Publicerad 8 december 2019 kl. 22:06

Nyliberalismen vill förgöra fackföreningsrörelsen

Tack för att du väljer Ålandstidningen!
I oroliga tider är det extra viktigt med pålitlig journalistik. Artiklar som innehåller samhällsviktig information om coronakrisen är därför öppna för alla på vår sajt.

Det känns pikant att Henrik Herlin i ledaren ”Strejker med negativa konsekvenser” tlllskriver fackföreningarnas agerande en enligt sin egen värdering klandervärd ideologisk orientering (”marxism”) bara för att i nästa andetag propagera för sitt eget, inte mindre ideologiska, ställningstagande: neoliberalism.

Året 1971 var en vattendelare: Då högg man av den sista kvarstående sammankopplingen mellan valutans värde och guld, med följd att alla valutors kurser sedan dess har varit fria att flyta mot alla andra. I USA skrevs den allra första kartläggningen av en bekämpningskampanj, ”Powell Memorandum”, vilken siktade på allomfattande nederlag för ”kollektivism” i alla dess former, en ideologi som under 30-talet av neoliberalismens främsta teoretiker utnämndes till ”den individuella frihetens” dödligaste fiende.

Detta blev signalen för den nyliberala revolutionens införande, något som häpnadsväckande snabbt resulterade i den schablonsmässiga inställningen i alla västerländska länder till neoliberalismens politiska recept (anti-fackförbundslagstiftning, privatisering, avreglering av det finansiella systemet, skattesänktning för de rikaste, med mera). I och med detta ersattes den tidigare enligt nyliberalismens anhängare avskyvärda ”demokratiska konsensusen” med ”blandekonomi”.

Otvivelaktig fann neoliberalismens agenda för radikal omvändning folkligt stöd.Det verkade som om den så kallade efterkrigstidens koncensus hos de flesta hade förlorat sin användbarhet.

Omvändningen inleddes för snart femtio sen, och numera står dagens generation inför ett annat vägskäl. Men nu är rollerna omvändna: Det är ju neoliberalismens recept som ställs till svars.Under tiden har klimatkrisen blossat upp, till vars lösning neoliberalismen inte har något att bidra. Snart kommer de själva att se att de har förbrukat sin användbarhet.

Detta var dock en ren spekulation: i nuet fortsätter neoliberala regeringar (omfattande ett brett utbud partier, inklusive fler som förr i tiden tillhörde ”vänstern”) vara till synes triumferande förskansade vid makten, med fullt stöd av massmedierna (ofta språkrör för de intressen som sponserade neoliberalismens maktövertagande samt drar största finansiella fördel ur den). Detta gäller från Japan till EU och till och med i Ryssland.

Fler ekon från åttiotalet hörs från dess förelöpare vid dagens konfrontation mellan fackföreningsrörelsen och det regerande nyliberala politiska etablissemanget (EU:s inre marknad inkluderad).Där ställdes den första parten till svars medan den senare underblåste folkligt missnöje med de ”övermäktiga” fackföreningarna.I nuet kämpar de senare, betydligt försvagade, mot regeringar ingjutna med neoliberalismens anti-kollektiviska etos, inriktat på deras stympning om inte deras totala förstörelse.

Kalla fakta är att kapitalismen och någon som helst form av samordnad kamp bland arbetstagare för att uppnå en rättvis delning av frukterna av deras arbete (vars tolkning alltid är helt subjektiv) per definition måste stå i motsatsförhållande. Om man vill ha kapitalism av hänsyn till dess fördelar så tvingas man att också acceptera dess nackdelar, bland vilka oundvikligen finns en potential för utbrott av allestädes närvarande konflikter över delningen av kapitalismens frukter. Att anta annorlunda – vilket Herlin verkar göra – är en fantasi.

Robert Horwood

Eckerö

Ålandstidningens ledarskribent Henrik Herlin svarar:

Det är alltid tvivelaktigt att tillskriva andra människor en ideologi. Speciellt ohederligt blir det när man sätter fel etikett på någon. Jag är inte nyliberal och känner mig inte alls bekväm inom neoliberalismen.

Inte heller blundar jag för de oundvikliga konflikter som uppstår när ideologier möts. Ledaren som Robert Horwood reagerar på var ett ställningstagande i en dagsaktuell politisk debatt, inte en övergripande beskrivning av de stora ideologiernas plats i samhället. Därmed ”propagerade” jag definitivt inte för en viss ideologi.

Robert Horwoods beskrivning av kapitalismen som ett ständigt närvarande element i dagens politik tycks i stort sett rimlig. Däremot är jag inte övertygad om att det ligger i de politiska partiernas intresse att stympa och förstöra fackföreningsrörelsen. Ur ett maktpolitiskt perspektiv är de tvärtom i högsta grad beroende av varandra.

Liberalernas John Holmberg (JH) skjuter rejält från höften när han bemöter mitt debattinlägg ”Tänk att det krävdes en pandemi”. Man kan nästan tro att Holmberg sitter i aktern på fartyget och fiskar.

Journalistförbundet skriver på sin hemsida:

Att leva i verkligheten är viktigt, inte minst som politiker. Det verkar bestämt som om lantrådet Veronica Thörnroos och jag själv befunnit oss i parallella universum de senaste åren.

Runa Lisa Jansson skriver i en insändare att skattemyndigheterna gör allt för många utredningar, skickar onödiga skattebeslut och som en följd av detta har behov av att öka personalen.

De allra flesta finländare och ålänningar tar coronaviruset på mycket stort allvar och följer alla rekommendationer mycket noga, vilket är en fantastiskt fin sak och styrka i vårt samhälle.

”Ansökte om utkomststöd – erbjöds tält och sovsäck” var rubriken i torsdagens Ålandstidning. ”Ålänningarna måste garanteras ett skyddsnät, ett nät som inte får vara håligt i vissa kommuner” skrev man i Nya Ålands ledare samma kväll.

Fyra miljoner av Sveriges besökare är finländare.

Det är alldeles klart att skattemyndigheterna hela tiden känner ett utökat behov av sysselsättning. Man skickar ut ett flertal skrivelser om olika beskattningsbeslut och verkningarna av dessa.

Tips till ÅCA: Gör som Ålands skogsindustrier och sänk priset på råvaran. Då blir det större vinst.

”Ekonom”

Bästa vandrare! I går då jag läste tidningen angående djurkadaver på en vandringsled på Vårdö, suckade jag lite och tänkte ännu en gång – nu får sig jägarna en känga, igen...

För en tid sedan kunde vi läsa om allt lägre nativitetstal i Finland och på Åland. Endast tre kommuner på Åland har ett födelseöverskott.

Röda korset Ålands distrikt önskar uttrycka sitt starka stöd för Erika Bomans gästledare i Ålandstidningen den 5 augusti. Åland behöver stärka sin kapacitet för psykiskt stöd och psykisk första hjälp på alla plan.

I sin krönika den 24 juli konstaterar biträdande professor i nationalekonomi Edvard Johansson: ”Även om det inte finns någon exakt gräns för när en stats skuldsättning blir för stor...” (i sig ett ganska märkligt konstaterande, med tanke på EU:s S

Barn i bild

Fler insändare