Publicerad 9 augusti 2019 kl. 22:00

Bojkott av Kina inte lätt som konsument

Angående Robert Vickströms ledare om Kina.

Skribenten har helt rätt i att vi konsumenter kan ta ett större ansvar när det kommer till produkter vi köper. Att göra research och ta medvetna beslut är en viktig del i varje enskild konsuments ställningstagande. Helt plötsligt är inte ditt köp av ny smartphone ”bara” ett köp av ny telefon utan ett val om vilket tillverkningsland du vill stödja kontra inte stödja.

Men det är inte helt lätt att aktivt välja bort Kina, om man nu önskar göra det aktiva valet.

Iphone tillverkas till största delen i fabriker i just Kina. USA med Donald Trump i spetsen ville flytta Iphone -tillverkningen hem till USA. Problemet är bara att en amerikansk fabriksanställd kostar 2,6 gånger mer är en anställd i Kina vilket skulle driva upp priserna på telefoner med 20 procent.

Då får man ställa sig frågan: Är vi konsumenter villiga eller har vi ens råd att betala 20 procent mer för en ny telefon? Många skulle nog kunna det men många skulle även få avstå.

Zoomar vi ut och överför exemplet med IPhone till kläder och elektronik, där även den tillverkningen till stor del är förlagd i Kina så börjar konsumentens aktiva val att välja bort Kina bli smått problematiska.

Efter en snabb genomgång av kläderna i min torktumlare (således helt slumpmässigt urval) kan jag konstatera att mina kläder uteslutande är tillverkade till största delen i Kina och Bangladesh. Resten av plaggen är fördelade mellan Indien och Turkiet. Kläderna är av vanliga märken märken, några köpta i våra största vanligaste klädkedjor och några i amerikanska märkes-butiker. En snabb googling bekräftar snabbt mina farhågor och klädindustrins anställda i dessa länder lämnar mycket att önska gällande arbetsvillkor och löner.

Så var hamnar vi konsumenter då? Jo, visst kan vi göra aktiva konsumentval så långt det går men tyvärr är det ett faktum att de varor vi har att välja på till största delen är tillverkade i Kina och några andra länder där företagen kan hålla produktionskostnaden nere på grund av ovärdigt låga löner och oacceptabla arbetsförhållanden.

Kontentan är att så länge jag vill ha kläder att sätta på min och mina barns kroppar kan jag inte välja bort vare sig Kina, Bangladesh eller Indien som produktionsländer. Detta på grund av att företagen förlagt all sin produktion uteslutande i länder som möjliggör att deras vinster blir ännu större.

Så länge jag inte odlar lin och tillverkar och syr kläderna själv är min konsumentmakt starkt begränsad. Money rules. Och ”Made in China” i var mans tröja. Tyvärr.

Josefin Bergsten

Robert Vickström svarar:

Jag delar inte insändarskribentens farhågor gällande varor från Kina och andra låglöneländer i allmänhet. Tvärtom anser jag att köp av sådana produkter ofta är det bästa sättet att hjäpa invånare i dessa länder till en högre levnadsstandard, och i förlängningen fler rättigheter.

Min poäng i ledaren var att konsumenter mer direkt kan välja att bojkotta produkter med en nära koppling till det kinesiska kommunistpartiet, som fortsätter att bryta mot mänskliga rättigheter och därtill bedriver en för världen illavarslande utrikespolitik.

Huawei-produkter är exempel på sådana varor dels eftersom företaget, indirekt, kontrolleras av partiet, dels eftersom Huawei tillverkar produkter av stor strategisk och säkerhetspolitisk betydelse.

Med spänning kastade jag mig över det nya regeringsprogrammet för att läsa om den nya regeringens planer för äldreomsorgen.

Angående regeringens eventuella kostnader för avbryta kortrutten/tunnel till Föglö. Här är mina svar på frågorna.

• Vad kommer skadestånden bli på avbruten upphandling av kortrutten?

Sent ska en syndare vakna.

I den ursprungliga insändaren från S-lagtingsgruppen kritiserades Obunden samling och dess partiledare för att man tillåtit att jag fick ställa upp som kandidat i lagtingsvalet trots att jag av Åbo hovrätt hade dömts till ett villkorligt fängelsst

Då Alexander Kerenskijs provisoriska ryska regering störtades 7 november 1917 i vad som senare kom med sovjetisk terminologi att kallas ”oktoberrevolutionen” blev följden en skarp tudelning av det politiska fältet i Finland.

I början av mars 2019 fick styrelseledamoten Birgitta Johansson, ledamot av stadsstyrelsen, i uppdrag att boka ett presentationstillfälle inför stadsstyrelsen där utvärderingar, erfarenheter och arbetssätt skulle presenteras.

Att gå till personangrepp brukar betyda att argumenten tryter. Det är helt uppenbart när det gäller Marcus Måtars osakliga reaktion på den socialdemokratiska lagtingsgruppens insändare.

Nu är det adventstid, och vi väntar på julen, att ljuset ska återvända, att solen ska skingra alla mörka moln som döljer vår himmel, både utomhus och inombords.

Det är kanske denna tid på året, som det kan vara på sin plats att tala om flyktingpolitiken och flyktinghjälp. Den är en sak, som Åländsk demokrati har engagerat sig i.

Klarlägganden gällande Enerexit Ab:s tidigare styrelses beslut och de goda samarbetsförhållandena med stadsledningen (Tage Silander, Barbara Heinonen och Emma Dahlén) där fyra till antalet konstruktiva möten hölls med fullständig öppenhet.

Nej, det var ingen anonym ”kortfilm”, ”visad på Sjöfartsmuseet”, som så inspirerade kompositören Maria Grönlund att hon skapade konceptalbumet ”Songs of a sad sailor”, anmäld av Zeb Holmberg i Ålandstidningen den 4 december.

Det enda parti som veterligen ställt upp någon som dömts till ovillkorligt straff är Socialdemokraterna. Hur kan man då kritisera Obunden samling och dess ledning för att jag som dömts till villkorligt straff tilläts ställa upp i val för partiet?

I Ålands lagting sitter en lagtingsledamot, Marcus Måtar (Ob), med en nyligen fastslagen villkorlig fängelsedom för grovt ocker.

Barn i bild

Fler insändare