Publicerad 4 november 2019 kl. 21:57

Kortrutten innebär inga förbättringar

Det som absolut inte borde få hända har hänt. Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) godkänner vägplanen för Västra Föglö. Nu kan Mika Nordberg (MSÅ) slå sig för bröstet och säga ”jag vann!”.

Tyvärr är det hela Åland och speciellt skärgården som är förlorarna. En enorm miljonrullning står för dörren. 66 miljoner för Ålands största färja och 26,5 miljoner för att förstöra Gripö med väg och Ålands största bro. Mika Nordberg har lyckats, det blir både en ekonomisk och en miljömässig katastrof.

Den nya färjan är en öppen flakfärja vilket innebär att i dåligt väder blir bilarna saltvattenduschade. Gratulerar alla resenärer, ni får tvätta bilen ofta! Årliga kostnaden anges till 4,5 miljoner, över två miljoner dyrare än Skarven i dag.

Hur var det med kortrutten, den skulle ju spara en massa pengar? Då är ändå inte kapitalkostnaderna för väg och bro inräknade, det blir över en miljon till per år. För skärgården medför detta inga som helst förbättringar!

Utrymmet för verkliga förbättringar i skärgårdstrafiken är väl nu helt bortspelade? En totalentreprenad blir väldigt mycket dyrare än om landskapet beställer och äger färjan. Nu vill den avgående regeringen göra en ny likadan upphandling för Kumlinge-Enklinge. Man gör allt för att fördyra skärgårdstrafiken!

Det förefaller som om HFD endast tittat på juridiska aspekter i fastställandet av vägplanen. Miljöfrågaor har man tydligen förbigått helt. Saknar HFD kompetens på miljöområdet?

Är Finlands miljölagstiftning så svag och dålig att det inte krävs någon hänsyn till miljön vid planering av ny infrastruktur? I Sverige finns både miljödomstol och miljööverdomstol. Där hade ett motsvarande fall behandlats i dessa instanser.

HFD hänvisar vidare i miljöfrågorna till miljöprövningen av de tillståndspliktiga arbetena med bro och hamn. Tänk om projekt Västra Föglö skulle fastna där? Vad händer då när man har en färja till en led som inte kunnat förverkligas? Men ÅMHM är säkert medgörliga.

Jan Grönstrand

Stackars Bambi och stackars människorna på Näverskär (se insändare den 28 november). Hoppas att polisen tar kräken som sköt och att de får stora straff.

”Från en djurvän”

Som bekant föreslår den avgående regeringen i sitt budgetförslag att den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, ska bibehållas. Kostnaden för detta är 1.800.000 euro per år. I en budget, som får ett underskott på 15.000.000 euro.

Kaj L, tydligt och bra skrivet den 29 november. Det överensstämmer med dagens verklighet. Vi behöver varandra, nu och i framtiden. Tillsammans är vi starkare och man kan inte veta när man själv behöver hjälp och stöd från andra.

Karin

Stadsdirektören Barbara Heinonen och minoriteten i stadsstyrelsen bestående av Sara Kemetter (S), Tony Wikström (S) samt Jonny Andersen (Lib), försöker misskreditera majoriteten i stadsutvecklingsnämnden genom att låta det framstå som att nämnden

I skrivande stund plitas säkert målsättningar ned för det politiska programmet med ambitionen att styra det offentliga Åland under de följande fyra åren (och genom det alla våras liv).

I Ålandstidningens ledare och artiklar den senaste veckan får man inte bara bilden av att strejk är en vänsterextrem aktion, det uttrycks i ord och meningar! Vinklingen på rapporteringen är oroväckande klandrande och ensidigt nyliberal.

Benita Mattsson-Eklund skrev i Ålandstidningens ledare den 26 november om en viktig fråga som berör överkonsumtionen som belastar vår planet.

FN:s nya klimatrapport visar att det fortfarande är möjligt att uppnå Parisavtalets mål, men att ländernas klimatlöften måste skärpas. Men de fastslår också att Parisavtalet inte är tillräckligt ambitiöst och att ytterligare åtgärder krävs.

I denna tidnings ledare den 27.11 spekulerar skribenten över bevekelsegrunderna till den givmildhet som medföljer den annalkande julen.

Det har gått över ett år sedan den klimatrapport som väckte en stor del av världen kom ut.

Öppet brev till Tjuvskyttarna lördagen den 23 november 2019.

Black Friday och julhandeln. Bägges gemensamma nämnare som marknadsföringen i decennier utnyttjat, normaliserat och förstorat; vår tragiska och obesvarade kärlek till konsumtionen.

Med min budgetmotion nummer två med rubriken: ”Landskapsandelar och stöd till kommunerna” vill jag att avdraget för löne- och pensionsinkomster stryks. Det är den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, som någon kallade det.

Barn i bild

Fler insändare