Publicerad 17 november 2019 kl. 21:57

Finland behöver inga anti-feminister

Tack för att du väljer Ålandstidningen!
I oroliga tider är det extra viktigt med pålitlig journalistik. Artiklar som innehåller samhällsviktig information om coronakrisen är därför öppna för alla på vår sajt.

Sannfinländarnas ungdomsförbund gick förra veckan ut och konstaterade att man nu för tiden också är ett anti-feministiskt ungdomsförbund. Åtminstone jag lyfte på ögonbrynen, men kunde inte bestämma om jag skulle ta det på allvar. I stället började jag fundera på om det kan vara så att de helt enkelt inte vet vad ordet feminism betyder.

Ordet feminism togs in i Svenska akademins ordbok år 1924 och betyder ”åskådning som hävdar och rörelse som arbetar för kvinnans fulla (ekonomiska, sociala och politiska) likställighet med mannen”. Hur i hela fridens namn kan någon vara emot det?

För mig är det en fullständig självklarhet att samhället måste vara ekonomiskt, socialt och politiskt likställt mellan män och kvinnor. För varför skulle det inte vara målsättningen?

Trots att Finland och Norden hör till de mest jämställda samhällena i världen är vårt samhälle på flera punkter ännu inte jämställt. Gällande det ekonomiska är kvinnans euro i lön i genomsnitt 76 cent av mannens euro, eftersom mäns medianinkomster är 3.260 euro gentemot kvinnors medianinkomst på 2.470 euro (Pensionsskyddscentralens uppgifter från år 2018).

Eftersom arbetsinkomst har en stor inverkan på pensionen är också de pensionärer med de lägsta pensionerna oftare en kvinna eftersom inkomsterna ofta varit lägre och de intjänade åren färre, då många varit hemma med barn.

Gällande de sociala systemen är det heller inte jämställt. I Sverige har man exempelvis en mycket högre jämställdhet i föräldraledigheten än Finland.

Politiken är dock nästan helt jämställd idag, i alla fall på riksnivå sett till representation. 47 procent av riksdagens ledamöter är kvinnor och en majoritet av regeringens ministrar, 11 av 19, är kvinnor.

Utvecklingen har alltså gått och fortsätter gå mot det bättre gällande jämställdheten i samhället, men gällande löner och pensioner är det ännu ett stort och målmedvetet arbete som behöver göras för att få likställda löner.

Gällande de sociala bitarna har vi i regeringsprogrammet beslutat att det under den här riksdagsperioden ska göras en föräldraledighetsreform som ökar jämställdheten, något som jag och svenska riksdagsgruppen varit pådrivande om och vars arbete nu påbörjats.

En annan viktig jämställdhetsfråga är rätten till trygghet. Kvinnor löper mycket större risk än män att utsättas för sexuellt våld, trakasserier eller våld i hemmet. Varje fall av våld i hemmet eller någon annanstans är ett fall för mycket. Trots det är det tyvärr vanligare än många tror och det finns uppskattningsvis också ett betydande mörkertal. Dessa frågor behöver fortsatt arbete och exempelvis kvinnliga skyddshem behöver tillräckliga resurser om tryggheten i hemmet inte kan garanteras.

Gällande sexualbrott görs den här mandatperioden en totalrevision av den brottslagstiftningen och offrens rättsskydd kommer förstärkas.

Jämställdhetsarbetet är viktigt och arbetet måste fortsätta även om det hela tiden tagits och tas steg framåt för att säkerställa betydelsen av ordet feminism i Svenska akademins ordbok, alltså likställighet mellan könen, också i praktiken.

Jag kan inte förstå hur man kan motivera att kvinnor och män inte skulle ha likställd rätt till trygghet, lika lön för arbete, lika rätt till drömmar, karriär och ambitioner. Finland har inget behov av några anti-feminister.

Mats Löfström, Ålands riksdagsledamot

”The bottom is nådd” är ju ett bekant uttryck som kan användas när man läser två insändare i samma tidning av två av Obunden samlings röstmagneter.

Beslutet att minska anslaget för sysselsättningsverksamheten Fixtjänst visar än en gång att omsorgen om våra mest utsatta räknas i euro, inte i humant kapital.

Som vanligt fick jag i mars i år ett brev från Skatteförvaltningen med en förhandsifylld skattedeklaration.

Vi ser med bestörtning hur kommunernas ekonomi än en gång styr servicen till redan utsatta personer i samhället.

Det är med förvåning och bestörtning jag läser i onsdagens tidningar om Kommunernas socialtjänst och Fixtjänst, och hur en lagstadgad verksamhet för en utsatt grupp människor i vårt samhälle hanteras.

Lag- och kulturutskottets 14 betänkanden under sessionen har kännetecknats av tre kategorier av ärenden. Efter sommaruppehållet ska ytterligare sju lagförslag genomgå granskning och fler lär vara på kommande.

Ja visst är den varma, gröna och ljusa sommaren på Åland alldeles underbar. Bortglömd är den kalla, livlösa och bleka vintern. Men övergödningen av Östersjön och klimathotet är två orosmoln som ruvar vid horisonten.

Styrelsen för Ålands socialdemokrater stöder #blacklivesmatter och anser att rasismen måste bekämpas även här och ”att tiga är att samtycka”. Även vi från Åländsk demokrati är emot rasism.

Efter att landskapsregeringen nu kastat det drygt 10-åriga arbetet med skärgårdstrafiken och kortrutten i sopkorgen fanns det förväntningar på alternativ och förbättrad dialog.

Det är trist att signaturen ”Det räcker nu Lib och S” (Ålandstidningen den 29.6) upplever att de nämnda partierna vill skapa en åsiktskorridor. Vi talar hellre om grundvärderingar, som att alla människor har lika värde.

Allmänt anses Finland på ett exemplariskt sätt ha klarat av att stoppa coronavirusets spridning. Regeringen Sanna Marin tog till resoluta åtgärder och stängde ner stora delar av samhällets verksamheter snabbt och effektivt.

I en rättsstat ska alla politiska beslut självklart vila på laglig grund. För att säkerställa rättssäkerheten ska därav varje politiskt beslut föregås av noggrann juridisk analys och konsekvensbedömning.

Hållbart initiativ har genom ett flertal undertecknare kritiserat det tankegods som jag har gett uttryck för. Detta är givetvis helt i sin ordning, och även välkommet i ett samhälle med yttrandefrihet.

Barn i bild

Fler insändare