Publicerad 1 januari 2020 kl. 22:00

Gott nytt träningsfritt år

Nytt år, och nya löften. Fast gamla löften duger också. Jag har bestämt mig för att inte heller detta år utsätta min kropp för en massa onödiga och traumatiska händelser, som till exempel att besöka ett gym.

För ganska många år sedan besökte jag några gånger, (för att vara mer exakt två gånger), ett gym med PT (Personlig Tränare). Vilket resulterade i flera plågsamma besök hos en osteopat som drog mina lemmar och delar av mitt skelett på rätt igen. Vis av den händelsen går jag numera i krok för varje ställe som kan påminna mig om den traumatiska och smärtsamma tiden som följde efter gymbesöken.

För att i någon mån eliminera mina kroppsliga skavanker, och samtidigt inte förstöra de delar som ännu är intakta, har jag i present av mina barn erhållit en motionscykel. Jo då, jag har trampat på den tre gånger en minut under 2,5 månad, och anser mig därvid ha uppfyllt mitt löfte till dem om idog motion för kroppens bästa. Cykeln står i mitt datarum som en ständig påminnelse om vad jag kunde bliva om jag inte vore den jag är.

Men nu har jag äntligen funnit en bundsförvant i Barbara Ehrenreich, författare och med doktorsexamen i cellbiologi, samt examina i både kemi och fysik. Hennes utmärkta bok ”Att lura åldrandet” med underrubriken ”Hälsohetsen som jagar oss ända in i döden”, har lärt mig att alla gymbesök och hälsojuicer till trots så dör vi i alla fall, förr eller senare.

Visserligen har jag varit skeptisk till åsikten om att åldrandet inte är naturligt, och att vi i framtiden kan förvänta oss att kroppen ska leva för evigt, i synnerhet om vi besöker olika gym tillräckligt ofta, eller ägnar oss att dricka hälsojuice eller meditera eller utövar yoga flera gånger dagligen. Men nu har jag alltså noterat att en från i biokemin insatt person delar min åsikt, så då kan jag lugnt i fortsättningen ägna mig åt mina favoritsysslor vari definitivt inte ingår kroppslig ansträngning, utöver vad en promenad i trädgården kan ge sommartid.

Synd bara att Barbara envisas med att besöka ett gym en gång i veckan därför att hon enligt egen utsago, mår bra av det. Nåja, även solen har sina fläckar.

Genom att läsa hennes bok har jag fått belagt att det som till min förargelse uttrumpetas dagligen om hälsosam kost, att det som är gott är onyttigt, och det som smakar vedervärdigt är nyttigt, till exempel rödbetsjuice, inte är hela sanningen. Detta är något som ”hälsoexperter” hittat på för att fördärva livet för oss äldre, vi som gärna dricker ett glas vin till maten ett par gånger i månaden, eller tar en söt kaka till kaffet. Det är inte vetenskapligt belagt att vi som håller oss med sådana synder, lever kortare eller längre tid, än asketer som ägnar sig åt gymbesök, vegankost och hälsodrycker. Men troligen lever vi ett gladare liv.

Till alla hälsonördar önskar jag ett gott nytt hälsoår, med många svettiga pass på gymet, medan jag och mina gelikar glatt fortsätter att leva som vi gör enligt motto: Var och en sin egen lyckas smed.

Runa Lisa Jansson

För den som uppskattar statistik och faktabaserad kunskap kan åländska lagtingsdebatter ibland kännas som världsrekordförsök i att inte se verkligheten.

Angående Robert Horwoods insändare den 19.2.

Den enda väckarklocka som borde ringa är den som varnar för populism. Brexit är ett resultat av lögner, falska påståenden och propaganda.

Jussi Halla-Aho ”må inte vara”, han är.

Än en gång kan vi läsa om daghemmet Söderhagen och än en gång måste föräldrar stå till svars i media. Denna gång med anledning av Annett Janssons insändare den 11.2.

Replik till Johan Lindström (18.2). Du skriver: ”Att ta bort läxor skulle säkerligen försämra resultaten för de flesta eleverna”. Det kan väl ändå inte vara barnens läxor som är avgörande för deras betyg?

Jag tyckte det var konstigt att reportrarna i Ålandstidningens Brexit-reportage den 31 januari intervjuade ett skevt urval personer om deras reaktioner på Brexit.

Diskussionen om skärgårdens framtid dominerades i valkampanjen av enstaka frågor, som färja eller tunnel till Föglö eller om en kommunsammanslagning är önskvärd. För att bredda debatten fokuserar Ålandstidningens insändarsida den här veckan på skärgården, och har därför bjudit in en skribent från varje skärgårdskommun för att ge sin vision om skärgårdens framtid.
I dag: Björn Rönnlöf, Sottunga

Diskussionen om skärgårdens framtid dominerades i valkampanjen av enstaka frågor, som färja eller tunnel till Föglö eller om en kommunsammanslagning är önskvärd. För att bredda debatten fokuserar Ålandstidningens insändarsida den här veckan på skärgården, och har därför bjudit in en skribent från varje skärgårdskommun för att ge sin vision om skärgårdens framtid.
I dag: Maria Boström, Föglö

Under de senaste dagarna har två insändarskribenter tagit upp läxor och föreslagit ett avskaffande.

Barn till föräldrar som högläser för sina barn när de är små får ett mycket bättre ordförråd än barn vars föräldrar inte högläser för sina barn.

Annett Jansson, vi har svårt att utläsa syftet med din insändare den 11.2 och förstår heller inte vad det du skriver har att göra med dagiset Söderhagen, vilket vi dock förstår att är dagiset du menar i din text.

Rauli Lehtinen (RL) ser klimatförändringarna som ”det absolut största hotet mot mänskligheten”. Därför är det glädjande att temat får plats på insändarsidan.

Utvecklingen av ett samhälle börjar i våra attityder; vilken utgångspunkt vi har när vi ser på våra egna möjligheter att åstadkomma något bra för Åland.

I veckan släpptes den senaste prognosen för den ekonomiska utvecklingen i EU.

Barn i bild

Fler insändare