Publicerad 7 november 2019 kl. 21:57

Vi måste prata om läxor

Redan på 1980-talet presenterades forskning i USA som visade att barnets socioekonomiska bakgrund inte alls är den viktigaste faktorn när det gäller möjligheten att nå framgång i skolan som man tidigare hade trott.

Professor Herbert J Walberg använde begreppet ”the curriculum of the home” (hemmets läroplan), för att identifiera vad i familjebakgrunden som är betydelsefullt. Hemmets läroplan består av beteenden och attityder som är betydelsefulla för ett barns utbildning genom hela skoltiden.

Walberg kunde påvisa att elever vars föräldrar deltog i olika program, där syftet var att påverka hemmets läroplan, presterade bättre resultat än vad motsvarande elever i kontrollgrupperna gjorde. En annan studie visar att bristande kommunikation mellan skolan och hemmet riskerar att hindra föräldrarna att hjälpa barnen till goda studieprestationer.

Ett bra exempel på hur god kommunikation mellan skolans lärare och föräldrar leder till goda resultat spreds i Sverige från omkring mitten av 1980-talet bland lågstadielärare. Idén kom från England där två forskare hade genomfört en undersökning i slutet av sjuttiotalet. Resultatet av denna studie visade att det var speciellt en faktor som var starkt kopplad till läsförmåga, nämligen om mamman regelbundet lyssnade till när barnet läste högt. Skillnaden i läsförmåga mellan gruppen barn som hade mödrar som lyssnade till deras högläsning och de som inte gjorde det var mycket stor.

Några slutsatser de drog av sin undersökning var att i innerstadsskolor med mångkulturell befolkning är det både möjligt och praktiskt genomförbart att få föräldrar att lyssna till sina barns läsning, även om föräldrarna inte är läskunniga eller engelsktalande.

Det är inte ovanligt att läxor skapar konflikter i hemmen. Som förälder vet man inte hur man ska förhöra barnen. Man har själv under sin skoltid ofta fått lära sig andra saker och på andra sätt än vad de egna barnen får göra. Att efter arbetet komma hem och sätta sig in i en text som man kanske har svårigheter att få grepp om och inte vet hur förhöret ska gå till gör det problematiskt. Många upplever detta som frustrerande.

Det vi framför allt kan lära av det engelska läsprojektet är vilken roll föräldrarna har. De ska lyssna och visa intresse för vad barnet sysslar med, och de ska uppmuntra barnen. I min senaste bok Prata med ditt barn om läxor diskuterar jag lärande i skolan och ger råd till föräldrar hur de kan agera i läxsituationer. På samma sätt som i läsprojektet ska de vara lyssnare och uppmuntrare. Samtidigt kan boken fungera som inspirationskälla till lärare när de funderar över läxor.

Lärare har olika uppfattning om vad en läxa är och vilket syfte man har med läxor. På samma sätt skiljer sig uppfattningen om läxor hos elever och föräldrar. Lärare måste vara väldigt tydliga när de förklarar för eleverna vad syftet är med läxan och hur de kan lösa den.

På samma sätt måste lärarna informera föräldrar om syfte och genomförande, och inte minst vilken roll föräldrar kan ha. Om samarbetet mellan skolan och hemmet utvecklas kring hemuppgifterna skapas förutsättningar för att eleverna ska lyckas bättre med sina studier.

Nils-Erik Nilsson

fil.dr. i svenska med didaktisk inriktning

Orsa

Angående Anders Anderssons insändare den 21 januari:

I finsk massmedia skrivs det om föreningen som Viking Lines aktieägare bildat. En sådan förening är ett bra initiativ för att hjälpa rederiet.

I tisdagens Ålandstidningen skriver Sture Åström, sekreterare i ett nätverk som kallar sig Klimatsans, om klimatet och hänvisar till 15 av världens främsta forskare, utan att nämna vilka, inom vilka områden de är verksamma, eller på vilka grunder

Barbro Sundback (S) går till angrepp och anklagar mig som gruppledare för De obundna i Mariehamn för att inte hålla de politiska överenskommelserna. Mig veterligen har nog inte jag gjort något övertramp.

Gruppledare Barbro Sundback (S) ger sig på de andra gruppledarna i Mariehamns fullmäktige för att vi uppfattar Mariehamns-sossarnas begränsade urval när det gäller att besätta de viktigaste makt- och ansvarsposterna i Mariehamn som problematiskt i

När jag var sex år låg jag för första gången på sjukhus. På den tiden fick inte föräldrar vara med på samma sätt som i dag, så jag minns att jag var väldigt ledsen.

Det är stadens ansvar att se till att vi mariehamnare trivs och har det bra. Efter att Röde Orms gratisbussar slutade har staden blivit mindre trivsam.

För några veckor sedan höll stadens kultur- och fritidsnämnd ett informationstillfälle kring konverteringen av WHA:s gräsunderlag till konstgräs. Härvid framkom det att så kallat SBR-granulat ska användas som fyllnadsmaterial.

Moderata gruppledaren Roger Jansson bekymrar sig än en gång för maktobalans och maktkoncentration, utgående från det faktum att jag kommer att sitta i stadsstyrelsen och förhoppningsvis (i skrivande stund är nämnderna inte utsedda) i socialnämnden

Det är med förvåning jag läser i Ålandstidningen den 15.1 att Anders Holmberg (Ob) och Ingrid Zetterman (Lib) har kritik mot att Mariehamns socialdemokrater föreslår Nina Fellman (S) som både ledamot av stadsstyrelsen och socialnämnden.

Nyss hemkommen från en längre resa ser jag att Marcus Måtar inte straffas för sin fängelsedom. Väldigt märkligt. Eller kanske inte.

Kommentar till ledaren den 16 januari 2020.

Klimatförändringarna anges som orsak till de omfattande skogsbränderna som härjar och har härjat i Australien.

Angående ledaren den 7 januari:

Barn i bild

Fler insändare