Publicerad 11 juli 2019 kl. 22:00

Att ta ansvar för det samhälle vi lever i

Många av den yngre generationen tackar nej till att ställa upp i val, eller engagera sig i politiken. Man har inte tid, man vet inget om politik, man har inte lust. Men man vill nog att samhället ska fungera, det är bara frågan om att någon annan ska se till att det blir gjort.

När man ska ha barn vill man att mödravården ska finnas och att BB och övrig sjukvård har en fungerande verksamhet med personal med spetskompetens. När man behöver en plats på dagis kräver man att det finns lediga platser och att personalen har kompetens och kunnande för att ta hand om ens barn. Likaså när det är dags för skola (med gratis mat och undervisning) och eftis, allt ska finnas och fungera på det sätt man önskar och förväntar sig av samhället. Man betalar ju skatt och då har man rätt att ha förväntningar och ställa krav.

Olika aktiviteter vill man gärna att ordnas, kommunen bör ha en fritidsledare som tar hand om ens barn på fritiden, och ordnar olika aktiviteter beroende av barnens ålder och intressen. Frivilliga brandkåren, delvis finanserad med skattemedel, är en viktig resurs. Dels för ungdomens fritidsaktivitet, dels som hjälp vid bränder och olyckor, det såg vi ju i vintras efter Alfridas härjningar när folk satt instängda i sina hus på grund av nedfallna träd över vägar och ledningar.

Och så småningom kommer ju också tankar på att åldringsvården ska fungera på ett tillfredsställande sätt. Att det finns hemvårdspersonal i tillräcklig omfattning, att det finns plats på ett boende den dag man behöver en sådan.

Det är viktigt att infrastrukturen fungerar. Vägar och gator ska byggas och hållas i skick, vatten och avlopp fungera och bor man i en kommun med anknytning till havet ska det finnas en (gärna kommunal) båthamn av god standard och med gott om båtplatser att hyra till ett billigt pris.

Allt detta kan man förvänta sig att samhället ska tillhandhålla när man bor där och betalar skatt.

Men nu är det så att detta fungerar inte (enligt vårt demokratiska system) om inte människor tar sitt ansvar och ställer upp som politiker och gemensamt med tjänstemännen fattar de riktiga besluten för att vårt samhälle ska rulla på. Det är inte fråga om makt, för makten är begränsad av de resurser som finns till förfogande. Det är heller inte fråga om att bli rik på de arvoden som utgår för uppdraget, för de är ofta inte så väl tilltagna, utan det är fråga om att ta ansvar för att det samhälle vi alla lever i ska fungera, bestå och utvecklas.

Det är dags att fler unga tar sitt ansvar för samhället och ställer upp för politikska uppdrag. Det är dags att tänka på att man själv kan utföra för andra det man förväntar sig att andra ska göra för en själv. Det är dags att tänka på att samhällets utveckling gäller både unga och gamla, och därför behövs alla åldersgrupper i det politiska beslutsfattandet.

Runa Lisa Jansson

Stackars Bambi och stackars människorna på Näverskär (se insändare den 28 november). Hoppas att polisen tar kräken som sköt och att de får stora straff.

”Från en djurvän”

Som bekant föreslår den avgående regeringen i sitt budgetförslag att den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, ska bibehållas. Kostnaden för detta är 1.800.000 euro per år. I en budget, som får ett underskott på 15.000.000 euro.

Kaj L, tydligt och bra skrivet den 29 november. Det överensstämmer med dagens verklighet. Vi behöver varandra, nu och i framtiden. Tillsammans är vi starkare och man kan inte veta när man själv behöver hjälp och stöd från andra.

Karin

Stadsdirektören Barbara Heinonen och minoriteten i stadsstyrelsen bestående av Sara Kemetter (S), Tony Wikström (S) samt Jonny Andersen (Lib), försöker misskreditera majoriteten i stadsutvecklingsnämnden genom att låta det framstå som att nämnden

I skrivande stund plitas säkert målsättningar ned för det politiska programmet med ambitionen att styra det offentliga Åland under de följande fyra åren (och genom det alla våras liv).

I Ålandstidningens ledare och artiklar den senaste veckan får man inte bara bilden av att strejk är en vänsterextrem aktion, det uttrycks i ord och meningar! Vinklingen på rapporteringen är oroväckande klandrande och ensidigt nyliberal.

Benita Mattsson-Eklund skrev i Ålandstidningens ledare den 26 november om en viktig fråga som berör överkonsumtionen som belastar vår planet.

FN:s nya klimatrapport visar att det fortfarande är möjligt att uppnå Parisavtalets mål, men att ländernas klimatlöften måste skärpas. Men de fastslår också att Parisavtalet inte är tillräckligt ambitiöst och att ytterligare åtgärder krävs.

I denna tidnings ledare den 27.11 spekulerar skribenten över bevekelsegrunderna till den givmildhet som medföljer den annalkande julen.

Det har gått över ett år sedan den klimatrapport som väckte en stor del av världen kom ut.

Öppet brev till Tjuvskyttarna lördagen den 23 november 2019.

Black Friday och julhandeln. Bägges gemensamma nämnare som marknadsföringen i decennier utnyttjat, normaliserat och förstorat; vår tragiska och obesvarade kärlek till konsumtionen.

Med min budgetmotion nummer två med rubriken: ”Landskapsandelar och stöd till kommunerna” vill jag att avdraget för löne- och pensionsinkomster stryks. Det är den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, som någon kallade det.

Barn i bild

Fler insändare