Publicerad 9 september 2019 kl. 22:06

Slopa inkomstgränsen för studiestöd

Detta är en fråga som berör mig djupt och som jag tycker är helt makaber. Vad ger vi för signaler till våra ungdomar när vi säger att de får mindre stöd eller inget alls om de är aktiva och kanske hellre vill jobba under studietiden för att slippa ta studielån eller för att snabbare få praktiken avklarad?

Till råga på allt kan föräldrarnas inkomst även begränsa studiestödet, trots att de kan vara hur restriktiva med sin egen ekonomi som helst. Är du sedan förmögen eller föräldrarna är det, ja då begränsar detta inte alls stödet?

Systemet är så snett och är också så komplicerat att räkna ut att en del ungdomar struntar i att ta ett extra jobb. Har de studerande sedan inte själva hållit reda på vad de tjänat varje månad och inte kontaktat AMS och eventuellt justerat stödet själva, så kan de hamna att betala straffränta på 7,5 procent på de pengar de måste betala tillbaka.

Nej, slopa detta otyg som ger så många negativa effekter. Det måste löna sig att jobba framom ligga på soffan om man känner att man kan göra det medan man studerar. Man ska inte tvingas jobba svart om man hittar ett extra knäck som ger bra betalt.

Det måste kännas rättvist att man har rätt till samma stöd oberoende vad ens föräldrar tjänar och om man är företagsam. Det får inte vara så komplicerat att man ska behöva ha hjälp för att räkna ut om man mistar bidraget vid ett tillfälligt jobb.

Till sist kan jag bara konstatera att denna byråkrati måste kosta enorma summor varje år att administrera. I många utbildningar i dag behöver du även praktik innan du kan få ut dina examenspapper. Vad är bättre än att du kanske jobbat bort en del under studietid så att du snabbare kommer ut i arbetslivet med avklarad examen och får rätt lön. Du kanske till och med klarar dig utan att behöva ta studielån.

Om jag kommer in i lagtinget ska jag göra allt för att få bort detta otyg som kostar mer än det sparar och på så många plan.

Björn Hägerstrand (MSÅ)

kandidat i langtings- och kommunalvalet

Angående ledaren den 7 januari:

För att öva lite på tunnelkonstruktioner behöver man ju inte ta till så drastiska åtgärder som att gräva en tunnel som är sex kilometer lång med detsamma, utan man kan bygga en betydligt enklare konstruktion först för att testa konceptet och samti

Några förbättringar som jag påtalat under flera år.

I Gluggen skriver Jonny Mattsson att ålänningarna är dåliga på att blinka i trafiken. Problemet är att de åländska rondellerna, förutom Rökerirondellen och Sjukhusrondellen, är så små.

De politiska grupperingarna i stadsfullmäktige har fört förhandlingar om fördelningen av förtroendeposter i kommunens organ.

Det vore svårt att tänka sig att någon kunde göra ett bättre jobb för Ålands försvar mot förtal, likt de Bruno Fransholm framför i sina insändare, än Mats Löfström.

I en replik den 9 januari hävdar riksdagsmannen att fel sanning framförts. Om cirka 1,25 miljoner sannfinländare säger att klumpsumman är bidrag och 20.000 ålänningar säger att det inte är det, vad är korrekt sanning?

Den 27 december var vi som vanligt på väg till Finland för att fira nyår i Korpo. På eftermiddagen drabbades jag av det som med ett mycket tydligt beskrivande namn kallas vinterkräksjukan.

Förra veckan försökte jag få komma till tandläkarjouren vid åhs. Jag ringde för sent en eftermiddag för att få en tid, så jag frågade om jag kunde boka till morgonen efter, då jag inte kan komma ifrån jobbet hur som helst.

Trevligt att riksdagsman Mats Löfström tycker att klimatfrågan är viktig. Intresset och engagemanget har tidigare varit något svalt.

Bruno Fransholm frågar sig på onsdagens insändarsida ”om det är fel att framföra sanningen i debatten”.

Sannfinländarna har till Finlands riksdag inlämnat ett förslag om att Åland ska få minskat bidrag från staten.

Med växande klentrogenhet, vilken började med rubriken, läste jag Jörgen Pettersons (C) insändare ”25 år med EU har gjort Åland större”.

Barn i bild

Fler insändare