Publicerad 8 september 2019 kl. 22:06

Sensationsjournalistik i lördagens tidning

En av lördagens förstasidesnyheter är ”Psykotisk man hotade bomba polisstationen.” På en hel sida inne i tidningen beskrivs sedan rättegången där en person står åtalad för bland annat motstånd mot tjänsteman. Personens beteende och tumultartade väg från polisinsats via häkte till sluten psykiatrisk vård beskrivs i detalj. Åtalsskriften har sju olika punkter, men bara de som gäller en annan målsägande än polisen är sekretessbelagda, i övrigt förefaller tidningen ha haft fri tillgång till vittnesmålen.

En psykos är ett sjukdomstillstånd där din uppfattning om verkligheten är störd. Du kan höra röster eller känna dig förföljd. Schizofreni och bipolär sjukdom är, särskilt om du inte får adekvat psykiatrisk vård, tillstånd där du kan drabbas av psykotiska symtom. Men det finns många andra orsaker till psykoser: skador på hjärnan, fysiska sjukdomar, förgiftningstillstånd och missbruk av alkohol och/eller droger. Det vi omkring dig behöver förstå är att du inte fattar att det du upplever inte är sant. En psykotisk person ”saknar sjukdomskänsla” och reagerar som om det som upplevs verkligen händer och förmår inte alltid själv ta ställning till sitt vårdbehov.

Att avgöra om någon är psykotisk eller inte är ofta svårt, även för väl utbildad personal inom hälsovården. Därför finns särskild lagstiftning om vård oberoende av viljan inom psykiatrin, med ett klart regelverk om undersökning, observation och beslut om vården av personer som insjuknat i psykos. En psykos kan inte diagnosticeras av en polis, även om många poliser lärt sig känna igen psykotiska symtom.

Trots att hälsovården i teorin har både kunskapen och stödet av lagstiftningen riskerar psykotiska personer att bli utan den vård de behöver. Som rättspsykiater såg jag ofta hur personer med flera olika problem som personlighetsstörning, missbruk och social utslagning bollats mellan olika myndigheter (läs: alltid någon annans problem) tills de via åtal för ett brott skickades till en sinnesundersökning, dvs en grundlig psykiatrisk undersökning på en avdelning. Där man efter några veckor kunde konstatera att personen sedan länge, bakom sitt ”besvärliga beteende”, varit kroniskt psykotisk. Och att missbruket varit ett desperat försök att själv lindra de psykotiska symtomen, eftersom man inte fått den vård man behövt. Och, ofta även att brottet varit ett försök att få hjälp, när man inte blivit hörd på något annat sätt.

Tillbaka till lördagstidningens första sida. Vad är nyhetsvärdet i rubriken? Att det är svårt att få den psykiatriska vård man behöver är ingen nyhet, särskilt om man är psykotisk och dessutom missbrukare. Än en gång var det polisen som fick vara ”sista stationen” och ta hand om en person i en svår situation som vi inte vet någonting om. ”Reportaget” beskriver det antagna händelseförloppet utan att personen själv får sin röst hörd. Och förankringen i fakta fattas, eftersom de ansvariga för vården inte kan uttala sig.

Vad var syftet med reportaget, utom att göra sensation av en olycklig människas öde? Ett annorlunda grepp hade SVT:s Uppdrag granskning i veckan, när man sände dokumentären ”Marikas kamp”, som respektfullt och empatiskt beskrev en psykotisk kvinnas kamp för ett människovärdigt liv. Det var ansvarsfull samhällsjournalistik, inte ett blottande av en enskild människas tragedi.

Kerstin Kronqvist, pensionerad läkare, specialist i psykiatri och rättspsykiatri,Mariehamn

Svar: Artikeln var en redogörelse, precis som den berättades i rätten. Det var alltså inte fråga om något reportage eller om någon samhällsgranskning utan ett referat. Vi rapporterar på liknande sätt från tingsrätten flera gånger i månaden.

Redaktionen

Under de senaste dagarna har två insändarskribenter tagit upp läxor och föreslagit ett avskaffande.

Barn till föräldrar som högläser för sina barn när de är små får ett mycket bättre ordförråd än barn vars föräldrar inte högläser för sina barn.

Annett Jansson, vi har svårt att utläsa syftet med din insändare den 11.2 och förstår heller inte vad det du skriver har att göra med dagiset Söderhagen, vilket vi dock förstår att är dagiset du menar i din text.

Rauli Lehtinen (RL) ser klimatförändringarna som ”det absolut största hotet mot mänskligheten”. Därför är det glädjande att temat får plats på insändarsidan.

Utvecklingen av ett samhälle börjar i våra attityder; vilken utgångspunkt vi har när vi ser på våra egna möjligheter att åstadkomma något bra för Åland.

I veckan släpptes den senaste prognosen för den ekonomiska utvecklingen i EU.

De obundna politikerna Bert Häggblom och Marcus Måtar processar på arbetstid mot landskapet – samtidigt som de sitter i landskapets lagstiftande församling! Det skulle knappast fungera i Sveriges eller Finlands riksdag.

Vi är oskyldiga tills motsatsen bevisats. Den lagstiftande (riksdag/regering), den dömande (oberoende domstolar) och den granskande makten (media), är tre mycket viktiga grundbultar i vår demokrati.

För det första, om man har riktade påståenden mot skärgårdsbor och andra kraftfulla åsikter ska man nog ha modet att underteckna med eget namn, annars bryr sig ingen.

Redan 2009 föreslog jag i en motion på Centerns julstämma ett offentligt sektoriellt samarbete på Åland. Inga kommunsammanslagningar behövs för det, eller ens en tunnel till Föglö. Det räcker med samarbete.

Ett ben i politiskt beslutsfattande och ett i näringslivet, är ingen lätt balansgång. Media och allmänheten synar de två rollerna och är känsliga för övertramp.

Ålands lagting säger i dag fredag ja till en förnyelse av det ekonomiska systemet och en höjd klumpsumma.

I flera länder uppmärksammas den här veckan barn som växer upp i familjer där någon vuxen dricker för mycket. Detta är något som vi också vill uppmärksamma här på Åland.

Barn i bild

Fler insändare