Publicerad 8 juli 2019 kl. 22:00

Vi hittar stadens själ tillsammans

Jag har inte träffat en enda ålänning som inte vill att Mariehamn skall utvecklas – inte ens bland mina partikollegor i Socialdemokraterna trots att det upprepas så frekvent att det verkar ha blivit en sanning bland de högersinnade partierna.

Staden tillhör alla och i slutändan handlar det om vem som har tillgång till vårt gemensamma utrymme – känner alla sig välkomna, får alla plats, prioriteras allas behov likvärdigt? Får kulturen, historien och människorna lika mycket plats som kommersen och bilarna?

Efter över ett halvt sekel med fokus på bilen som det främsta transportmedlet finns inte bara ett fysiskt transportsystem uppbyggt efter bilnormen utan i princip all handel och våra myndigheter är anpassade efter bilnormen.

Stadsplanering och ett livskraftigt centrum där alla får plats och där kultur, människor, natur och vackra miljöer, mötesplatser och trafik samsas är inte svårt i teorin. Varför stoppas det då i praktiken?

Alla har samma mål – ett livskraftigt centrum med mångfald. Vi har så mycket fint att bygga vidare på, närhet till vattnet och en fin historia med sjöfart, Hilda Hongell och badhusepoken. Men vad är vårt mål? Ett mål där vi hittar Mariehamns stads själ och bygger vidare på denna. Stadens själ är inte någon enskild beslutsfattare eller intresseorganisation som bestämmer beroende på vart vindarna blåser.

Vi måste ta vår kultur och historia i beaktande och tänka på vad det är som verkligen är unikt för just Mariehamn.

I framtiden kanske vi har ett kallbadhus i tidsenlig badhusepok-stil självklart byggt i Alfrida-virke uppfört och ritat av lokala byggnadsvårdshantverkare och arkitekter. När vi väl håller på bygger vi upp både Societetshuset och Miramar och satsar på både kultur och historia och på att vårda Mariehamns själ. Alvar Aalto har ritat en skiss för omklädningsrum på Lilla Holmen, tänk er det. Möjligheterna är oändliga.

Vilken visionen är för Mariehamns stad och vad stadens själ sedan visar sig vara är helt beroende av en omstrukturering inom beslutsfattandet gällande samhällsplanering och utförande. Jag vill se stadsplaneringen som en helhet, en enhet där alla beslutsfattare, näringsliv, medborgare, politiker och tjänstemän organiserar sig och jobbar mot samma mål.

Mariehamn är hela Ålands stad, och stuprörstänkandet staden och landskapet emellan måste upphöra och inom organisationerna själva. Enskilda medborgares särintressen skall inte ensamma sätta agendan.

Vi måste nu gemensamt kavla upp ärmarna och jobba framåt och knyta ihop Åland istället för att splittra för att kunna skapa goda ringeffekter i en samordnad planering och infrastruktur där alla som har infrastruktur och samhällsplanering som huvud- eller deluppgift har som högsta prioritet ett livskraftigt centrum för alla. Detta är något som måste göras nu och vi gör det tillsammans.

Hindren som finns idag – sökande av eget ansvar och mandat, vem som har mandat att fatta beslut, prioriteringar,budgettekniska hinder, upplevd personalbrist och beslutsfattande i slutna rum med en isolerande stuprörsgång – är lätta att eliminera bara vi alla kavlar upp ärmarna och tar tag i dessa. Vi vet vad som behöver göras och vi kan göra det.

Jessy Eckerman (S)

Med spänning kastade jag mig över det nya regeringsprogrammet för att läsa om den nya regeringens planer för äldreomsorgen.

Angående regeringens eventuella kostnader för avbryta kortrutten/tunnel till Föglö. Här är mina svar på frågorna.

• Vad kommer skadestånden bli på avbruten upphandling av kortrutten?

Sent ska en syndare vakna.

I den ursprungliga insändaren från S-lagtingsgruppen kritiserades Obunden samling och dess partiledare för att man tillåtit att jag fick ställa upp som kandidat i lagtingsvalet trots att jag av Åbo hovrätt hade dömts till ett villkorligt fängelsst

Då Alexander Kerenskijs provisoriska ryska regering störtades 7 november 1917 i vad som senare kom med sovjetisk terminologi att kallas ”oktoberrevolutionen” blev följden en skarp tudelning av det politiska fältet i Finland.

I början av mars 2019 fick styrelseledamoten Birgitta Johansson, ledamot av stadsstyrelsen, i uppdrag att boka ett presentationstillfälle inför stadsstyrelsen där utvärderingar, erfarenheter och arbetssätt skulle presenteras.

Att gå till personangrepp brukar betyda att argumenten tryter. Det är helt uppenbart när det gäller Marcus Måtars osakliga reaktion på den socialdemokratiska lagtingsgruppens insändare.

Nu är det adventstid, och vi väntar på julen, att ljuset ska återvända, att solen ska skingra alla mörka moln som döljer vår himmel, både utomhus och inombords.

Det är kanske denna tid på året, som det kan vara på sin plats att tala om flyktingpolitiken och flyktinghjälp. Den är en sak, som Åländsk demokrati har engagerat sig i.

Klarlägganden gällande Enerexit Ab:s tidigare styrelses beslut och de goda samarbetsförhållandena med stadsledningen (Tage Silander, Barbara Heinonen och Emma Dahlén) där fyra till antalet konstruktiva möten hölls med fullständig öppenhet.

Nej, det var ingen anonym ”kortfilm”, ”visad på Sjöfartsmuseet”, som så inspirerade kompositören Maria Grönlund att hon skapade konceptalbumet ”Songs of a sad sailor”, anmäld av Zeb Holmberg i Ålandstidningen den 4 december.

Det enda parti som veterligen ställt upp någon som dömts till ovillkorligt straff är Socialdemokraterna. Hur kan man då kritisera Obunden samling och dess ledning för att jag som dömts till villkorligt straff tilläts ställa upp i val för partiet?

I Ålands lagting sitter en lagtingsledamot, Marcus Måtar (Ob), med en nyligen fastslagen villkorlig fängelsedom för grovt ocker.

Barn i bild

Fler insändare