Publicerad 28 november 2019 kl. 21:57

Skräckscenariot är redan verklighet

Tack för att du väljer Ålandstidningen!
I oroliga tider är det extra viktigt med pålitlig journalistik. Artiklar som innehåller samhällsviktig information om coronakrisen är därför öppna för alla på vår sajt.

I Ålandstidningens ledare och artiklar den senaste veckan får man inte bara bilden av att strejk är en vänsterextrem aktion, det uttrycks i ord och meningar! Vinklingen på rapporteringen är oroväckande klandrande och ensidigt nyliberal. Skälen till varför någon väljer att strejka förpassas till någon enskild rad i ett stycke.

Arbetsgivarens perspektiv och de negativa effekterna på näringen är helt dominerande. Man klandrar och nästintill hånar de fackförbund som valt att sympatistrejka med de postanställda. I glömska faller att många av de rättigheter vi tar för givna i Norden tillkommit genom just utdragna arbetsmarknadskonflikter, exempelvis åtta timmars arbetsdag och rätt till lediga dagar (veckoslut).

Att man ”flyttar” hela yrkesgrupper till för arbetsgivaren fördelaktigare kollektivavtal, exempelvis genom att överföra personal till nybildade företag (vars syfte oftast endast är att sänka personalkostnader) och kollektivavtal (trots att arbetsuppgifterna förblir de samma) är inget skräckscenario, utan något som redan sker i dag på många håll i Finland, och som fått namnet ”kollektivavtalsshopping”.

Sympatistrejker görs inte för skojs skull, utan för att det finns en reell oro (eller i alla fall borde finnas det) i samhället för de nya undergrävande metoder som arbetsgivarsidan börjat tillämpa. Tillåter andra fackförbund det som nästan skedde för Postens anställda i dag kommer även andra sektorer att riskera genomgå samma process.

Ensam är arbetstagaren svag. Endast gemensamt, och (tyvärr) genom att åstadkomma skada på näringen kan arbetstagarna visa att de menar allvar med att behålla den rättigheter som man erhållit genom överenskommelser. Blir det som Posten som arbetsgivare ville åstadkomma verklighet även i andra branscher, förväntas snart en allt större del av arbetskraften jobba på villkor och med löner som det inte går att leva på.

Skulle den medelklass som har det ganska väl ställt och som lättsamt kritiserar, gå med på att försämra sina egna anställningsvillkor i den mån att det inte längre går att försörja sina familj? Det skulle de som säkrast inte. Men verkligheten ser inte likadan ut för alla arbetstagare. Vissa eftertraktade arbetstagargrupper kan i stället förhandla sig till bättre villkor hos andra företag, och har svårt att begripa varför hela fackförbund (som inte har det privilegiet) ska visa solidaritet med arbetstagare i andra branscher.

Det är för övrigt ingen bra idé att medverka till att skapa ett arbetande prekariat i Norden, av även helt andra samhälleliga skäl än det att alla ska ha en lön som det går att leva på. Det kunde kanske Ålands media belysa i sina kommande skrivelser för att balansera rapporteringen en aning?

Det var förresten inte Pau som inte godkände utredarnas lösningsförslag. PAU avslog endast efter att det blev känt att Mediaförbundet (arbetsgivarrepresentant) förkastade lösningsförslaget. Det framgick av någon anledning inte av Ålandstidningens rubriker! Att vinklingen på nyheterna varit så ensidig är en sak – att det rapporterats fel uppgifter som späder på denna vinkling är ännu mer oroväckande.

Kaj L

Fyra miljoner av Sveriges besökare är finländare.

Det är alldeles klart att skattemyndigheterna hela tiden känner ett utökat behov av sysselsättning. Man skickar ut ett flertal skrivelser om olika beskattningsbeslut och verkningarna av dessa.

Tips till ÅCA: Gör som Ålands skogsindustrier och sänk priset på råvaran. Då blir det större vinst.

”Ekonom”

Bästa vandrare! I går då jag läste tidningen angående djurkadaver på en vandringsled på Vårdö, suckade jag lite och tänkte ännu en gång – nu får sig jägarna en känga, igen...

För en tid sedan kunde vi läsa om allt lägre nativitetstal i Finland och på Åland. Endast tre kommuner på Åland har ett födelseöverskott.

Röda korset Ålands distrikt önskar uttrycka sitt starka stöd för Erika Bomans gästledare i Ålandstidningen den 5 augusti. Åland behöver stärka sin kapacitet för psykiskt stöd och psykisk första hjälp på alla plan.

I sin krönika den 24 juli konstaterar biträdande professor i nationalekonomi Edvard Johansson: ”Även om det inte finns någon exakt gräns för när en stats skuldsättning blir för stor...” (i sig ett ganska märkligt konstaterande, med tanke på EU:s S

Visst, det finns statistik som visar att fler svarta skjuts av polisen i förhållande till folkmängden. Men det är så, att det är fattiga människor som mest råkar ut för polisens våld och skjutningar.

Jag vill bara berömma Röde orm för alla gratisresor och för den fina servicen.

Jag körde med bil i går (tisdag) från Storby och österut på huvudvägen mot Mariehamn. Till min fasa fick jag se att man har klippt bort alla vackra blommor längs huvudvägen och längs cykel- och gångvägen i Eckerö.

Bästa Albin och Berit. Hur orkar ni bara reta upp er på allt från Badhusparken till stadsbussen och Röde orm? Vilken negativ och tråkig attityd! Vi har det ju så otroligt bra här på vårt fridfulla vackra Åland.

Det gläder mig att min kollega i finans- och näringsutskottet John Holmberg (Lib) ställer sig till den lilla skara, som börjat granska pensionsfondens arbete.

Talentia uppmärksammar i en insändare i Ålandstidningen (4.8) att det behövs samarbetsanda och drivkraft i Kommunernas socialtjänst k.f. (KST). Från KST:s sida uppskattas initiativet.

Barn i bild

Fler insändare