Publicerad 11 juli 2019 kl. 22:00

Flera problem med lagen om vindkraft

I två artiklar kring förnyelsebar energi tar professorerna Per-Olof Johansson och Bengt Kriström upp problemen kring subventioneringen av dessa. I en replik skriver Jonas Holmström (HI) att ”Råden är i bästa fall irrelevanta och resonemanget i sämsta fall direkt felaktigt”.

Tyvärr är det ofta så i debatten att problematiseringar förkastas utan att man ser närmare på dem. Man måste kunna tänka två tankar på en gång. Vi från Åländsk demokrati stöder en övergång från fossila bränslen, läs olja från arabländerna, till olika former av förnyelsebar eller åtminstone mer miljövänliga, men är emot vindellagen.

Professorerna hävdar att de i sitt projekt kommit till att stödsystemet i Sverige medfört att 100 miljarder kronor omfördelats från elkonsumenter till kapitalägare. På Åland kan det bli 17 miljoner (eller rimligen i storleksordningen 10 miljoner) som överförs till ett företag, som en effekt av lagen om stöd för vindel. Camilla Gunell (S) har varit drivande minister.

Ett annat problem med lagen, som jag tog upp i lagtinget, är att landskapsregeringen har gett felaktiga eller vilseledande uppgifter i sin korrespondens med EU. Vad detta leder till vet jag inte.

LR har som ett undantag kunnat begränsa stödet till enbart vindkraft. Motivet är att kostnaden för vindel skulle ligga mellan 30-50 euro/MWh och att kostnaden för solel skulle ligga mellan 50-70 euro/MWh.

Då kan man fråga sig varför de vill garantera ett pris om 43 euro/MWh (i praktiken 45 euro)? Redan där kan man se att subventionerna blir en kapitalöverföring från skattebetalarna.

Det garanterade priset kommer alltså att vara högre på Åland än i Finland, trots att produktionskostnaderna kan vara 30-35 procent lägre. Ringer inga varningsklockor? Att producenten kan sälja elen med ett tilläggspris för grön el beaktade inte landskapsregeringen alls.

Jag sände en förfrågan till en lokal försäljare av solpaneler om ett cirkapris för elproduktion på ett tak på en industrihall. Inom några timmar kom svaret: 41 euro/MWh. Man kunde alltså ha valt att även subventionera solpaneler istället för att subventionera en enda producent av vindel.

Stödet omfattar ett stöd för 130 GWh/år för att öka andelen till 70 procent. Inte 100 procent. De enskilda parkerna ska ha en effekt av minst 12 MW. Det förutsätts att miljötillstånd finns, men att byggandet inte har inletts. Man kan räkna ut att effekten bör ligga kring 49 MW för att nå 130 GWh, och som av en händelse så finns miljötillstånd för en vindkraftspark om 48 MW. Googla! Stödet är alltså avsett för ett företag.

I korrespondensen med EU framgår även att en grund är ett anbudsförfarande som möjliggör för ”tillräckligt många företag att delta”. Jag hävdar att upplägget leder till att det blir ett företag som erhåller alla dessa skattemedel.

I korrespondensen framgår att stödet gäller 30 MW. Men i lagen definierar man sedan det som 48 MW (maxeffekt) och som en produktion av 130 GWh. Denna volym nämns ingenstans i korrespondensen. Om en tjänsteman försöker sig på att beräkna produktionsvolymen utgående från effekten av tysk vindkraft, så kommer man till cirka 50 GWh. Subventioneringen berör alltså en produktion, som är 160 procent större. Och för ett företag. Och enbart vindel, trots att solel kunde ha varit med.

Jag har framfört min oro för vad som kan inträffa då EU får reda på alla dessa avvikelser, men få har lyssnat.

Avslutningsvis tänkte jag nämna att i lagförslaget så skulle stödet beräknas enligt marknadspris per timme. Alltså om priset en timme var 50 euro så får man inget stöd, men om priset timmen efter var 40 euro så fick man stöd. Medelpriset för producenten skulle då överstiga garantipriset.

Jag kunde se att i remissversionen var det medelpris per halvår och insåg att stödet skulle bli betydligt större enligt det ändrade förslaget vilket jag påtalade i utskottet. Det visade sig att regeringen trodde att det skulle bli ett lägre stöd på basen av en felaktig kalkyl som gjorts av ett företag i vindklustret. Som tur var kunde ett enigt finansutskott gå tillbaka till den tidigare versionen. På detta sätt kanske vi kunde rädda ett par skattemiljoner under stödperioden.

Men nu går som sagt hela stödet till vindel och detta på basen av felaktiga uppgifter från vår regering. Ansvarig för detta är minister Gunell.

Stephan Toivonen (ÅLD)

Stackars Bambi och stackars människorna på Näverskär (se insändare den 28 november). Hoppas att polisen tar kräken som sköt och att de får stora straff.

”Från en djurvän”

Som bekant föreslår den avgående regeringen i sitt budgetförslag att den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, ska bibehållas. Kostnaden för detta är 1.800.000 euro per år. I en budget, som får ett underskott på 15.000.000 euro.

Kaj L, tydligt och bra skrivet den 29 november. Det överensstämmer med dagens verklighet. Vi behöver varandra, nu och i framtiden. Tillsammans är vi starkare och man kan inte veta när man själv behöver hjälp och stöd från andra.

Karin

Stadsdirektören Barbara Heinonen och minoriteten i stadsstyrelsen bestående av Sara Kemetter (S), Tony Wikström (S) samt Jonny Andersen (Lib), försöker misskreditera majoriteten i stadsutvecklingsnämnden genom att låta det framstå som att nämnden

I skrivande stund plitas säkert målsättningar ned för det politiska programmet med ambitionen att styra det offentliga Åland under de följande fyra åren (och genom det alla våras liv).

I Ålandstidningens ledare och artiklar den senaste veckan får man inte bara bilden av att strejk är en vänsterextrem aktion, det uttrycks i ord och meningar! Vinklingen på rapporteringen är oroväckande klandrande och ensidigt nyliberal.

Benita Mattsson-Eklund skrev i Ålandstidningens ledare den 26 november om en viktig fråga som berör överkonsumtionen som belastar vår planet.

FN:s nya klimatrapport visar att det fortfarande är möjligt att uppnå Parisavtalets mål, men att ländernas klimatlöften måste skärpas. Men de fastslår också att Parisavtalet inte är tillräckligt ambitiöst och att ytterligare åtgärder krävs.

I denna tidnings ledare den 27.11 spekulerar skribenten över bevekelsegrunderna till den givmildhet som medföljer den annalkande julen.

Det har gått över ett år sedan den klimatrapport som väckte en stor del av världen kom ut.

Öppet brev till Tjuvskyttarna lördagen den 23 november 2019.

Black Friday och julhandeln. Bägges gemensamma nämnare som marknadsföringen i decennier utnyttjat, normaliserat och förstorat; vår tragiska och obesvarade kärlek till konsumtionen.

Med min budgetmotion nummer två med rubriken: ”Landskapsandelar och stöd till kommunerna” vill jag att avdraget för löne- och pensionsinkomster stryks. Det är den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, som någon kallade det.

Barn i bild

Fler insändare