Publicerad 6 augusti 2020 kl. 22:00

Djurrester används för att locka mårdhundar

Tack för att du väljer Ålandstidningen!
I oroliga tider är det extra viktigt med pålitlig journalistik. Artiklar som innehåller samhällsviktig information om coronakrisen är därför öppna för alla på vår sajt.

Bästa vandrare! I går då jag läste tidningen angående djurkadaver på en vandringsled på Vårdö, suckade jag lite och tänkte ännu en gång – nu får sig jägarna en känga, igen...

Som ordförande i jaktvårdsföreningen ska jag nu försöka ge rättvis information gällande djurkadaver som ligger strategiskt utplacerade på diverse platser, inte bara på Vårdö, utan även i andra kommuner.

Facit är inte det att jägare älskar att skjuta omkring sig och vill slänga slaktrester framför ögonen på folk så att deras hundar kan gotta sig i det. Nej, facit är det, att Ålands landskapsregering har ett så kallat ”mårdhundsprojekt”. Det torde vara i mångas intresse att minska predatorerna, och i synnerhet mårdhunden i vårt landskap, då den förödelse de ställer till med är oerhört sorglig att se.

Mårdhundsprojektet innebär att ”åtlar”, som vi kallar de kadaver som skrevs om i går, placeras ut på strategiska platser. Dessa åtlar fylls på redan före jaktsäsongen, inledningsvis med ”road kills”, över körda djur, och senare även slaktrester som mårdhundar och andra predatorer anser vara ett perfekt smörgåsbord. När jaktsäsongen sedan börjar sätts viltkameror som är sponsrade av landskapsregeringen upp på platsen. Dessa kameror skickar bilder till telefonen hos en jägare/hundförare. Dessa jägare/hundförare ställer upp i tid och otid, under dygnets alla 24 timmar, och åker till platsen för att släppa sin hund på den predator som synts till på åteln.

Dessa jägare/hundförare köper sin hund och lägger ner otaligt med både tid och pengar för att hjälpa till att minska predatorer, och då i synnerhet den invasiva mårdhunden.

Just angående vandringsleden som nämndes i går, är den dragen över en privatpersons mark. Jag är mycket väl bekant med platsen då jag går leden flertalet gånger per år och även är med och jagar på området. Detta är första gången denna typ av upplevelse ger sig till känna, vilket förstås inte är syftet – de flesta berömmer vandringsleden som mycket vacker (utan att ens nämna åteln), och jag har även fått höra från barnfamiljer som passerat åteln att de måste stanna och inspektera för att barnen tyckte det var så spännande.

Placeringen av just den åteln har varit densamma i fyra år, går man där vandringsleden är dragen med sin hund kopplad torde inte åteln vara ett bekymmer i sig. Placeringen är strategiskt utsatt mellan två kärr där åtelinnehavaren, markägaren och hundföraren vet att det rör sig många predatorer. En relativt lättillgänglig plats att transportera slaktrester samt ”road kills” till, och främst lättillgänglig även klockan tre på morgonen då man vill snabbt fram och släppa hunden innan mårdhunden hunnit till nästa by (de är snabbare än de ser ut).

Samtliga åtlar på Vårdö är godkända och utplacerade i samråd med de privata markägarna.

Jag ska personligen kontakta markägaren och fråga om jag får skriva ut en liten information angående åteln och lägga upp en skylt med infon en bit före åteln, så att var och en har möjlighet att vända om ifall man inte känner för att passera. Om du som skickat in frågan till tidningen har flera frågor eller funderingar så är du hjärtligt välkommen att höra av dig till mig.

Jag hoppas denna förklaring har gett mer klarhet i varför de ”road kills” och gamla slaktresterna som finns på platsen är var de är, och vad de fyller för syfte, samt varför de inte grävs ner i stället.

Med hopp om förståelse,

Fanny Sjögren

ordförande, Vårdö jaktvårdsförening

Äldrerådet har under sitt senaste möte diskuterat bland annat framkomligheten och boendet för handikappade och äldre, övervakningen av äldreomsorgen, ekonomi, ensamheten, det brutna indexet och de äldres medicinering.

Den senaste tidens rapportering om oroligheterunder kvällar, nätter och helgerhar väckt frågor kringdessorsakeroch konsekvensersamtvilkainsatser som behövsföratt allaålänningarskakänna sig trygga, i dag och i framtiden.

I och med den fjärde tilläggsbudgeten för 2020 så är underskottet -84,8 miljoner. Det största underskottet i Ålands historia. Men inget jag vill eller kan klandra minister Torbjörn Elisasson (C) för.

I tisdags kväll hade jag lite småärende att göra på stan på vägen hem passerade jag Röde Orms retrobuss som var parkerad på bussplanen.

Resandet släpps fritt nu på lördag. De som kommer från Sverige möts av denna syn i Mariehamn. Prinsessan Corona kanske har gjort att rabatterna frodas, eller är det Törnrosas igenvuxna Borg – är det inte dags att snygga till detta?

Enligt Deepak Chopra är meningen med livet glädje och att med glädje delta i universums utveckling.

Hamnbolaget vill kunna skrota restaurangbåten (ÅT 16/9). Rubriken gjorde mig glad.

Äntligen, äntligen finns det hopp att bli av med skrothögen som så länge ha fått stå kvar och förfula området!

Tack hamnbolaget!

Kh

Jag har sagt att jag inte ska göra negativa personliga politiska uttalanden i offentligheten men när Barbro Sundback (S) tydligen inte har några som helst skrupler längre på vad hon gör eller säger, måste jag ge svar på

tal.

Kultur- och fritidsnämnden, där Barbro Sundback tidigare var ordförande, beslöt 2018 att tacka ja till en niohåls discgolfbana, finansierad av Lions Club Mariehamn.

Den 16.4.2018 beslöt Barbro Sundback, i egenskap av ordförande i kultur- och fritidsnämnden i Mariehamn, att placera en discgolfbana i Badhusparken.

Jag har alltid ansett Fixtjänst vara en institution i vårt samhälle och synnerligen välbehövd. Där har alla de som där vistas fått arbeta enligt sin läggning och förmåga och samtidigt känt att arbetet varit viktigt och meningsfullt för dem

I en motion till Mariehamns stad, med Camilla Gunell (S) som första undertecknare vill man att Mariehamns stad ska vara en föregångare när det gäller social hållbarhet och skaffa sig en HBTQIA-certifiering.

Så kom en ny rapport från Världsnaturfonden (WWF). Ryggradsdjuren i världen har minskat med nära 70 procent på bara ett halvt sekel.

Barn i bild

Fler insändare