Publicerad 26 december 2019 kl. 22:00

Kan brittisk tullgräns ha betydelse för Åland?

Tack för att du väljer Ålandstidningen!
I oroliga tider är det extra viktigt med pålitlig journalistik. Artiklar som innehåller samhällsviktig information om coronakrisen är därför öppna för alla på vår sajt.

Den av Peter Lindbäck startade diskussionen om huruvida de arrangemang som förhandlades mellan EU och Storbritannien måhända skulle kunna innehålla följder för skattegränsen mellan Åland och Finland ägde rum nyligen i tidningen Åland.

Det finns förstås en stor brist på detaljerad information om hur det som har i princip överenskommits ska förvaltas i praktiken. Vidare är det så att Storbritanniens exit (enligt den aktuella tidsplan, den 31 januari 2020) följs av en ”övergångsperiod” som pågår ända till årets slut. Under den tiden ska flera procedurer och liknande fortsätta, upphöra eller ersättas–beroende på vad man kommer överens om. Därför är ett konstaterande som görs nu oundvikligen provisoriskt (undertecknad var knappast någon expert).

Som jag personligen har förstått saken är det så att under den övergångsperioden:

• Nordirland (NI) kvarstår att omfattas inom EU:s tullgräns fastän det är en del i Storbritanniens territorium.

• Dess mervärdesskattesats ska bibehålls ”i anpassning till” EU:s, som jag antar att i praktiken betyder ”till Irländsk republikens” (ROI:s). Även om skattesatsen skulle komma att bytas på brittiska fastlandet skulle detta inte tillämpas inom NI.

• Därför finns ingen orsak till att varken tullgräns eller skattegräns ställs på ön Irland den 31 januari 2020 när Storbritannien lämnar EU.

• Såvitt jag vet omfattas Åland och Finland alldeles jämlikt inom EU:s tullgräns. I så fall inte verkar det föregående ha någon tillämpning. (Dock kanske jag missar någonting.)

• Däremot passerar en tullgräns vid irländska sjön varor som därefter fraktas från (brittiska) fastlandet till NI. Icke desto mindre betalas i princip ingen EU-importtull på sådana varor som skickas till någon mottagare inom NI.

• Som förberedelse, om bland sådana skulle finnas några vars äkta (odeklarerad) destination inte var NI utan ROI–om tullen inte uppbärs på tid och plats för sändelse skulle EU:s importtull kringgås, alltså smuggling tillåtas–ska betalning av EU-importtull krävas av brittiska Revenue and Customs före någon försändelse till NI får fraktas vidare. Såvida prövning görs efter att försändelsen togs emot av någon kända NI-mottagare återbetalas importtullens summa till betalaren.

Det är annorlunda vad det gäller mervärdesskatt. Ingen EU-skattegräns ställs på Storbritanniens territorium. Företagare inom NI ska fortsätta rapportera månatligen till brittiska Revenue and Customs moms-transaktioner stödda av momsfakturor. Uppbärandet av skatt på varor som fraktas i endera riktningen över Irländska sjön fortsätter därmed som i dag, det vill säga precis som varor som transporteras någon annanstans internt inom Storbritannien. Däremot, i fallet Åland-Finland, kräver EU-lag att en skattegräns ställs på Finlands territorium vid Skiftet, varmed varor som transporteras tvärs över gränsen de två delar görs till ”exporter” eller ”importer”.

Om det finns något logiskt resonemang för att ett arrangemang liknande det brittiska borde införas över Skiftet har jag ingen aning om, men det verkar otroligt. Hur som helst skulle inget sådant kunna genomföras före den slutliga överenskommelse mellan EU och Storbritannien står klar, det vill säga inte före den 31 december 2020.

Robert Horwood

Eckerö

I lagtingets debatt om tilläggsbudgeten förra veckan utlovades att redan denna vecka skulle finansministern och regeringen påbörja arbetet med nästa tilläggsbudget som skulle ha kommunernas behov i fokus.

Mitt i allt pandemimörker dyker ett nytt otrevligt ord upp: coronafyllan. För många barn blir hemmakarantänen ett dysfunktionellt helvete, på motsvarande sätt som under långhelger.

Saltviksborna intar rätt perspektiv på frågan (Ålandstidningen 27.3) när de ifrågasätter omfattningen av området som ska ingå i havsplanen.

I min senaste insändare om landskapet ska låna pengar från banken för att finansiera sin tilläggsbudget polemiserar jag mot uppfattningen att Paf-pengar är det enda rätta i detta nu.

Alltså vad händer, samhället sätter sina medmänniskor i en framtida psykisk ohälsa. Folk blir permitterade och andra får jobba dubbelt, skolbarn får uppgifter som om de hade två vuxna och inga syskon till hands.

Nu tycker jag att livsmedelsbutikerna inför ett nytt system med att på kassadisken införa ett mellanrum med en halv meter mellan varje ny kunds varor. Vi kan kalla det värnavstånd.

Hur entusiasmerar man sin personal när det är känt att man seglar i motvind? Jo, samtidigt som man informerar om permitteringarså ställs det krav på att personal ska komma till arbetet med egna skyddskläder!

Med anledning av lagtingets beslut om en tillfällig förhöjning av dagpenningen florerar det på sociala medier och till och med i lagtinget felaktig information i sakfrågor.

Vi har alla vaknat upp till en ny vardag med undantagstillstånd, distansundervisade barn och en intensiv sjukvård i beredskap att hjälpa de som drabbas av sjukdom.

Coronapandemin hotar förutom vår hälsa även vår grundläggande utkomst, finländskt arbete. Det största hotet för företagen är nu att kassaflödet sinar, vilket man inte löser enbart med statens omfattande stödåtgärder.

I fredagens Ålandstidingen under rubriken Lokalbörsen ligger Eckerölinjens aktier mellan 50 och 55 euro. Enligt förvaret i Ålandsbanken ligger värdet på 640/16, alltså 40 euro per aktie. Vilket är det rätta?

Lars Gustavsson

Ett stödpaket för permitterade på Åland i coronatider är ett utmärkt förslag från vår regering.

I ledaren ”Prioritera hellre än låna” gör redaktören ett försök att förklara varför det är bättre att använda Paf-pengar i stället för att låna pengar för att finansiera den tilläggsbudget som nu klubbats i lagtinget.

Barn i bild

Fler insändare