Publicerad 12 juli 2019 kl. 22:00

Finlands EU-ordförandeskap

Den 1 juli tog Finland över EU:s roterande ordförandeskap. Under de kommande sex månaderna kommer Finland att sitta som ordförande i ministerrådets möten. Ordförandeskapet sker under en viktig tid. Under perioden kommer den nya EU-kommissionen att utses. Arbetet med EU:s långtidsbudget kommer fortsätta. Senare i juli, då Storbritannien får en ny premiärminister, kommer också Brexitfrågan på nytt att komma upp.

Vid sidan av detta finns många andra stora frågor. Finlands ordförandeprograms motto är ”Ett hållbart Europa – en hållbar framtid”.

Ordförandeprogrammet sätter fokus på fyra huvudpunkter. För det första vill Finland arbeta för att stärka de gemensamma värdena och rättsstatsprincipen. För det andra att göra EU till en union med bättre konkurrenskraft och social inkludering. För det tredje att stärka EU:s ställning som global klimatledare och för det fjärde att säkerställa EU-medborgarnas övergripande säkerhet. I dessa stora helheter finns viktiga frågor som gäller både hur man ska hantera migrationsfrågor till miljöfrågor.

Jag är glad att ordförandeskapet sätter rättsstatsprincipen högt på agendan. EU är en union av värderingar och då medlemsländer tummar på demokrati, rättsstatsprincipen och fri media äventyrar man, i förlängningen, hela EU som ett framgångsrikt fredsprojekt. Det är nämligen de små underlåtelserna som i historien banat väg för auktoritära ledare och diktatorer. Därför borde det exempelvis vara otänkbart att ett land som monterar ner rättsstatsprincipen får tillgång till EU-pengar.

Det är viktigt att EU, och medlemsländerna, står upp för dessa värderingar. För det blir absurt när det känns som om man lagt massor med krut på exempelvis den åländska vårfågeljakten, samtidigt som man länge sett mellan fingrarna på länder i Central- och Östeuropa som angripit grundbultarna, rättsstaten, i EU-gemenskapen.

Ordförandeprogrammet är bra och balanserat. Programmet har beretts parlamentariskt av samtliga riksdagspartier vilket gör att det finns bred konsensus kring innehållet, som sig bör. Ordförandeperioden kommer att gå snabbt, men märkas i vardagen åtminstone i Helsingfors. Mannerheimvägen och andra gator kommer vara avstängda många gånger för att ge plats åt statsbesök och poliseskorter.

Förra veckan hade Finland besök av Japans kronprinspar, Kinas vice-talman, EU-kommissionens kommissionärer samt ett EU-ministerrådsmöte. Allt på samma dag, vilket märktes inte minst i trafiken. Jag var med på två av besöken och reflekterade återigen kring att alla besök inte borde förläggas till Helsingfors. För ett och ett halvt år sedan föreslog jag till förra regeringen att ett ministerrådsmöte också borde förläggas till Åland. Svaret var dock att man vill koncentrera mötena till Helsingfors, vilket är synd.

Att Finland har ordförandeskapet ger Finland en viktig position. Samtidigt får ordförandeskapet under inga omständigheter betyda att Finlands röst inte hörs på grund av att man vill vara en opartisk ordförande. Det går alldeles utmärkt att vara en skicklig och opartisk ordförande samtidigt som man står upp för Finlands och Ålands viktiga åsikter. Här har alla ministrar ett stort ansvar att kombinera dessa roller. Alla ministrar har ett ansvar att se till att Finlands och Ålands röst alltid hörs, också under ett ordförandeskap.

Mats Löfström, Ålands riksdagsledamot

Stackars Bambi och stackars människorna på Näverskär (se insändare den 28 november). Hoppas att polisen tar kräken som sköt och att de får stora straff.

”Från en djurvän”

Som bekant föreslår den avgående regeringen i sitt budgetförslag att den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, ska bibehållas. Kostnaden för detta är 1.800.000 euro per år. I en budget, som får ett underskott på 15.000.000 euro.

Kaj L, tydligt och bra skrivet den 29 november. Det överensstämmer med dagens verklighet. Vi behöver varandra, nu och i framtiden. Tillsammans är vi starkare och man kan inte veta när man själv behöver hjälp och stöd från andra.

Karin

Stadsdirektören Barbara Heinonen och minoriteten i stadsstyrelsen bestående av Sara Kemetter (S), Tony Wikström (S) samt Jonny Andersen (Lib), försöker misskreditera majoriteten i stadsutvecklingsnämnden genom att låta det framstå som att nämnden

I skrivande stund plitas säkert målsättningar ned för det politiska programmet med ambitionen att styra det offentliga Åland under de följande fyra åren (och genom det alla våras liv).

I Ålandstidningens ledare och artiklar den senaste veckan får man inte bara bilden av att strejk är en vänsterextrem aktion, det uttrycks i ord och meningar! Vinklingen på rapporteringen är oroväckande klandrande och ensidigt nyliberal.

Benita Mattsson-Eklund skrev i Ålandstidningens ledare den 26 november om en viktig fråga som berör överkonsumtionen som belastar vår planet.

FN:s nya klimatrapport visar att det fortfarande är möjligt att uppnå Parisavtalets mål, men att ländernas klimatlöften måste skärpas. Men de fastslår också att Parisavtalet inte är tillräckligt ambitiöst och att ytterligare åtgärder krävs.

I denna tidnings ledare den 27.11 spekulerar skribenten över bevekelsegrunderna till den givmildhet som medföljer den annalkande julen.

Det har gått över ett år sedan den klimatrapport som väckte en stor del av världen kom ut.

Öppet brev till Tjuvskyttarna lördagen den 23 november 2019.

Black Friday och julhandeln. Bägges gemensamma nämnare som marknadsföringen i decennier utnyttjat, normaliserat och förstorat; vår tragiska och obesvarade kärlek till konsumtionen.

Med min budgetmotion nummer två med rubriken: ”Landskapsandelar och stöd till kommunerna” vill jag att avdraget för löne- och pensionsinkomster stryks. Det är den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, som någon kallade det.

Barn i bild

Fler insändare