Publicerad 7 juli 2019 kl. 22:00

Jag tänker inte vara tyst

”Och kom ihåg pojke, fundera noggrant innan du öppnar munnen! Helst ska du vara tyst. Du vet, det kan ha hemska konsekvenser inte bara för dig utan för hela familjen”.

Dessa ord fick jag höra av min far innan jag lämnade hemmet och gick till skolan under åttiotalet i Östtyskland. Det räckte i princip om du ställde fel frågor om det socialistiska systemet, ifrågasatt regeringens beslut eller pratade om drömmen om frihet i offentligheten eller till och med med en vän som kunde vara en inofficiell Stasimedarbetare som rapporterade direkt till nämnda institution.

En av konsekvenserna kunde ha varit att du blev kallad till förhör som kunde vara väldigt obehagliga eller våldsamma. En annan kunde vara att ens dröm om att studera och göra karriär inte gick att förverkliga. Engagerade du dig ännu mera och jobbade mot regimen, kanske i någon organiserad form kunde du ha blivit inlåst, fått dina barn kastade i ett barnhem eller i värsta fall hittade man dig aldrig mera då de tog livet av dig.

Förstås lever vi inte i Östtyskland och ingen låser in dig på grund av dina politiska åsikter. Men då jag ser på dagens debattklimat i de sociala medierna blir jag orolig för hur man behandlar dem som avviker från allmänhetens accepterade och framhållande åsikter.

Du behöver inte vara helt emot en viss ideologi, ett politiskt beslut eller politiskt system för att bli kallad rasist, homofob, klimatförnekare eller liknande. Det räcker redan om du bara ifrågasätter för att kunna bli avstängt från Facebook eller andra plattformer.

Du kan bli anmäld av personer som inte gillar dina åsikter eller din youtubepublicering kan tas bort. Du kan hitta många exempel om du bara söker.

Polariseringen i samhället vi lever i har blivit så pass stor att det inte längre finns en konsensus om en debatt som främjar kompromiss utan det mesta är i dag antigen svart eller vit. Och även i offentliga medier råder en viss mainstream som försöker styra folk i den politiskt korrekta riktningen.

Detta gör att folk hellre väljer att vara tysta än att vara obekväma. Man fruktar helt enkelt att man tappar sin sociala status eller har det svårare när man söker jobb eller utbildning.

Men varför har jag skrivit denna insändare? Jag var med och demonstrerade för murens fall i Östtyskland och den föll i slutändan. Längtan efter friheten vann till slut.

Detta ger mig hopp och jag tänker inte vara tyst. Jag gick inte på gatan och fick stryk av statsmakten 1989 för att jag idag ska vara rädd för att öppna munnen.

René Janetzko

Att gå till personangrepp brukar betyda att argumenten tryter. Det är helt uppenbart när det gäller Marcus Måtars osakliga reaktion på den socialdemokratiska lagtingsgruppens insändare.

Nu är det adventstid, och vi väntar på julen, att ljuset ska återvända, att solen ska skingra alla mörka moln som döljer vår himmel, både utomhus och inombords.

Det är kanske denna tid på året, som det kan vara på sin plats att tala om flyktingpolitiken och flyktinghjälp. Den är en sak, som Åländsk demokrati har engagerat sig i.

Klarlägganden gällande Enerexit Ab:s tidigare styrelses beslut och de goda samarbetsförhållandena med stadsledningen (Tage Silander, Barbara Heinonen och Emma Dahlén) där fyra till antalet konstruktiva möten hölls med fullständig öppenhet.

Nej, det var ingen anonym ”kortfilm”, ”visad på Sjöfartsmuseet”, som så inspirerade kompositören Maria Grönlund att hon skapade konceptalbumet ”Songs of a sad sailor”, anmäld av Zeb Holmberg i Ålandstidningen den 4 december.

Det enda parti som veterligen ställt upp någon som dömts till ovillkorligt straff är Socialdemokraterna. Hur kan man då kritisera Obunden samling och dess ledning för att jag som dömts till villkorligt straff tilläts ställa upp i val för partiet?

I Ålands lagting sitter en lagtingsledamot, Marcus Måtar (Ob), med en nyligen fastslagen villkorlig fängelsedom för grovt ocker.

Regeringsförhandlingarna är i full gång. De mest tunnelvänliga partierna ska försöka snickra ihop ett handlingsprogram som alla tycker dom kan leva med. En självklar ”action point” blir förstås då att gå vidare med tunneln. Väl?

Det känns pikant att Henrik Herlin i ledaren ”Strejker med negativa konsekvenser” tlllskriver fackföreningarnas agerande en enligt sin egen värdering klandervärd ideologisk orientering (”marxism”) bara för att i nästa andetag propagera för sitt eg

I fönstren runt om Åland syns lyktor, glitter och annat pynt. Julens kärleksfulla budskap strålar ut i decembermörkret. Gör julen ännu vänligare genom att servera maträtter som inte orsakat död och lidande.

Senaste veckan har det varit mycket diskussion om vem som vetat vad när, och ifall ägarstyrningsenheten i statsrådets kansli och ägarstyrningsministern på förhand varit medvetna om finska Postis beslut att flytta 700 paketsorterare till ett avtal

Stackars Bambi och stackars människorna på Näverskär (se insändare den 28 november). Hoppas att polisen tar kräken som sköt och att de får stora straff.

”Från en djurvän”

Som bekant föreslår den avgående regeringen i sitt budgetförslag att den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, ska bibehållas. Kostnaden för detta är 1.800.000 euro per år. I en budget, som får ett underskott på 15.000.000 euro.

Barn i bild

Fler insändare