Publicerad 9 september 2019 kl. 22:06

Vilken är Ålandstidningens officiella linje?

I lördagens Ålandstidningen kunde vi läsa en intervju med Bert Häggblom, partiledare för Obunden samling. Intervjun gjordes av journalisten Jonas Bladh och artikeln var saklig och korrekt.

Men vad som störde hela upplägget var den ”valanalys” som framfördes av Kerstin Österman, känd vänsterfeminist. Hon anser bland annat att Obunden Samling inte är något parti (!) och bör upphöra med sin verksamhet och dess medlemmar bör ingå i andra ”etablerade” partier. Samt att de bör satsa mer på att få in kvinnliga företrädare i lagtinget.

Hon får naturligtvis ha vilka åsikter hon vill, men att hon tillåts framföra dessa sina privata åsikter i en ”valanalys” i Ålandstidningen både förvånar och förskräcker.

Är detta alltså Ålandstidningens officiella linje angående vilka partier som ska finnas på Åland, och vilka som ska raderas ut från den politiska kartan? Hur värderas nu för tiden väljarnas åsikter och de demokratiska spelreglerna i Ålandstidningen, med chefredaktören i spetsen?

När, och av vem, har Ålandstidningen fått den exklusiva rätten att bestämma hur den politiska kartan ska se ut, och åsiktsfriheten, vem som skall rösta på vem?

Jag förväntar mig ett klart svar från Ålandstidningens chefredaktör, för detta är en fråga som berör alla läsare av tidningen, och framförallt alla åländska väljare.

Själv har jag inget problem att umgås med både män och kvinnor i politiska sammanhang, jag får min röst hörd, och mina åsikter respekteras av övriga medlemmar i partiet.

Jag kan konstatera att min närvaro i den politiska debatten fortsättningsvis behövs på Åland, varför jag beslutat att ställa upp både i kommunalvalet och i lagtingsvalet för Obunden samling, vilket härmed tillkännages.

Runa Lisa Jansson (Ob)

kandidat i lagtings- och kommunalvalen

Daniel Dahlén, Ålandstidningens chefredaktör och vd, svarar:

Tack Runa Lisa för din insändare.

Vi har bett Kerstin Österman analysera partiledarintervjuerna tack vare hennes breda kunnande och mångåriga bevakning av åländsk politik. Tanken med analyserna är att fördjupa den politiska bevakningen och ge ett mervärde åt läsarna.

Tidningens linje förevisas på ledarplats.

Kerstin Österman svarar:

Hoppsan, Runa-Lisa Jansson tar i ända från tårna i sin iver att få mig att framstå i dålig dager. Idén med valanalyser är tidningens, jag har blivit kontaktad för att skriva dem och tackat ja. Analyser och kommentarer förekommer allt som oftast i medierna och särskilt i valtider.

Nej, Obunden samling är inget parti. Det är heller inget av de andra åländska ”partierna”, de är inte registrerade partier, de är registrerade föreningar. Tidigare kallades de ”fraktioner”, numera används ordet parti. Om jag inte minns fel är det Bert Häggblom som definierat Obunden samling som en lösare sammansatt grupp som i valtider enas kring ett valprogram.

Jag har inte sagt att Ob bör upphöra med sin verksamhet, jag har ställt den retoriska frågan om inte det åländska politiska fältet skulle bli tydligare och mer greppbart för väljarna om Ob:s aktiva skulle ansluta sig till det eller de partier som politiskt står dem närmast. Jag kan naturligtvis inte ”bestämma” att så ska ske.

Att jag är ”känd västerfeminist” stämmer bara delvis. Feminist, ja absolut, i den meningen att jag är för kvinnors och mäns lika möjligheter och skyldigheter. Känd, tja, kanske. Men vänster, Runa-Lisa, varifrån får du det? Jag har aldrig någonsin avslöjat hur jag röstar och tänker inte göra det nu heller.

Lycka till i valet!

Under de senaste dagarna har två insändarskribenter tagit upp läxor och föreslagit ett avskaffande.

Barn till föräldrar som högläser för sina barn när de är små får ett mycket bättre ordförråd än barn vars föräldrar inte högläser för sina barn.

Annett Jansson, vi har svårt att utläsa syftet med din insändare den 11.2 och förstår heller inte vad det du skriver har att göra med dagiset Söderhagen, vilket vi dock förstår att är dagiset du menar i din text.

Rauli Lehtinen (RL) ser klimatförändringarna som ”det absolut största hotet mot mänskligheten”. Därför är det glädjande att temat får plats på insändarsidan.

Utvecklingen av ett samhälle börjar i våra attityder; vilken utgångspunkt vi har när vi ser på våra egna möjligheter att åstadkomma något bra för Åland.

I veckan släpptes den senaste prognosen för den ekonomiska utvecklingen i EU.

De obundna politikerna Bert Häggblom och Marcus Måtar processar på arbetstid mot landskapet – samtidigt som de sitter i landskapets lagstiftande församling! Det skulle knappast fungera i Sveriges eller Finlands riksdag.

Vi är oskyldiga tills motsatsen bevisats. Den lagstiftande (riksdag/regering), den dömande (oberoende domstolar) och den granskande makten (media), är tre mycket viktiga grundbultar i vår demokrati.

För det första, om man har riktade påståenden mot skärgårdsbor och andra kraftfulla åsikter ska man nog ha modet att underteckna med eget namn, annars bryr sig ingen.

Redan 2009 föreslog jag i en motion på Centerns julstämma ett offentligt sektoriellt samarbete på Åland. Inga kommunsammanslagningar behövs för det, eller ens en tunnel till Föglö. Det räcker med samarbete.

Ett ben i politiskt beslutsfattande och ett i näringslivet, är ingen lätt balansgång. Media och allmänheten synar de två rollerna och är känsliga för övertramp.

Ålands lagting säger i dag fredag ja till en förnyelse av det ekonomiska systemet och en höjd klumpsumma.

I flera länder uppmärksammas den här veckan barn som växer upp i familjer där någon vuxen dricker för mycket. Detta är något som vi också vill uppmärksamma här på Åland.

Barn i bild

Fler insändare