Publicerad 21 maj 2020 kl. 22:00

Vår i coronatider

Tack för att du väljer Ålandstidningen!
I oroliga tider är det extra viktigt med pålitlig journalistik. Artiklar som innehåller samhällsviktig information om coronakrisen är därför öppna för alla på vår sajt.

Under mina snart åtta år i Europaparlamentet har jag skrivit hundratals spalter – om skarven, om Britanniens förhandlingar, om skog, om biodiversitet, om skatteflykt och om krångliga förhandlingar mellan politiska partier på hela spektret och med nationella (och nationalistiska) glasögon. Men jag tror att jag aldrig har skrivit om våren.

Det kan i och för sig bero på en så enkel omständighet som att en Europaparlamentariker nästan aldrig hinner ut för att njuta av våren. Och upplever man till äventyrs våren är det en alldeles annorlunda vår än vår nordliga.

I Strasbourg är det körsbärsträden som blommar utanför parlamentsbyggnaden. I Bryssel är det magnoliorna och den första ostcrepen på Flagey-torget. Det är alltså i normala fall en tid när snön ännu ligger kvar hemma i Finland.

Men coronaviruset har alltså förändrat våra liv – på många olika sätt. För min del har det inneburit, att jag efter en arbetsvecka i Bryssel kom ut till skärgården för att fira min karantän med att jobba med solpaneler och stentunga ackumulatorer. Efter år av skrivbordsarbete gör det riktigt gott, men det gör dessutom ont på kvällen när jag lägger mig.

Men allting har en annan sida. När jag på måndagen körde in i Hemviken på Tunhamn och det var lä för den kalla västliga vinden föreföll det som om alla fåglar också hade lagt sig på läsida av Västerön. De sjöng för fulla näbbar och jag blev fullständigt tagen. Och där fanns näktergalen. Jag tror att jag måste stiga upp mitt i natten bara för att kolla att den håller sin ton och sitt ord – och sitt namn – nattens sångare.

Vansinnigt vackert och stämningsfyllt.

På nordsidan kan det vara dåligt både med fågelsång och fågelmat. I går såg jag hur en svala – bokstavligen – vände om eftersom det i den snåla blåsten säkert inte fanns någonting att fånga i flykten. Men det är inte enbart fåglarnas sång våren i ytterskären handlar om. Trädens lövsprickning är två, tre veckor senare än på fastlandet och just nu är det som underbarast.

Unga björkar står som ljust gulgröna facklor i solljuset. Alen har småsmå, lite mörkare blad. På marken ligger massor av fjolårets alkottar. En del av dem kommer jag – dessvärre – att ha i nätet (som jag inte lägger ut nu eftersom det bara kommer hornsimpor). Alkottar och hornsimpor i samma vårnät ger full sysselsättning, men just nu behöver jag det inte.

Det är bara asken som ännu envisas med att inte låta bladen slå ut, men heliga träd har sina egna vårfasoner.

Nils Torvalds, EU-parlamentariker

Någon skrev i tidningen att skattegränsen tillfört Åland 100 miljoner euro.

De som kör stadens gräsklippare är tydligen inte informerade av arbetsledningen om att undvika att meja ned blommande områden på stadens gräsmattor.

Då är Åland snart vid slutstationen gällande den offentliga ekonomin. En resa som snabbades upp av pandemin, men som haft en rak och utstakad färdriktning under åratal.

Skärgården definierar på många sätt den åländska identiteten. På få ställen är denna känsla mer framträdande än på västra Föglö.

Ett par regeringar bakåt i tiden, med en känd trafikminster som var boss då tjärasfalt lades i Kumlinge och Brändö, kanske nu vill lägga korten på bordet.

Det tillhör ovanligheten att regeringspartierna öppet debatterar mot varandra i massmedia. Diskussionerna och åsiktsmotsättningarna brukar hållas inom lagtingshusets väggar, utan insyn från utomstående allmänhet.

”The bottom is nådd” är ju ett bekant uttryck som kan användas när man läser två insändare i samma tidning av två av Obunden samlings röstmagneter.

Beslutet att minska anslaget för sysselsättningsverksamheten Fixtjänst visar än en gång att omsorgen om våra mest utsatta räknas i euro, inte i humant kapital.

Som vanligt fick jag i mars i år ett brev från Skatteförvaltningen med en förhandsifylld skattedeklaration.

Vi ser med bestörtning hur kommunernas ekonomi än en gång styr servicen till redan utsatta personer i samhället.

Det är med förvåning och bestörtning jag läser i onsdagens tidningar om Kommunernas socialtjänst och Fixtjänst, och hur en lagstadgad verksamhet för en utsatt grupp människor i vårt samhälle hanteras.

Lag- och kulturutskottets 14 betänkanden under sessionen har kännetecknats av tre kategorier av ärenden. Efter sommaruppehållet ska ytterligare sju lagförslag genomgå granskning och fler lär vara på kommande.

Ja visst är den varma, gröna och ljusa sommaren på Åland alldeles underbar. Bortglömd är den kalla, livlösa och bleka vintern. Men övergödningen av Östersjön och klimathotet är två orosmoln som ruvar vid horisonten.

Barn i bild

Fler insändare