Publicerad 9 september 2019 kl. 22:06

Gröna finanser i fokus

I en annars lam och konturlös inledning på valkampanjen är det något av ett sundhetstecken att Hållbart Initiativ presenterar ett konkret förslag till fiskal och miljöpolitik: landskapet bör låna 300 miljoner för ”klimat- och miljöanpassat jordbruk, transporter, havets hälsa” och något vagt formulerade sociala och psykiska projekt eller verksamheter.

Ja, Finland lånar till en negativ ränta liksom Frankrike och Italien betalar mindre än en procent på de lån de tecknar nu. De flesta stater inom EU kan (i motsats till individer och företag) låna för att helt enkelt balansera sin budget utan att ange specifika investeringar då de har hela den fiskala arsenalen för att garantera ett överskott men i praktiken upptas oftast nya lån.

Ålands möjligheter att reglera både intäkter och utgifter är minimala; impopulär landsskapsskatt och smärtsamma åtstramningar. Om ett lån då ska beviljas handlar det inte direkt om finanskrisens subprime-status men definitivt inte heller räntor i klass med vad en mer suverän ekonomi skulle erhålla.

Därtill är idén om att låna till driftkostnader, meningsfulla bara om de är permanenta, inför en ”svagare konjunktur” knappast det mest välbetänkta. Om man också på dunkla grunder helst ser lokala långivare för dessa ”gröna obligationer” är konsekvensen att lokalt kapital för privata insatser begränsas.

Visionen av ett offentligt Åland som kostnadseffektivt absorberar detta kapital under en lågkonjunktur är heller inte rimlig eller förtroendeingivande.

Peter Andersson

Angående ledaren den 7 januari:

För att öva lite på tunnelkonstruktioner behöver man ju inte ta till så drastiska åtgärder som att gräva en tunnel som är sex kilometer lång med detsamma, utan man kan bygga en betydligt enklare konstruktion först för att testa konceptet och samti

Några förbättringar som jag påtalat under flera år.

I Gluggen skriver Jonny Mattsson att ålänningarna är dåliga på att blinka i trafiken. Problemet är att de åländska rondellerna, förutom Rökerirondellen och Sjukhusrondellen, är så små.

De politiska grupperingarna i stadsfullmäktige har fört förhandlingar om fördelningen av förtroendeposter i kommunens organ.

Det vore svårt att tänka sig att någon kunde göra ett bättre jobb för Ålands försvar mot förtal, likt de Bruno Fransholm framför i sina insändare, än Mats Löfström.

I en replik den 9 januari hävdar riksdagsmannen att fel sanning framförts. Om cirka 1,25 miljoner sannfinländare säger att klumpsumman är bidrag och 20.000 ålänningar säger att det inte är det, vad är korrekt sanning?

Den 27 december var vi som vanligt på väg till Finland för att fira nyår i Korpo. På eftermiddagen drabbades jag av det som med ett mycket tydligt beskrivande namn kallas vinterkräksjukan.

Förra veckan försökte jag få komma till tandläkarjouren vid åhs. Jag ringde för sent en eftermiddag för att få en tid, så jag frågade om jag kunde boka till morgonen efter, då jag inte kan komma ifrån jobbet hur som helst.

Trevligt att riksdagsman Mats Löfström tycker att klimatfrågan är viktig. Intresset och engagemanget har tidigare varit något svalt.

Bruno Fransholm frågar sig på onsdagens insändarsida ”om det är fel att framföra sanningen i debatten”.

Sannfinländarna har till Finlands riksdag inlämnat ett förslag om att Åland ska få minskat bidrag från staten.

Med växande klentrogenhet, vilken började med rubriken, läste jag Jörgen Pettersons (C) insändare ”25 år med EU har gjort Åland större”.

Barn i bild

Fler insändare