Publicerad 16 oktober 2019 kl. 21:57

Slopa inte gränsen för studiestödet

I debatten kring studiestödet saknas perspektiv på varför vi i dag har en gräns för hur mycket du får tjäna och ändå behålla ditt stöd. För det finns flera goda orsaker till att vi har en gräns för hur mycket du får tjäna och behålla studiestödet.

Vi har i dag ett generöst system för arbete under studierna. Du får tjäna nästan 1.000 euro i månaden under studieåret och obegränsat under sommarmånaderna.

Det är i dag en utmaning att få människor att gå klart sina utbildningar och ta ut sin examen just för att de börjar arbeta under studietiden. Detta förvärras genom att ta bort gränsen helt och uppmuntrar människor att studera så länge som möjligt. Det förlänger studietiden och är således ett dåligt samhällsekonomiskt drag.

En slopad gräns innebär en återgång till välfärdssystemets begynnelse där vi har ett bidrag som är lika för alla oavsett ekonomisk situation. Av detta finns i dag endast barnbidraget kvar som en rest.

Utvecklingen riskerar, i likhet med barnbidraget som inte höjts sedan 2007, att gå mot att studiestödet hålls på samma nivå och tvingar människor till arbete under studietiden.

Människor som saknar behov av stödet får det, samtidigt som det riskerar bli för lågt för de som av olika anledningar inte klarar av att arbeta samtidigt som de studerar.

Det handlar även om hurdant samhälle vi vill ha. Jag tror personligen på individens styrka och förmåga att göra rätt för sig. En människa med ett välbetalt arbete klarar sig utan dessa bidrag. Kostnaden för den slopade gränsen kunde exempelvis i stället användas till att sänka matkostnaden för studenter på Åland.

Det finns inkomstgränser för bidrag av en orsak och det är för att skapa ett rättvist system där de som arbetar får mer än de som sitter stilla. Samtidigt bygger vårt välfärdssystem på en fördelningspolitik där människor i behov får stöd och människor som klarar sig själva blir utan.

Christian Wikström

partisekreterare, Obunden Samling

Misslyckandet med en för landskapet gemensam kommunal räddningsmyndighet är på många sätt ett misslyckande för åländsk kommunpolitik.

Hur kan Rainer Nyberg, före detta professor i pedagogik i Vasa, med tvärsäkerhet påstå att han och Strålskyddsstiftelsen har rätt i fråga om strålningens miljöeffekter?

I sin insändare i fredagens Åland väljer den pensionerade professorn i pedagogik, Rainer Nyberg, att inte bemöta mina argument, utan hemfaller till rena personangrepp.

Sannfinländarnas ungdomsförbund gick förra veckan ut och konstaterade att man nu för tiden också är ett anti-feministiskt ungdomsförbund. Åtminstone jag lyfte på ögonbrynen, men kunde inte bestämma om jag skulle ta det på allvar.

Man blir djupt bekymrad över spekulationerna om ministrarna i den nya regeringen.

Vid ett förbunds styrelsemöte redogjorde förbundets ordförande för förbundets ekonomiska situation. Man diskuterade anpassningen av ekonomin för inkommande år.

Man blir dagligen, då man rör sig på stan, rent ut sagt förbannad på hur det ser ut i vår stad.

Med anledning av intervjun den 7.11.2019 med före detta minister Wille Valve (MSÅ):

Det är med glädje man läser att finska statsägda Finferries beställer och bygger en ny miljövänlig färja till den åländska skärgårdstrafiken, detta trots lagtingets och landskapsregeringens beslutsångest i ärendet.

I tidningarna och i Ålands radio presenterades i går onsdag den sista utredningen av Henricson Ab i kommunreformsarbetet.

Geologi borde i en perfekt värld debatteras av geologer, inte av amatörer såsom jag själv eller Bengt Eriksson. Men nu är vi där, insändare i båda tidningar samt stor artikel med krigsrubriker i Nya Åland.

Valet må vara över men nu börjar det viktiga arbetet. Vi har en ny regering.

I en insändare i Ålandstidningen 11.11 gör Anders Gustavsson ovetenskapliga och felaktiga påståenden om vad forskning visar gällande risker med mikrovågsstrålning från mobiler, basstationer, wifi och nu aktuella 5G.

Barn i bild

Fler insändare