Publicerad 17 oktober 2019 kl. 21:57

Biogasanläggningen vid Svinryggen blir dyr och miljöförstörande

Tack för att du väljer Ålandstidningen!
I oroliga tider är det extra viktigt med pålitlig journalistik. Artiklar som innehåller samhällsviktig information om coronakrisen är därför öppna för alla på vår sajt.

Svinryggens deponi Ab söker förnyat miljötillstånd för anläggningarna vid Svinryggen, eftersom miljötillståndet från 2005 ställer tillståndsvillkor, bland annat för behandling av lakvatten, vilka ännu inte har verkställts.

När man samtidigt söker tillstånd för en biogasanläggning uppstår många och överraskande stora problem.

I miljötillståndet uppställdes stränga villkor för behandling av lakvatten, vilka ännu inte är förverkligade. Den äldsta och största avfallsdeponin saknar bottentätning och för att insamla lakvattnet behövs en djupdränering längs deponins hela omkrets.

Vid en välplanerad dräneringslösning förmår man insamla 80-90 procent av det lakvatten som alstras inne i deponin och som annars infiltrerar ner till grundvattnet.

Lakvatten från den undermåligt avslutade soptippen består av nedbrytningsrester från det avfall som deponerades under tider när soporna innehöll skadliga kemikalier i större utsträckning än i dag. Vid nedbrytningen ökar skadligheten allt eftersom denna framskrider.

Påpekas att staden år 2007 gjorde provtagningar inne i avfallsdeponierna. Lakvattnet innehöll höga halter av biogifter samt andra miljöskadliga ämnen.

På basen av proverna har infrastrukturnämnden i Mariehamn beslutat att lakvattnet inte får ledas till Lotsbroverket, utan ska omhändertas lokalt. ÅMHM har i sin tur 1998 i myndighetsbeslut uppställt höga krav som lakvattnet bör uppfylla vid lokal behandling.

Ekonomin för Svinryggens deponi har blivit lidande efter att deponiernas mantelytor sluttäcktes så att deponeringen måste upphöra. Den utlagda textilen över mantelytorna har kunnat finansieras, men för behandling av lakvattnet, har det inte funnits medel.

I och för sig är det inte ovanligt att de avgifter som uppbärs under den aktiva driften, inte är tillräckliga för avslutning och eftervård. I sådana fall ska en avgift läggas på nuvarande avfallsproducenter så att föreskrivna åtgärder kan genomföras.

I vårt fall har Mise tagit hand om inkomsterna, varför det inte finns några praktiska möjligheter att få någon att betala för avslutningen. Det förhåller sig så att Mises egen verksamhet har varit förlustbringande i alla år och det finns inte några tecken på bättre ekonomi.

Svinryggens deponi har därför försökt få inkomster genom att bygga och driva omlastningsramper för avfall. Projektet blev dock olönsamt. Även Ålands problemavfall har försökt skapa egna inkomster genom att hyra in sig i en nedlagd fjäderfäanläggning, men man förbyggde sig och tvingades återvända till Svinryggen med stora förluster i bagaget.

Det finns således ett förbund och två bolag med betydande årliga förluster, vilka har Svinryggen som bas. Bland allt detta elände bör man inte klämma in en biogasanläggning, utan det bör väljas en annan placering för biogasen, till exempel Gunnarsby i Sund, och för planering, byggande och drift bör grundas ett privatägt bolag med kompetent ledning.

Carl-Gustav Flink

diplomingenjör, Mariehamn

Tack Hanna för svaret på min insändare fast att det, som du skrev inte är en inbjudan till debatt. Låt mig ändå komma med några synpunkter.

Det brukar sägas att det är som mörkast innan det ljusnar. I våras var det onekligen mörkt för åländsk sjöfart.

För många av oss har den senaste tidens påtvingade isolering inneburit en exceptionell omständighet. Men för andra hör social isolering och ensamhet till vardagen. Närmare bestämt en tiondel av Finlands befolkning upplever fortgående ensamhet.

Jag önskar att alla skulle ta sig tid att lyssna på Sommar i P1 den 9 juli då Eveline Jacobson som är intensivvårdssjuksköterska berättar om sin avdelning på Mälarsjukhuset i Eskilstuna så som den såg ut innan och under pandemin med covid-19.

En läsare ställer på insändarplats frågor om löparbanorna på WHA.

Jag tycker de flesta i Sverige är ganska usla på att hålla avstånd, men det är nog till och med värre här på Åland. Folk går ju omkring precis som vanligt och ställer sig precis bakom en i kön.

Redaktör Jonas Bladh ställer en relevant fråga om vem som egentligen bestämmer i Mariehamn med anledning av infrastrukturnämndens beslut att anslå 300.000 euro för att finansiera transport av tjärasfalt till behörig destruktionsanläggning.

Våra politiker har bestämt att WHA efter ombyggnaden ska ha två löparbanor. Nu är ombyggnaden klar och löparbanorna övermålade. Vet någon politiker eller tjänsteman vad som hänt? Tacksam för svar.

”Friidrottare”

Du som saboterat strömförsörjningen på Herrön natten mot onsdagen den 8.7 bör väl höra av dig utan påminnelse. Vi vet vem du är!

Tråkigt att höra. Förstörda kylvaror bör ersättas om du har någon känsla i kroppen.

Diskussionen om den åländska valundersökningen som utfördes som en del av den finlandssvenska Barometern har gått varm sedan resultaten publicerades för en vecka sedan. Det är välkommet, publikationer av den här typen ska väcka debatt!

Om jag vore ett vildbi, skulle jag inte ta in på närmaste billiga insekthotellkedja.

Hacke hackspett har hittat en fin födkrok genom att med sin spetsiga näbb och 10-15 centimeter långa klibbiga tunga äta upp alla hotellgäster.

Försök till svar till René Janetzko:

Allt för många offentliga kommentarer gällande de prognoser för tiden efter krisen som hittills framförts av finska ministrar betonar behovet av att återbygga de offentliga finansernas ”hållbarhet”.

Barn i bild

Fler insändare