Publicerad 18 november 2019 kl. 21:57

Ett misslyckande för åländsk kommunpolitik

Tack för att du väljer Ålandstidningen!
I oroliga tider är det extra viktigt med pålitlig journalistik. Artiklar som innehåller samhällsviktig information om coronakrisen är därför öppna för alla på vår sajt.

Misslyckandet med en för landskapet gemensam kommunal räddningsmyndighet är på många sätt ett misslyckande för åländsk kommunpolitik. Vi lever och verkar i ett samhälle på 30.000 invånare och vi förtjänar bättre än det resultat som blev slutkontentan av ett och ett halvt års förhandlande.

Närdemokrati må vara bra på många sätt men i vissa fall borde man förstå att skapa nytta för alla ålänningar framom sig själv. Jag tror inte alla är medvetna om vad vi förlorar på att fortsätta misstro varandra, på att fortsätta baktala varandra och på att medvetet föra fram osanningar i debatten om räddningsväsendets myndighetsfunktion. Jag följer diskussionerna som förs på sociala medier och förfäras över den osanning som sprids i syfte att motverka något som alla skulle tjäna på.

Vad förlorar vi då?

Vi förlorar möjligheten att kunna erbjuda alla ålänningar bästa tänkbara service inom räddningsmyndighetsfunktionen. Både administrativt men framförallt operativt. Ja, räddningsmyndigheterna är i allra högsta grad operativa. Räddningsledning, det vill säga den funktion som ansvarar för och leder en räddningsinsats i kommunal regi är ett myndighetsarbete. Det har genom hela denna process varit ett solitt krav från Räddningsområde Ålands landskommuner, RÅL, att den operativa verksamheten inte får blandas med myndigheten. Tyvärr har man missat att man inte kan dela upp en verksamhet på detta sätt eftersom den inbegriper bägge. Två räddningsmyndigheter ger en sämre service på grund av att inga gemensamma planer kan implementeras, inga gemensamma rutiner, inga gemensamma arbetsstrukturer och ingen gemensam lägesbild för hela landskapet kan erhållas.

Vi förlorar möjligheten till en god rättssäkerhet inom myndighetsarbetet. Två myndigheter som ”konkurrerar” med varandra kan mycket väl ha olika tolkningar när det gäller det lagrum myndigheterna rör sig i. Nog är det ju konstigt om samma lagstiftning ska tillämpas på olika sätt beroende på om man befinner sig i Mariehamn eller Jomala. Det är också viktigt att komma ihåg att det inte är endast en lagstiftning som reglerar myndighetsarbetet. Vi har räddningslagen, plan- och bygglagen, kemikaliesäkerhetslagen, befolkningsskyddsplanering och så vidare.

Vi förlorar möjligheten att tillsammans med respektive kommun bygga upp en likriktad och strategisk planering för det kommunala räddningsväsendet. Hur maximerar vi och effektiverar nyttjandet av det åländska räddningsväsendet? Ska en kommungräns mellan två myndigheter verkligen förhindra ett effektivt räddningsarbete så som det gör i dag? Gränsområdet mellan Mariehamn och Jomala växer så det knakar men tyvärr finns det en linje mitt i som förhindrar ett samarbete. Det är något som drabbar dig som skattebetalare.

Vi förlorar möjligheten att lyfta in landskapets alarmcentral i en gemensam myndighet. Alarmcentralen som är spindeln i nätet vid olika typer av händelser i landskapet kunde ha ingått i den gemensamma myndigheten och därmed ytterligare utökat effektiviteten gentemot dig som mottagare av servicen.

Dessutom förlorar kommunerna och dess avtalsbrandkårer möjligheten till ett likriktat arbete då det gäller till exempel driftsavtal, befolkningsskyddsfrågor, servicenivåbeslut, upphandling samt många andra för små kommuner tunga uppgifter.

Det gick inte denna gång heller men nu tar åtminstone Mariehamns stad och dess Räddningsverk nya tag, siktar på framtiden och den som vill följa med oss i gott samarbete är varmt välkommen att ta kontakt.

Karl Nordlund

Tf. räddningschef

”The bottom is nådd” är ju ett bekant uttryck som kan användas när man läser två insändare i samma tidning av två av Obunden samlings röstmagneter.

Beslutet att minska anslaget för sysselsättningsverksamheten Fixtjänst visar än en gång att omsorgen om våra mest utsatta räknas i euro, inte i humant kapital.

Som vanligt fick jag i mars i år ett brev från Skatteförvaltningen med en förhandsifylld skattedeklaration.

Vi ser med bestörtning hur kommunernas ekonomi än en gång styr servicen till redan utsatta personer i samhället.

Det är med förvåning och bestörtning jag läser i onsdagens tidningar om Kommunernas socialtjänst och Fixtjänst, och hur en lagstadgad verksamhet för en utsatt grupp människor i vårt samhälle hanteras.

Lag- och kulturutskottets 14 betänkanden under sessionen har kännetecknats av tre kategorier av ärenden. Efter sommaruppehållet ska ytterligare sju lagförslag genomgå granskning och fler lär vara på kommande.

Ja visst är den varma, gröna och ljusa sommaren på Åland alldeles underbar. Bortglömd är den kalla, livlösa och bleka vintern. Men övergödningen av Östersjön och klimathotet är två orosmoln som ruvar vid horisonten.

Styrelsen för Ålands socialdemokrater stöder #blacklivesmatter och anser att rasismen måste bekämpas även här och ”att tiga är att samtycka”. Även vi från Åländsk demokrati är emot rasism.

Efter att landskapsregeringen nu kastat det drygt 10-åriga arbetet med skärgårdstrafiken och kortrutten i sopkorgen fanns det förväntningar på alternativ och förbättrad dialog.

Det är trist att signaturen ”Det räcker nu Lib och S” (Ålandstidningen den 29.6) upplever att de nämnda partierna vill skapa en åsiktskorridor. Vi talar hellre om grundvärderingar, som att alla människor har lika värde.

Allmänt anses Finland på ett exemplariskt sätt ha klarat av att stoppa coronavirusets spridning. Regeringen Sanna Marin tog till resoluta åtgärder och stängde ner stora delar av samhällets verksamheter snabbt och effektivt.

I en rättsstat ska alla politiska beslut självklart vila på laglig grund. För att säkerställa rättssäkerheten ska därav varje politiskt beslut föregås av noggrann juridisk analys och konsekvensbedömning.

Hållbart initiativ har genom ett flertal undertecknare kritiserat det tankegods som jag har gett uttryck för. Detta är givetvis helt i sin ordning, och även välkommet i ett samhälle med yttrandefrihet.

Barn i bild

Fler insändare