Publicerad 22 augusti 2019 kl. 22:03

Vi begränsas av politisk korrekthet

Jag är uppvuxen i DDR, i ett samhälle där man levde i oron och rädslan att bli fördömd av en vän, vännina, arbetskamrat, grannen eller till och med sambon eller sin äktenskapspartner. Med stora konsekvenser som följd.

Det var ett samhälle med ytterst begränsad press-, åsikts- och yttrandefrihet. När jag gick på gatan för att demonstrera mot regimen, slåss mot Stasi och polisen och i slutändan fick ner muren, tänkte jag inte i mina värsta mardrömmar att vi småningom kanske kunde komma tillbaka till ruta ett igen.

I dag är vår vardag påverkad av människor som kräver politiskt korrekt beteende, public service som borde vara men inte är politiskt oberoende längre, partier som följer strömmen och vill strypa andra med avvikande politiska program som utgör en fara för etablissemanget.

Människor som frågar eller ifrågasätter blir kallade för rasister, homofober med mera eller beskylls för att sprida ”konspirationsteorier”.

Frågar du inte dig själv ibland vilka konsekvenser din åsiksyttring kan innebära? Och är du därför inte hellre tyst i stället för att öppna munnen?

Men kanske det finns hopp. Så länge det finns människor som vågar säga vad de tänker, vågar demonstrera och kämpa för sina rättigheter, ja, så länge finns det hopp.

René Janetzko(Ob)

lagtingskandidat

Under de senaste dagarna har två insändarskribenter tagit upp läxor och föreslagit ett avskaffande.

Barn till föräldrar som högläser för sina barn när de är små får ett mycket bättre ordförråd än barn vars föräldrar inte högläser för sina barn.

Annett Jansson, vi har svårt att utläsa syftet med din insändare den 11.2 och förstår heller inte vad det du skriver har att göra med dagiset Söderhagen, vilket vi dock förstår att är dagiset du menar i din text.

Rauli Lehtinen (RL) ser klimatförändringarna som ”det absolut största hotet mot mänskligheten”. Därför är det glädjande att temat får plats på insändarsidan.

Utvecklingen av ett samhälle börjar i våra attityder; vilken utgångspunkt vi har när vi ser på våra egna möjligheter att åstadkomma något bra för Åland.

I veckan släpptes den senaste prognosen för den ekonomiska utvecklingen i EU.

De obundna politikerna Bert Häggblom och Marcus Måtar processar på arbetstid mot landskapet – samtidigt som de sitter i landskapets lagstiftande församling! Det skulle knappast fungera i Sveriges eller Finlands riksdag.

Vi är oskyldiga tills motsatsen bevisats. Den lagstiftande (riksdag/regering), den dömande (oberoende domstolar) och den granskande makten (media), är tre mycket viktiga grundbultar i vår demokrati.

För det första, om man har riktade påståenden mot skärgårdsbor och andra kraftfulla åsikter ska man nog ha modet att underteckna med eget namn, annars bryr sig ingen.

Redan 2009 föreslog jag i en motion på Centerns julstämma ett offentligt sektoriellt samarbete på Åland. Inga kommunsammanslagningar behövs för det, eller ens en tunnel till Föglö. Det räcker med samarbete.

Ett ben i politiskt beslutsfattande och ett i näringslivet, är ingen lätt balansgång. Media och allmänheten synar de två rollerna och är känsliga för övertramp.

Ålands lagting säger i dag fredag ja till en förnyelse av det ekonomiska systemet och en höjd klumpsumma.

I flera länder uppmärksammas den här veckan barn som växer upp i familjer där någon vuxen dricker för mycket. Detta är något som vi också vill uppmärksamma här på Åland.

Barn i bild

Fler insändare