Publicerad 2 december 2019 kl. 21:57

Lärdomar måste dras från poststrejken

Senaste veckan har det varit mycket diskussion om vem som vetat vad när, och ifall ägarstyrningsenheten i statsrådets kansli och ägarstyrningsministern på förhand varit medvetna om finska Postis beslut att flytta 700 paketsorterare till ett avtal som skulle sänkt deras lön med tiotals procent.

På fredag morgon sade Postis styrelseordförande att ministern hade informerats om planerna, något också tjänstemännen på ägarstyrningsenheten bekräftade. Ord stod i praktiken mot ord.

Diskussionen om vem som sagt vad när kommer fortsätta då oppositionen väckt misstroende mot regeringen. Regeringspartier har också begärt om en utredning. Det är nu viktigt att lugna ner situationen och att dra lärdomar. Framförallt är det viktigt att betona att alla parter alltid håller sig till fakta.

Själva sakfrågan som ledde till ministerns avgång har också indirekt att göra med poststrejken. Flyttningen av 700 av postens anställda var kärnan i den konflikt som låste parterna i strejken.

Regeringen och riksdag är inte, och ska inte vara, part i arbetsmarknadsförhandlingar, och det är centralt att regering och riksdag är konsekvent. Däremot är det viktigt att alla drar lärdomar från poststrejken, om det är så att de omfattande sympatistrejkerna hade kunnat undvikits med samma slutresultat mellan parterna, vilket tycks vara fallet.

Förra helgen, innan de omfattande sympatistrejkerna bröt ut, rådde konsensus om att en lösning kommer hittas i tid. På torsdagen hade man tillsatt en grupp av fyra experter med enormt lång erfarenhet från avtalsförhandlingar, från både fackliga- och arbetsgivarsidan. Signalvärdet var starkt. De här personerna kommer tillsammans med riksförlikningsmannen hitta en lösning så att sympatistrejkerna inte behöver bryta ut.

Men så blev det inte. I stridens hetta hade alla uppenbarligen glömt att det inte bara räckte att Postens och postens anställda var överens. En tredje part, medieförbundet, fanns också och när de plötsligt sa nej föll allt ihop. Sympatistrejkerna blev överraskande ett faktum, vilket bekräftade att en kollektiv felbedömning hade gjorts. Frågan borde aldrig heller ha fått gå så här långt.

Strejkrätten är en viktig rättighet i varje demokratiskt samhälle, men samtidigt är det viktigt att stridsåtgärder såsom sympatistrejker blir proportionerliga för att inte äventyra oskyldiga företags konkurrenskraft och i förlängningen arbetsplatserna där. Varje strejk eller arbetsblockad (arbetsgivarens motsvarighet) innebär kostnader för samhället i förlorade skatteintäkter och tappat förtroende. Det är därför i allas långsiktiga kollektiva intresse att minimera konflikter.

I den nordiska modellen har arbetsmarknadsparterna ett stort samhälleligt ansvar, eftersom vi inte har så detaljerad lagstiftning. Därför är det viktigt att alla parter hela tiden har respekt och ödmjukhet för varandra, även om man från början inte är överens. För i förlängningen sitter vi alla i samhället i samma båt. Arbetsmarknadsparterna måste nu få arbetsro att koncentrera sig på sina avtalsförhandlingar, utan politisk inblandning.

Mats Löfström,

Ålands riksdagsledamot

Barbro Sundback (S) går till angrepp och anklagar mig som gruppledare för De obundna i Mariehamn för att inte hålla de politiska överenskommelserna. Mig veterligen har nog inte jag gjort något övertramp.

Gruppledare Barbro Sundback (S) ger sig på de andra gruppledarna i Mariehamns fullmäktige för att vi uppfattar Mariehamns-sossarnas begränsade urval när det gäller att besätta de viktigaste makt- och ansvarsposterna i Mariehamn som problematiskt i

När jag var sex år låg jag för första gången på sjukhus. På den tiden fick inte föräldrar vara med på samma sätt som i dag, så jag minns att jag var väldigt ledsen.

Det är stadens ansvar att se till att vi mariehamnare trivs och har det bra. Efter att Röde Orms gratisbussar slutade har staden blivit mindre trivsam.

För några veckor sedan höll stadens kultur- och fritidsnämnd ett informationstillfälle kring konverteringen av WHA:s gräsunderlag till konstgräs. Härvid framkom det att så kallat SBR-granulat ska användas som fyllnadsmaterial.

Moderata gruppledaren Roger Jansson bekymrar sig än en gång för maktobalans och maktkoncentration, utgående från det faktum att jag kommer att sitta i stadsstyrelsen och förhoppningsvis (i skrivande stund är nämnderna inte utsedda) i socialnämnden

Det är med förvåning jag läser i Ålandstidningen den 15.1 att Anders Holmberg (Ob) och Ingrid Zetterman (Lib) har kritik mot att Mariehamns socialdemokrater föreslår Nina Fellman (S) som både ledamot av stadsstyrelsen och socialnämnden.

Nyss hemkommen från en längre resa ser jag att Marcus Måtar inte straffas för sin fängelsedom. Väldigt märkligt. Eller kanske inte.

Kommentar till ledaren den 16 januari 2020.

Klimatförändringarna anges som orsak till de omfattande skogsbränderna som härjar och har härjat i Australien.

Angående ledaren den 7 januari:

För att öva lite på tunnelkonstruktioner behöver man ju inte ta till så drastiska åtgärder som att gräva en tunnel som är sex kilometer lång med detsamma, utan man kan bygga en betydligt enklare konstruktion först för att testa konceptet och samti

Några förbättringar som jag påtalat under flera år.

I Gluggen skriver Jonny Mattsson att ålänningarna är dåliga på att blinka i trafiken. Problemet är att de åländska rondellerna, förutom Rökerirondellen och Sjukhusrondellen, är så små.

Barn i bild

Fler insändare