Publicerad 10 juli 2019 kl. 22:00

Finns det åländsk näringsfrihet?

Det heter att politiska reformer tar tid, så att allmänhet och aktiva politiker hinner vänja sig vid det nya sättet att tänka.

För tio år sedan (Åländsk utredningsserie 2009:4 ) framförde jag mina tankar kring den åländska näringsrätten och den nu pågående debatten bara stärker min då framförda uppfattning och åsikt.

Man bör införa ett system med en anmälan av näringsidkaren till landskapsregeringen. Landskapsregeringen ska uppställa vissa krav, förslagsvis krav på att svenska skall användas som språk i kontakt med myndigheterna och ut till allmänheten.

Landskapsregeringen bör även få rätt att i sista hand dra tillbaka rätten att bedriva näring på Åland, dagsläget är oklart.

Jag anser även att företagen själva skall bestämma om kompetensen på sina medlemmar i bolagens styrelse. Det nuvarande kravet på hembygdsrätt för viss kvotdel av styrelsemedlemmarna är förlegat och upplevs som direkt konkurrenshämmande.

Samhället skall inte diktera vilken kompetens som skall sitta i bolagsstyrelserna. Vi på Åland vill ha inflyttning av människor, företag, entrepenörer och investerare.

Således bör kravet på hembygdsrätt för styrelsemedlemmar slopas.

Med dessa ändringar får vi en modern och dynamisk näringsrätt som motsvarar dagens behov och med minimal byråkrati.

Roger Eriksson (Lib)

Stackars Bambi och stackars människorna på Näverskär (se insändare den 28 november). Hoppas att polisen tar kräken som sköt och att de får stora straff.

”Från en djurvän”

Som bekant föreslår den avgående regeringen i sitt budgetförslag att den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, ska bibehållas. Kostnaden för detta är 1.800.000 euro per år. I en budget, som får ett underskott på 15.000.000 euro.

Kaj L, tydligt och bra skrivet den 29 november. Det överensstämmer med dagens verklighet. Vi behöver varandra, nu och i framtiden. Tillsammans är vi starkare och man kan inte veta när man själv behöver hjälp och stöd från andra.

Karin

Stadsdirektören Barbara Heinonen och minoriteten i stadsstyrelsen bestående av Sara Kemetter (S), Tony Wikström (S) samt Jonny Andersen (Lib), försöker misskreditera majoriteten i stadsutvecklingsnämnden genom att låta det framstå som att nämnden

I skrivande stund plitas säkert målsättningar ned för det politiska programmet med ambitionen att styra det offentliga Åland under de följande fyra åren (och genom det alla våras liv).

I Ålandstidningens ledare och artiklar den senaste veckan får man inte bara bilden av att strejk är en vänsterextrem aktion, det uttrycks i ord och meningar! Vinklingen på rapporteringen är oroväckande klandrande och ensidigt nyliberal.

Benita Mattsson-Eklund skrev i Ålandstidningens ledare den 26 november om en viktig fråga som berör överkonsumtionen som belastar vår planet.

FN:s nya klimatrapport visar att det fortfarande är möjligt att uppnå Parisavtalets mål, men att ländernas klimatlöften måste skärpas. Men de fastslår också att Parisavtalet inte är tillräckligt ambitiöst och att ytterligare åtgärder krävs.

I denna tidnings ledare den 27.11 spekulerar skribenten över bevekelsegrunderna till den givmildhet som medföljer den annalkande julen.

Det har gått över ett år sedan den klimatrapport som väckte en stor del av världen kom ut.

Öppet brev till Tjuvskyttarna lördagen den 23 november 2019.

Black Friday och julhandeln. Bägges gemensamma nämnare som marknadsföringen i decennier utnyttjat, normaliserat och förstorat; vår tragiska och obesvarade kärlek till konsumtionen.

Med min budgetmotion nummer två med rubriken: ”Landskapsandelar och stöd till kommunerna” vill jag att avdraget för löne- och pensionsinkomster stryks. Det är den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, som någon kallade det.

Barn i bild

Fler insändare