mötet 25.2 har inte behandlats på det sätt som sägs i protokollet.

Efter veckor av nya massiva protester och uppmaningar från invånare i Mariehamn, Jomala, Lumparland och Hammarland och krav på att gå ur Mise, så fick vi läsa, att styrelsen nu försöker göra något.

Det är viktiga frågor som har lyfts upp på insändarspalterna i samband med att en förlängd läroplikt nu införs i Finland från och med hösten 2021.

De som går ut en finländsk grundskola år 2021 blir de första som har läroplikt tills de är 18 år gamla eller har tagit en examen från andra stadiet, enligt riksregeringens förslag. Detta kostar 22 miljoner euro första året.

Barn i bild

Fler insändare