Publicerad 6 juli 2020 kl. 22:00

Integration nödvändig för fungerande samhälle

Tack för att du väljer Ålandstidningen!
I oroliga tider är det extra viktigt med pålitlig journalistik. Artiklar som innehåller samhällsviktig information om coronakrisen är därför öppna för alla på vår sajt.

Några personliga funderingar kring en del av de insändare som frekventerat insändarsidorna de senaste veckorna och som har hanterat frågan om monokultur och mångkultur relaterat till Åland. Såvitt jag har förstått av insändare och debatter i lagtinget så menar Socialdemokraterna och HI att Åland är ett mångkulturellt samhälle. Därför blev jag en aning förvirrad när jag läste en insändare häromdagen från Ålands socialdemokrater, styrelsen, där det i ett stycke står: ”Gemensamt för dem som motsätter sig mångkultur är att de befarar att andra kulturer utifrån Åland ska ta över.”

Något stycke därefter skriver man: ”Det är nämligen majoriteten som bestämmer. Det är de åländska och finländska lagarna som gäller oavsett varifrån man kommer och vilka kulturyttringar som praktiseras i hemmet.” Sedan skriver man i klartext att integrationen av människor från andra kulturer än den åländska ”är något som vi måste jobba hårt för att komma tillrätta med.”

Om jag inte helt misstolkar dessa passager så beskriver de faktiskt att det är monokultur som är rådande på Åland och att det ska så vara baserat på att majoritetsbefolkningen har bestämt att åländsk och finsk lagstiftning är det som gäller. Lagstiftningen är en viktig del av åländsk kultur som förhoppningsvis speglar de flesta ålänningars värderingar.

Andra exempel på kulturkomponenter är det gemensamma språket, synen på jämlikhet mellan män och kvinnor, hur den åländska historiebeskrivningen ska förvaltas och vårdas för framtida generationer och allt annat som kan definieras som en del av ett folks och ett lands kultur. Kort sagt är det allt det som bygger upp identiteten för vad en ålänning har varit, är och förväntas vara. Och det är denna gemensamma mångfacetterade kultur som är kittet som håller samman samhället.

När det kittet vittrar sönder faller också samhället sönder. Mitt gamla hemland Sverige är tyvärr ett tydligt exempel på ett samhälle som har genomfört mångkultur i praktiken. Där finns det i dag etniska enklaver där svensk lagstiftning är satt i andra hand, där svenska inte är första språket, där svensk polis inte är ensam om våldsmonopolet, där hederskultur är rådande, där kvinnlig omskärelse är förekommande och så vidare.

Där är mångkulturen genomförd i praktiken och det manifesterar sig i att Sverige blir mer och mer splittrat, uppdelat i enklaver mellan olika kulturer, värderingar, etniciteter och språk. Det som håller ihop ett land och dess folk håller på väg att försvinna i Sverige. Man kan ställa sig frågan vad historien kan lära oss avseende vad som brukar hända när olika kulturer med olika värderingar börjar konkurrera om vilket samhällssystem som ska råda.

Min övertygelse är att om en monokultur inte bara ska kunna överleva utan också kunna utvecklas så måste det alltid finnas plats för människor som kommer från andra kulturer än majoritetens. De adderar sina personliga erfarenheter och sin unika levnadshistoria och blir till en del av det åländska samhället inom ramen för det som gör det möjligt att leva tillsammans, det vill säga den åländska kulturen. Så som det bör vara när man, så att säga, har kommit ”till rätta med” integrationen.

Det viktiga är att det sker inom ramen för den åländska kulturen där bland annat det svenska språket och gamla såväl som nya traditioner är del av det kitt som gör Åland till unikt.

”Invandrare och Ålandsvän”

Tisdagen den 28 juli demonstrerade sympatisörer till Black lives matter (BLM) i Mariehamn. Men ett stöd för svarta just för att de är svarta är grundläggande feltänkt. Är det verkligen att dessa människor är svarta, som är problemet?

Enligt Deepak Chopra är meningen med livet glädje och att med glädje delta i universums utveckling.

Vi går nu mot augusti och många återgår till sina arbeten efter en välförtjänt semester. Skolledarna står nu i startgroparna i sina tills vidare ganska tomma skolor.

Från och med den 1 augusti öppnar Danmark upp gränsen mot hela Sverige. De danska myndigheterna bedömer att smittspridningen i Sverige minskat tillräckligt under juli för att tillåta resor från alla delar av landet.

Sommaren är här och ljuvliga dagar på sjön kan lätt förändras om vi inte tar ansvar och visar hänsyn. Havet och våra vikar kan tyckas stora och fria. Sanningen visar dock på något helt annat.

Jag vill tacka Albin för hans beundransvärda insändare i Ålandstidningen den 15.7. Håll gränsen stängd länge. Vart är Ålands politiker på väg?

Vilken statsmakt som vidtagit rätt åtgärder för att hindra coronapandemins framfart kommer säkert att analyseras många gånger än.

Polismyndigheten på Åland jobbar fokuserat på de inriktningsmål som tagits fram i samarbete med polisstyrelsen och som slagits fast i samband med budgeten. Dessa fastställs varje år.

Flera insändare har klagat på att landskapsregeringen slår alla blommande växter längs vägrenarna, senast en i tisdags. Något vettigt motiv till detta har jag inte sett presenterat av LR.

Omkring 100 personer deltog i en manifestation, som utlysts av en anonym organisation kallad ”BLM-arrangörerna på Åland”.

Vi har inget Eiffeltorn på Åland men väl flera utsiktstorn. Förra veckan guidade jag fyra finländare från Vasa och Kuusamo, jag förvånades lite över hur imponerade de var av utsiktstornet vid Uffe på berget.

Tisdagen den 28 juli blev jag i staden invinkad till en parkerad finskregistrerad personbil.

Lite bakgrundsinformation.

Barn i bild

Fler insändare