Publicerad 8 juli 2020 kl. 22:00

EU-rådet står vid ett vägskäl

Tack för att du väljer Ålandstidningen!
I oroliga tider är det extra viktigt med pålitlig journalistik. Artiklar som innehåller samhällsviktig information om coronakrisen är därför öppna för alla på vår sajt.

Allt för många offentliga kommentarer gällande de prognoser för tiden efter krisen som hittills framförts av finska ministrar betonar behovet av att återbygga de offentliga finansernas ”hållbarhet”. Det är den vanliga finska besattheten med att man bör undvika att leva över sina tillgångar, som om det vore mänsklighetens heligaste uppdrag i livet.

I Ålandstidningen den 8 juni trycktes sida vid sida chefredaktör Daniel Dahléns respektive biträdande professor Edvard Johanssons syn på frågan. I ledaren ”Arbetslösheten fortsätter stiga men hopp finns” avlägsnar sig dock Dahlén från dylika sterila ställningstaganden och betonar det humanitära. Båda skribenter är inne – Dahlén implicit – på samma nyckelfråga, nämligen huruvida antingen den nationella eller den åländska politiska ledningen äger tillräckligt med förnuft för att navigera den bästa vägen genom krisens kölvatten. Johanssons kommentar om de tunga konsekvenserna av Vihriälä-rapporten ställer ju redan i krönikans rubrik, ”Vågar och kan Finland (och Åland)?”, just denna fråga.

Elefanten i rummet är dock att EU:s styrande organ Europeiska rådet snart (oavsett om man försöker undfly det) kommer att stå inför ett ödesdigert vägskäl: I vilken riktning ska rådet vrida sig?

For det första har Europeiska centralbanken (ECB) i själva verket ända sedan eurokrisen 2011-12 fungerat som eurozonens ”långivare i sista hand” (vilket oavsett att det är kärnan för andra centralbankers roll uttryckligen är förbjudet i ECB:s fall), medan den tyska konstitutionsdomstolen den 5 maj i år dömde som olaglig en viss (viktig) del av ECB:s program för inköp av medlemsregeringars statsobligationer och förbjöd Bundesbank att fortsätta delta i programmet utan att domstolens villkor tillfredställs (vilket inte är troligt).

Det sätter eurozonens långsiktiga existens i gungning om grundläggande ändringar i EU:s struktur och traktater inte införs.

För det andra kvarstår Stabilitets- och tillväxtpaktens regler även om EU-kommissionen aktiverat dess allmänna undantagsklausul och därmed inaktiverat den temporärt. Budet från Bryssel är att paktens välde kommer att återställas så snart krisen bedöms avslutad. Objektivt sett finns absolut ingen ekonomisk validitet för paktens ”magiska” siffror (så som maximalt tre procents budgetunderskott och 60 procents maximal statsskuld) vilka under 90-talets helt annorlunda ekonomiska läge helt enkelt togs ur tomma luften med syftet att främja ett för stunden angeläget politisk mål.

Efter ett och ett halvt år under vilka eurozonsregeringarna har erfarit nästan total frihet för att – stödda av ECB:s inköp av ett gränslöst antal statsobligationer – spendera till den utsträckning som krävs för att övervinna en oöverträffad (med undantag för krigstider) samhällelig kris – vad är då oddsen att man som folkvalda fogligt ger sitt samtycke till att ånyo underordnas icke-valda byråkraters godtyckliga beslutsfattande gällande ens egna väljares välmående?

Fastän det finska folket har visat en (som jag ser på saken) förbluffande villighet att flagellera sig i onödan, tror jag inte att ens deras uthållighet för något sådant vore outtömlig.

Robert Horwood

Eckerö

Tisdagen den 28 juli demonstrerade sympatisörer till Black lives matter (BLM) i Mariehamn. Men ett stöd för svarta just för att de är svarta är grundläggande feltänkt. Är det verkligen att dessa människor är svarta, som är problemet?

Enligt Deepak Chopra är meningen med livet glädje och att med glädje delta i universums utveckling.

Vi går nu mot augusti och många återgår till sina arbeten efter en välförtjänt semester. Skolledarna står nu i startgroparna i sina tills vidare ganska tomma skolor.

Från och med den 1 augusti öppnar Danmark upp gränsen mot hela Sverige. De danska myndigheterna bedömer att smittspridningen i Sverige minskat tillräckligt under juli för att tillåta resor från alla delar av landet.

Sommaren är här och ljuvliga dagar på sjön kan lätt förändras om vi inte tar ansvar och visar hänsyn. Havet och våra vikar kan tyckas stora och fria. Sanningen visar dock på något helt annat.

Jag vill tacka Albin för hans beundransvärda insändare i Ålandstidningen den 15.7. Håll gränsen stängd länge. Vart är Ålands politiker på väg?

Vilken statsmakt som vidtagit rätt åtgärder för att hindra coronapandemins framfart kommer säkert att analyseras många gånger än.

Polismyndigheten på Åland jobbar fokuserat på de inriktningsmål som tagits fram i samarbete med polisstyrelsen och som slagits fast i samband med budgeten. Dessa fastställs varje år.

Flera insändare har klagat på att landskapsregeringen slår alla blommande växter längs vägrenarna, senast en i tisdags. Något vettigt motiv till detta har jag inte sett presenterat av LR.

Omkring 100 personer deltog i en manifestation, som utlysts av en anonym organisation kallad ”BLM-arrangörerna på Åland”.

Vi har inget Eiffeltorn på Åland men väl flera utsiktstorn. Förra veckan guidade jag fyra finländare från Vasa och Kuusamo, jag förvånades lite över hur imponerade de var av utsiktstornet vid Uffe på berget.

Tisdagen den 28 juli blev jag i staden invinkad till en parkerad finskregistrerad personbil.

Lite bakgrundsinformation.

Barn i bild

Fler insändare