Publicerad 17 februari 2019 kl. 22:00

Riskerar Viking Line att bli uppköpt?

Viking Line har återigen levererat ett bokslut som inte imponerar. Frågan är om rederiet riskerar att bli uppköpt.

Kommentarer (6 st)

Om det verkligen skulle gå

Om det verkligen skulle gå därhän att Viking Line blir att betrakta som ett Loppis-objekt, då torde nog först och främst Lundqvist-rederiet ha gjort sig förtjänt av att sättas duktigt under luppen. Bortgångne Rafael Mattsson – storägare i det som nu heter Viking Line, också han en gång i tiden – denne Mattsson visade sig tydligt veta hur en slipsten ska dras samtliga Viking Lines aktieägare till gagn. Hans agerande i linje just därmed länder hans minne till heder! Likaledes, det som tydligen nu är Viking Lines läge – upplevelsen av den ”framtidsvisionen” är också rederiets främsta förgrundsfigurer, både Ellen och Gunnar Eklund, befriade ifrån – dessbättre ... men sorgligt i sig!

Gräsrot känner knappast

Gräsrot känner knappast historien över det rederi som nu är kvar i Vikinglinjen och idag är Vikinglinjen. Ben och Dick Lundqvist står för ungefär 1/3 av rederiet. Och "Gräsrot" det är herrar som kan tänka. Ingenting som inte följer ren affärsmässighet är intressant för "Lundqvistarna" i detta sammanhang. Så har det varit i generationer.

Bästa ”Grönt”, den första

Bästa ”Grönt”, den första frågan är, hur länge har Du själv varit insatt i Viking Lines bakgrund, egentligen? Och hur djupt? Givetvis kan Du tänkas vara utsatt av dåligt minne. Ganska så många av rederiets (övriga?) aktieägare, av både klenare och grövre sort, de torde i gott minne ha Rafael Mattssons, med fleras – i styrelsen redan från SF Line-tiden – försök att dämpa just Lundqvist-rederiets då allvarligt påtalade som omåttligt överdådiga dividendutdelningar. Den ”bromsens” motivering framkom redan då utomordentligt tydligt som gällande ett behov av kapital för framtida tonnage – i form av det egna bolagets nyinvesteringar! (Forts följer)

(Fortsättning) Angående

(Fortsättning) Angående ”Lundqvistarnas” förmåga att tänka affärsmässigt, där är vi tydligen helt överens – vilket förövrigt bekräftas av Ben Lundqvist i hans dagens insändare (under rubriken, (Aldrig övervägt sälja min andel i Viking Line ) citat: ”Jag kan naturligtvis inte med säkerhet uttala mig om Ångfartygs Aktiebolaget Alfas och Rederiaktiebolaget Hildegaards framtida vilja och möjligheter att kvarstå såsom storägare men jag har svårt att föreställa mig en försäljning till realistiskt pris så länge bolagens finanser är i det ypperliga skick, som de är i idag trots mottagna sju nybyggda aframax tankfartyg under senaste fyra år.” Just därav Gräsrots fråga nummer två – kan någon av oss, Du eller Gräsrot, med säkerhet fastställa var investeringen i form av ”sju nybyggda aframax tankfartyg” tillfullo bottnar? Förövrigt torde Fredrik Rosenqvist med just denna sin ledartext ha gjort sig väl förtjänt av att uppfattas ha en påtaglig personliga integritet inför tidningens gemene läsare.

Stadsstyrelsen beslutade i torsdags att återremittera ärendet om delgeneralplan för centrum. Med som vägkost till beredningen sade man att skyddsvärdet även ska bedömas utgående från en ändamålsenlig samhällsstruktur. Nu finns möjligheten att sätta rätt riktning. Riktningen mot en positiv utveckling av centrum.

Med tanke på hur hög svansföring Paf har inom spelansvarsfrågor är det direkt pinsamt att bolaget nu bötfälls av Spelinspektionen. Att skylla på en bugg duger inte, den här typen av misstag får inte ske.

Åland har alla möjligheter att bli en framstående it-nation men vi har inte tagit steget. Vi behöver ett samhällskontrakt där alla strävar åt samma håll. Allt från skolor till näringsliv.

När invånarna själva får ranka hur nöjda och lyckliga de är med livet hamnar Finland i topp. Det visar FN:s nya rapport World Happiness.
Vad är det vi gör så rätt?

Stadsarkitekt Sirkka Wegelius utmanar gränserna för hur en tjänsteman får uttrycka sig, men på samma gång är vi alltid i behov av människor som inte är rädda för att säga sanningen.

Vem vinner och vem kanske till och med försvinner i det stundande riksdagsvalet? Och hur kan en kommande regering i Helsingfors se ut, en regering som de åländska politikerna ska förhålla sig till?

Då var det åländska startfältet inför riksdagsvalet klart. Ett startfält med goda kandidater och där utgången kanske är säkrare än någonsin.

Om det nya vindkraftstödet blir verklighet gynnar det både näringslivet och miljön, utan att notan för skattebetalarna behöver bli speciellt stor.

Åland ska vara ett öppet samhälle. Ett samhälle som inte stänger ute kompetens och inte stänger dörrar för sina egna medborgare. Att ställa finska behörighetskrav inom socialvården på Åland är därför djupt olyckligt.

I måndags klubbade en nästa tom riksdag lagpaketet som ger underrättelsetjänsterna utökade möjligheter att avlyssna medborgarna.

Bland fjolårets nyord hittar man ”flygskam” och ”klimatångest”. Båda två indikerar att fenomen relaterade till klimatet skapar både ångest och skam – frågan är om det inverkar på klimatfrågorna.

Att den Europeiska centralbanken (ECB) skjuter upp sin planerade räntehöjning och inför nya stöd för banksektorn är ett illavarslande tecken för den europeiska ekonomin.

Sagan om det framgångsrika Åland lever fortsättningsvis kvar, men är det faktiskt en korrekt bild?

Barn i bild

Fler ledare