Publicerad 5 februari 2019 kl. 22:00

Hur mycket har spektaklet kostat?

För ett antal år sedan skulle Ålands landskapsförvaltning decentraliseras. Landskapsstyrelsen skulle skapa jobb i skärgården och ute på landsbygden, för ”Hela Åland skall leva”. Man diskuterade att flytta ut trafikavdelningen till Godby, och näringsavdelningen till Jomala gård. Museibyrån planerades att flytta till Ribacka i Kastelholm, och även andra enheter inom landskapsförvaltningen kunde med fördel placeras utom stadens gränser, ansåg dåvarande styrande landskapspolitiker. Och nya arbetsplatser skulle skapas i skärgården, genom att datatekniken utvecklats så att närheten till brukaren av olika tjänster inte längre var nödvändig. Behöver jag säga att tjänstemännen inte var överförtjusta över politikerförslagen?

Efter att politikerna kommit till korta i sin kamp mot byråkraterna, har man övergivit planerna på en decentralisering av landskapsförvaltningen. I stället går man med liv och lust in för att centralisera kommunerna och deras förvaltning. Det är ju mer ofarligt, förstås. Politikerna vill visa sig handlingskraftiga, och åstadkomma förändringar under sin tid vid makten. Och att ändra på kommunstrukturen är ju ganska enkelt?

Man hotar bara med att dra in de lagstadgade andelarna till kommunerna, som kommunerna får för att de pliktskyldigt handhar de av landskapsregeringen pålagda uppgifterna, ja, då kryper kommunerna till korset och går ihop med vem som helst, bara de får sina pengar! Landskapsregeringen räknar kallt med att kommunerna inte har råd med annat!

Kommunerna har ingen makt att obstruera mot landskapsregeringen. Man sätter åt den svagare parten, den som man med olika medel kan kräva att lyder. Lanskapsregeringens tjänstemän har en helt annan makt, och kan ifrågasätta de politiska besluten på ett helt annat sätt. Politikerna är beroende av en lojal tjänstemannakår, för utan dem kan inte politikerna fullgöra sina uppgifter. På grund av den (oftast) breda okunskap som politikerna besitter inom sina olika förvaltningsområden, har de ingen annat val, än att hålla god min i elakt spel.

Landskapsregeringen består i dag av liberaler, socialdemokrater och moderater. Dessa partier har sitt starkaste fäste i Mariehamn, som inte alls berörs av den planerade kommunsammanslagningen. Härifrån hämtar de tre partierna sina flesta röster, vilket gör att den politik de för mot kommunerna inte berör Mariehamnarnas vardag alls.

Därför kan de kallt räkna med ett stort stöd bland sina väljare även vid valet i höst, bara de ser till att Mariehamn även i fortsättningen inte drabbas ekonomiskt negativt av landskapsregeringsbesluten. Det betyder att i praktiken är det Mariehamn, som tack vare sin stora väljarkår styr hur många kommuner Åland ska bestå av!

För att nämna några ord om de tre kommunutredarnas arbete, så kan man bara konstatera att de fullgjort sitt uppdrag: Att utreda och berätta för landskapsregeringen att det nog går att slå samman kommunerna på det sätt som önskas. Utredningen var en fullständigt onödig utgift för skattebetatalarna, eftersom den inte i sak tillför något nytt, utan endast berättar det landskapsregeringen redan visste. Hur mycket har det här ”kommunsammanslagningsspektaklet” kostat i fråga om konsulter och utredningar hittills? Och hur mycket billigare och bättre hade det blivit om man i stället för hotelser och skrämselpropaganda satt sig ner och diskuterat olika lösningar på hur man kan spara på offentliga utgifter och förbättra servicen för kommuninvånarna på ett för alla acceptabelt sätt?

Runa Lisa Jansson

Landskapsregeringen tog ett nödvändigt beslut genom att säga upp avtalet gällande elhybridfärjan. Jag har ofta fått frågan varför jag är emot kortruttssatsningen.

Föreningen Rädda Lumparns styrelse har i en insändare 28.2 framfört sig arbeta för att ”öka kunskap och intresse för lokalt vattenskyddsarbete”.

Ett varmt tack till Gerry Allgode som visar stor kunskap ochomtanke om oss ålänningar genom sitt engagemang mot utbyggnaden av 5G-nätet.

Mariehamns energi är den enda kvarvarande landbaserade verksamheten på Åland som i dagsläget fortfarande nyttjar tjockolja.

Rädda Barnen har som barnrättsorganisation fokus på barn och särskilt på de mest utsatta barnen i vårt samhälle.

Ett genmäle till insändaren ”Bättre kan ni, Lumparns vänner!” (27.2).

Efter fem år av intensivt arbete var det äntligen dags för stadsfullmäktige att diskutera ett förslag till ny delgeneralplan för stadens centrum. Förslaget återremitterades av stadsfullmäktige till stadsstyrelsen.

Svar på infrastrukturminister Christian Wikströms ”5G-insändare” (27.2).

”Att tillåta utbyggnad av 5G-nät på Åland skapar förutsättningar för etablering av nya företag som behöver en digital infrastruktur”.

Ålandstidningens chefredaktör Daniel Dahlén inleder i ledaren den 24 januari en debatt med anledning av bland annat Hammarlands kommuns investeringar i bostadsområden.

Man satsar mycket tid och resurser på att locka folk till Åland. Massiva reklamkampanjer för att locka hit behörig personal och fackkunskap. Vi behöver kompetens, vi behöver utveckling och vi behöver arbetskraften och inflyttningen.

Regeringen Sanna Marin inför förlängd läroplikt för att säkerställa att alla unga upp till 18 år får en gymnasial utbildning.

Med anledning av nyhetsrapportering om valet i Iran och den nyligen förda debatten på Åland om vissa lagtingsledamöters lämplighet för sina uppdrag så kan man ställa sig frågan om det behövs ett väktarråd även på Åland.

En raket i postlåda, ett hot mot en skola, stökiga ungdomar i ett centrum, ungas användande av droger, självdestruktivitet, skärm- och spelberoende, listan kan göras lång.

Barn i bild

Fler insändare