Publicerad 17 november 2019 kl. 21:57

Finland behöver inga anti-feminister

Sannfinländarnas ungdomsförbund gick förra veckan ut och konstaterade att man nu för tiden också är ett anti-feministiskt ungdomsförbund. Åtminstone jag lyfte på ögonbrynen, men kunde inte bestämma om jag skulle ta det på allvar. I stället började jag fundera på om det kan vara så att de helt enkelt inte vet vad ordet feminism betyder.

Ordet feminism togs in i Svenska akademins ordbok år 1924 och betyder ”åskådning som hävdar och rörelse som arbetar för kvinnans fulla (ekonomiska, sociala och politiska) likställighet med mannen”. Hur i hela fridens namn kan någon vara emot det?

För mig är det en fullständig självklarhet att samhället måste vara ekonomiskt, socialt och politiskt likställt mellan män och kvinnor. För varför skulle det inte vara målsättningen?

Trots att Finland och Norden hör till de mest jämställda samhällena i världen är vårt samhälle på flera punkter ännu inte jämställt. Gällande det ekonomiska är kvinnans euro i lön i genomsnitt 76 cent av mannens euro, eftersom mäns medianinkomster är 3.260 euro gentemot kvinnors medianinkomst på 2.470 euro (Pensionsskyddscentralens uppgifter från år 2018).

Eftersom arbetsinkomst har en stor inverkan på pensionen är också de pensionärer med de lägsta pensionerna oftare en kvinna eftersom inkomsterna ofta varit lägre och de intjänade åren färre, då många varit hemma med barn.

Gällande de sociala systemen är det heller inte jämställt. I Sverige har man exempelvis en mycket högre jämställdhet i föräldraledigheten än Finland.

Politiken är dock nästan helt jämställd idag, i alla fall på riksnivå sett till representation. 47 procent av riksdagens ledamöter är kvinnor och en majoritet av regeringens ministrar, 11 av 19, är kvinnor.

Utvecklingen har alltså gått och fortsätter gå mot det bättre gällande jämställdheten i samhället, men gällande löner och pensioner är det ännu ett stort och målmedvetet arbete som behöver göras för att få likställda löner.

Gällande de sociala bitarna har vi i regeringsprogrammet beslutat att det under den här riksdagsperioden ska göras en föräldraledighetsreform som ökar jämställdheten, något som jag och svenska riksdagsgruppen varit pådrivande om och vars arbete nu påbörjats.

En annan viktig jämställdhetsfråga är rätten till trygghet. Kvinnor löper mycket större risk än män att utsättas för sexuellt våld, trakasserier eller våld i hemmet. Varje fall av våld i hemmet eller någon annanstans är ett fall för mycket. Trots det är det tyvärr vanligare än många tror och det finns uppskattningsvis också ett betydande mörkertal. Dessa frågor behöver fortsatt arbete och exempelvis kvinnliga skyddshem behöver tillräckliga resurser om tryggheten i hemmet inte kan garanteras.

Gällande sexualbrott görs den här mandatperioden en totalrevision av den brottslagstiftningen och offrens rättsskydd kommer förstärkas.

Jämställdhetsarbetet är viktigt och arbetet måste fortsätta även om det hela tiden tagits och tas steg framåt för att säkerställa betydelsen av ordet feminism i Svenska akademins ordbok, alltså likställighet mellan könen, också i praktiken.

Jag kan inte förstå hur man kan motivera att kvinnor och män inte skulle ha likställd rätt till trygghet, lika lön för arbete, lika rätt till drömmar, karriär och ambitioner. Finland har inget behov av några anti-feminister.

Mats Löfström, Ålands riksdagsledamot

Med spänning kastade jag mig över det nya regeringsprogrammet för att läsa om den nya regeringens planer för äldreomsorgen.

Angående regeringens eventuella kostnader för avbryta kortrutten/tunnel till Föglö. Här är mina svar på frågorna.

• Vad kommer skadestånden bli på avbruten upphandling av kortrutten?

Sent ska en syndare vakna.

I den ursprungliga insändaren från S-lagtingsgruppen kritiserades Obunden samling och dess partiledare för att man tillåtit att jag fick ställa upp som kandidat i lagtingsvalet trots att jag av Åbo hovrätt hade dömts till ett villkorligt fängelsst

Då Alexander Kerenskijs provisoriska ryska regering störtades 7 november 1917 i vad som senare kom med sovjetisk terminologi att kallas ”oktoberrevolutionen” blev följden en skarp tudelning av det politiska fältet i Finland.

I början av mars 2019 fick styrelseledamoten Birgitta Johansson, ledamot av stadsstyrelsen, i uppdrag att boka ett presentationstillfälle inför stadsstyrelsen där utvärderingar, erfarenheter och arbetssätt skulle presenteras.

Att gå till personangrepp brukar betyda att argumenten tryter. Det är helt uppenbart när det gäller Marcus Måtars osakliga reaktion på den socialdemokratiska lagtingsgruppens insändare.

Nu är det adventstid, och vi väntar på julen, att ljuset ska återvända, att solen ska skingra alla mörka moln som döljer vår himmel, både utomhus och inombords.

Det är kanske denna tid på året, som det kan vara på sin plats att tala om flyktingpolitiken och flyktinghjälp. Den är en sak, som Åländsk demokrati har engagerat sig i.

Klarlägganden gällande Enerexit Ab:s tidigare styrelses beslut och de goda samarbetsförhållandena med stadsledningen (Tage Silander, Barbara Heinonen och Emma Dahlén) där fyra till antalet konstruktiva möten hölls med fullständig öppenhet.

Nej, det var ingen anonym ”kortfilm”, ”visad på Sjöfartsmuseet”, som så inspirerade kompositören Maria Grönlund att hon skapade konceptalbumet ”Songs of a sad sailor”, anmäld av Zeb Holmberg i Ålandstidningen den 4 december.

Det enda parti som veterligen ställt upp någon som dömts till ovillkorligt straff är Socialdemokraterna. Hur kan man då kritisera Obunden samling och dess ledning för att jag som dömts till villkorligt straff tilläts ställa upp i val för partiet?

I Ålands lagting sitter en lagtingsledamot, Marcus Måtar (Ob), med en nyligen fastslagen villkorlig fängelsedom för grovt ocker.

Barn i bild

Fler insändare