Publicerad 13 juni 2019 kl. 22:05

Skrotad välfärd en extrem utopi 

Den ton som tidningen Ålands ledarsida tagit, senast med gästskribenten Kaj Grüssner vid pennan, visar en nästan aggressiv likgiltighet för människors liv, för de samhällsekonomiska konsekvenserna av utanförskap och för att klimatfrågan är ett gemensamt ansvar.

Vad värre är, man ger sken av att den tämligen extrema högerideologi som tidningen nu representerar är en objektiv och vetenskaplig sanning.

Så är det inte.

Lika väl som olyckskorparna kraxar om den offentliga skuldsättningens fasor, kan andra fåglar sjunga om vikten av god utbildning (som kostar) för att förse arbetsmarknaden med väl utbildad arbetskraft, god förebyggande hälsovård (som kostar) för att hålla kostnaderna för svåra sjukdomar vid ett minimum (ett konkret exempel är arbetet för tobaksfria miljöer som direkt påverkar förekomsten av lungcancer), eller god omsorg (som kostar), för att det är det enda moraliskt anständiga att se till att våra gamla har god och värdiga sista år av sitt liv.

De flesta av oss, jag vill hävda att det är den absoluta majoriteten av befolkningen, vill både betala skatt och ha en väl utbyggd välfärd. Vi vill se samhället bli starkare tillsammans, inte de enskilda skattesmitarna.

Grüssners ekonomiska analys att vi nu i rask takt är på väg mot undergången saknar faktisk täckning, alldeles särskilt på Åland. Landskapet har inga skulder.

Det går heller inte att betrakta ett samhälles ekonomi som en privat plånbok där plus och minus ska balanseras med samma ganska korta tidsramar.

En statlig ekonomi är en balansbräda där en av de viktigaste uppgifterna är att behålla jämvikten, både genom att streta emot när svängningarna blir för höga, och att puffa på där det saktar in.

Det omoraliska och det oekonomiska, det är att tillåta och uppmuntra ekonomisk ojämlikhet. Ett samhälle med växande klyftor blir instabilt, farligt och en grogrund för extremism.

För Socialdemokraterna är till exempel allmän tandvård en viktig fråga. Den är säkert ur detta extremhögerperspektiv en löjlig fråga, att sätta mera samhällsmedel för att fattiglapparna ska få tänderna fixade.

För oss är det smart tänkt, både ekonomiskt och ur folkhälsoperspektiv.

Dessutom är det rättvist.

Den väg tidningen Åland slagit in på skrämmer. Inte för att det är vänstern och socialdemokratin som står i skottgluggen, det är bara som vanligt, men för att både språket och innehållet i resonemangen blivit så föraktfulla och så kategoriska.

Nina Fellman (S)

 

Vd och chefredaktör Daniel Dahlén svarar:

Ålandstidningen har varje sommar en rad olika gästledarskribenter som helt själva väljer vilket ämne de vill behandla i sina ledare. Gästskribenternas åsikter är deras egna vilket även framgår tydligt och klart för den som, tillskillnad från minister Fellman, läser hela ledarsidan.

Dessa gästskribenter kommer från olika delar av samhället och har olika åsikter. I sommar kommer flera av dem till och med att tala emot varandra. Åsikterna skiljer väsentligt mellan dem. Det är just det som är det fina med demokrati och det fina med att lyfta fram gästskribenter.

Ålandstidningen uppmuntrar till debatt och vill genom det lyfta fram olika åsikter i samhället och visa på bredden i det åländska samhället. Att dra slutsatsen att det skulle vara tidningens åsikter är att göra det enkelt för sig, inte ta till sig budskapet och samtidigt undvika fakta. Åsikterna är helt och hållet skribentens egna.

Mogens Lindén lyfter vidare samma ledare i sin insändare men inkluderar även tidigare ledare i Ålandstidningen. Gästskribenten Kaj Grüssner får besvara eventuella frågor gällande sin text, då det är gästskribentens egna åsikter som framförs. Däremot kan det konstateras att när det gäller Lindéns tyckanden gällande ledaren den 6 maj gör Mogens Lindén en klassisk retorisk manöver och rycker valda delar ur ledaren för att lyfta fram sin egen åsikt. Bara för att förvirra och skapa skiljelinjer som gynnar hans egna politiska linje. Det står nämligen klart och tydligt i ledaren från den 6 maj att vi alla har ett ansvar utifrån var och ens förmåga. Att vi alla bidrar på vårt sätt borde även omfattas av Lindén men det väljer han att bortse från. Tråkigt då det inte gynnar debatten utan bara skapar en vi mot dem-diskussion.

  

Angående ledaren den 7 januari:

För att öva lite på tunnelkonstruktioner behöver man ju inte ta till så drastiska åtgärder som att gräva en tunnel som är sex kilometer lång med detsamma, utan man kan bygga en betydligt enklare konstruktion först för att testa konceptet och samti

Några förbättringar som jag påtalat under flera år.

I Gluggen skriver Jonny Mattsson att ålänningarna är dåliga på att blinka i trafiken. Problemet är att de åländska rondellerna, förutom Rökerirondellen och Sjukhusrondellen, är så små.

De politiska grupperingarna i stadsfullmäktige har fört förhandlingar om fördelningen av förtroendeposter i kommunens organ.

Det vore svårt att tänka sig att någon kunde göra ett bättre jobb för Ålands försvar mot förtal, likt de Bruno Fransholm framför i sina insändare, än Mats Löfström.

I en replik den 9 januari hävdar riksdagsmannen att fel sanning framförts. Om cirka 1,25 miljoner sannfinländare säger att klumpsumman är bidrag och 20.000 ålänningar säger att det inte är det, vad är korrekt sanning?

Den 27 december var vi som vanligt på väg till Finland för att fira nyår i Korpo. På eftermiddagen drabbades jag av det som med ett mycket tydligt beskrivande namn kallas vinterkräksjukan.

Förra veckan försökte jag få komma till tandläkarjouren vid åhs. Jag ringde för sent en eftermiddag för att få en tid, så jag frågade om jag kunde boka till morgonen efter, då jag inte kan komma ifrån jobbet hur som helst.

Trevligt att riksdagsman Mats Löfström tycker att klimatfrågan är viktig. Intresset och engagemanget har tidigare varit något svalt.

Bruno Fransholm frågar sig på onsdagens insändarsida ”om det är fel att framföra sanningen i debatten”.

Sannfinländarna har till Finlands riksdag inlämnat ett förslag om att Åland ska få minskat bidrag från staten.

Med växande klentrogenhet, vilken började med rubriken, läste jag Jörgen Pettersons (C) insändare ”25 år med EU har gjort Åland större”.

Barn i bild

Fler insändare