Publicerad 15 juli 2019 kl. 22:00

Byst och staty för självstyrelsens 100 år

Om landskapsregeringen, lagtinget eller möjligen stadsstyrelsen diskuterat eventuella minnesmärken till självstyrelsens ära så har det gått mig obemärkt förbi. För det stundande jubiléet vill jag därför föreslå två sådana: En byst av lantrådet Carl Björkman att placeras i lagtingets aula och en staty av president Woodrow Wilson på Torggatan.

Björkman förtjänar ett minnesmärke för sin aktiva roll när kampen för återföreningen med Sverige inleddes 1917. Han medverkade därigenom till den självstyrelse som Åland fick i Genève 1921. Som lantråd anses han av sin biograf Martin Isaksson ha burit huvudansvaret för att självstyrelsens lagstiftande och förvaltande funktioner kom att fungera tillsammans och i samspel med motsvarande funktioner i Finland. Isaksson kallar honom självstyrelsens arkitekt.

Betydelsen av dessa insatser under många år förminskas inte av det faktum att Björkman inför andra världskriget tog ställning för Ålands militarisering mot talmannen Julius Sundbloms konsekventa försvar av Ålands demilitarisering och därigenom förlorade landstingets förtroende. Några år efter sin död hyllades han av landskapet med en minnessten på Mariehamns begravningsplats. Denna misstas ofta som en gravsten. Nu är det dags att lyfta fram Carl Björkmans insatser med en centralt placerad byst.

Med risk för att inte tas på allvar av historiskt mindre medvetna ålänningar framför jag förslaget att president Woodrow Wilson får en staty i Mariehamn. Efter första världskriget blev den amerikanske presidenten själva symbolen för underkuvade folks dröm om frihet. Så till den grad att uppvaktande ålänningar i Paris och London fick ställa sig i kö med delegerade i fez, turban och kaftan. För sitt initiativ Nationernas förbund tilldelades Wilson Nobels fredspris 1920.

Ingenstans var Wilson lika populär som på Åland. Kampårens ledare refererade ständigt till presidentens princip om självbestämmande. I själva verket föregick faktiskt den åländska kampen Wilsons idé. Presidenten använde första gången ordet självbestämmande (self-determination) i ett tal i februari 1918 medan Ålandsrörelsen räknar sitt ursprung till april 1917.

Jag tänker mig en staty bland folk på trottoaren av samma typ som Nils Ferlin och C. M. Bellman i Stockholm och som alla vill bli fotograferade tillsammans med. Det torde finnas flera lämpliga platser invid självstyrelsegården eller på Torggatan. Ett lämpligt Wilsoncitat att använda i sammanhanget är från nämnda tal 11 februari 1918: ”Nationella ambitioner måste respekteras; folk ska hädanefter styras endast med folkets samtycke. Självbestämmande är inte bara en fras; det är en oavvislig princip.”

Jerker Örjans

Med spänning kastade jag mig över det nya regeringsprogrammet för att läsa om den nya regeringens planer för äldreomsorgen.

Angående regeringens eventuella kostnader för avbryta kortrutten/tunnel till Föglö. Här är mina svar på frågorna.

• Vad kommer skadestånden bli på avbruten upphandling av kortrutten?

Sent ska en syndare vakna.

I den ursprungliga insändaren från S-lagtingsgruppen kritiserades Obunden samling och dess partiledare för att man tillåtit att jag fick ställa upp som kandidat i lagtingsvalet trots att jag av Åbo hovrätt hade dömts till ett villkorligt fängelsst

Då Alexander Kerenskijs provisoriska ryska regering störtades 7 november 1917 i vad som senare kom med sovjetisk terminologi att kallas ”oktoberrevolutionen” blev följden en skarp tudelning av det politiska fältet i Finland.

I början av mars 2019 fick styrelseledamoten Birgitta Johansson, ledamot av stadsstyrelsen, i uppdrag att boka ett presentationstillfälle inför stadsstyrelsen där utvärderingar, erfarenheter och arbetssätt skulle presenteras.

Att gå till personangrepp brukar betyda att argumenten tryter. Det är helt uppenbart när det gäller Marcus Måtars osakliga reaktion på den socialdemokratiska lagtingsgruppens insändare.

Nu är det adventstid, och vi väntar på julen, att ljuset ska återvända, att solen ska skingra alla mörka moln som döljer vår himmel, både utomhus och inombords.

Det är kanske denna tid på året, som det kan vara på sin plats att tala om flyktingpolitiken och flyktinghjälp. Den är en sak, som Åländsk demokrati har engagerat sig i.

Klarlägganden gällande Enerexit Ab:s tidigare styrelses beslut och de goda samarbetsförhållandena med stadsledningen (Tage Silander, Barbara Heinonen och Emma Dahlén) där fyra till antalet konstruktiva möten hölls med fullständig öppenhet.

Nej, det var ingen anonym ”kortfilm”, ”visad på Sjöfartsmuseet”, som så inspirerade kompositören Maria Grönlund att hon skapade konceptalbumet ”Songs of a sad sailor”, anmäld av Zeb Holmberg i Ålandstidningen den 4 december.

Det enda parti som veterligen ställt upp någon som dömts till ovillkorligt straff är Socialdemokraterna. Hur kan man då kritisera Obunden samling och dess ledning för att jag som dömts till villkorligt straff tilläts ställa upp i val för partiet?

I Ålands lagting sitter en lagtingsledamot, Marcus Måtar (Ob), med en nyligen fastslagen villkorlig fängelsedom för grovt ocker.

Barn i bild

Fler insändare