Publicerad 24 januari 2020 kl. 22:00

Ge de äldre den sjukvård de har rätt till

De gamla och sjuka som bor på något av de kommunala äldreboendena på Åland eller har kommunal hemtjänst har inte tillgång till den sjukvård de borde få. Förklaringen till detta är inte att någon illvillig kraft önskar att det ska vara på detta olyckliga vis. Nej, förklaringen är helt enkelt att all hälso- och sjukvård på Åland ligger under ÅHS som har landskapet som huvudman.

Socialvården, och dit hör äldreomsorgen, är en social angelägenhet som kommunerna bär ansvar för. Vår lagstiftning inom dessa politikområden avviker inte särskilt mycket från motsvarande lagstiftning i riket. Skillnaden är administrativ och den har förödande konsekvenser för många äldre sjuka personer.

I Finland är social-, hälso- och sjukvården en kommunal angelägenhet. Det betyder att när man utvecklar äldreomsorgen i Finland har kommunerna inte bara socialvårdspersonal utan bland deras anställda finns också läkare och annan sjukvårdspersonal. Dessa resurser kan av kommunerna i Finland på ett samordnat sätt erbjudas de äldre.

Inom det effektiviserade boendet (ESB) och institutionsboendet som de åländska kommunerna aktivt byggt upp kan de äldre inte räkna med att få tillräckligt med läkartjänster och därmed inte heller tillräckligt med adekvat sjukvård. De äldre som har särskilt boende blir allt skörare och lider numera ofta av många sjukdomar. Detta kräver en hel del sjukvård som kommunerna inte är skyldiga att tillhandahålla.

En annan konsekvens av den åländska lösningen med all hälso- och sjukvård inom ÅHS är att de närvårdare som arbetar inom kommunens äldreomsorg bara delvis får använda sina yrkesfärdigheter eller kompetens. Detta är resursslöseri och ytterst frustrerande för många som arbetar inom äldreomsorgen.

Den sjukvård som förekommer i kommunen är framför allt hemsjukvård (ÅHS) samt enstaka kommunalt anställda sjuksköterskor som jobbar som omvårdnadsledare och föreståndare. Bristen på tillräcklig sjukvård för de äldre i äldreboenden och i kvarboende med hemtjänst innebär otrygghet, kvalitetsbrister och ineffektivitet. Den åländska äldreomsorgen måste i detta avseende förändras och förbättras.

Alla äldre, oberoende om de bor hemma eller har plats på ett kommunalt äldreboende, har givetvis samma rätt till sjukvård som alla andra medborgare i vårt landskap. ÅHS ansvarar också för denna grupps sjukvård.

Om de äldre inte kan komma till sjukhuset på grund av sjukdomar och/eller funktionsnedsättningar ska vården komma till de äldre. Nu är det många svårt sjuka äldre som under långa perioder åker fram och tillbaka mellan sitt hem eller kommunala äldreboende och sjukhuset. Det kallas allmänt ”fredagskarusellen”.

Detta är inte optimalt för bräckliga äldre som särskilt på fredag förmiddag skrivs ut från sjukhuset och förs till ett äldreboende eller hem för att snart igen vara på sjukhus, skrivas ut igen, och så vidare. Detta måste vi ändra på. Det är inte människovärdigt.

Det är landskapsregeringens ansvar att hitta en human lösning som innebär att de äldre på kommunens äldreboende och hemma får tillräckligt med läkartjänster och att den utbildade personalen ges rätt att utöva sin kompetens. Detta löses genom avtal mellan kommunerna och ÅHS. Det är inte kommunerna som ska svara för detta.

ÅHS är skyldig att ge alla, det vill säga också äldre, sjuka människor sjukvård oberoende av deras boendeform. Kommunerna ansvarar för socialvården. Om vi har egna lösningar på Åland ska de vara bättre, inte sämre än i Finland.

De allra svagaste i vårt samhälle får nu ta stötarna för ett sjukvårdssystem som inte tar hänsyn till allas lika rätt till sjukvård. Ansvariga ministern och lantrådet måste sammankalla berörda parter och se till att ÅHS resurser också beaktar de äldres rätt och behov av sjukvård oberoende av var de bor.

Barbro Sundback (S)

Rädda Barnen har som barnrättsorganisation fokus på barn och särskilt på de mest utsatta barnen i vårt samhälle.

Ett genmäle till insändaren ”Bättre kan ni, Lumparns vänner!” (27.2).

Efter fem år av intensivt arbete var det äntligen dags för stadsfullmäktige att diskutera ett förslag till ny delgeneralplan för stadens centrum. Förslaget återremitterades av stadsfullmäktige till stadsstyrelsen.

Svar på infrastrukturminister Christian Wikströms ”5G-insändare” (27.2).

”Att tillåta utbyggnad av 5G-nät på Åland skapar förutsättningar för etablering av nya företag som behöver en digital infrastruktur”.

Ålandstidningens chefredaktör Daniel Dahlén inleder i ledaren den 24 januari en debatt med anledning av bland annat Hammarlands kommuns investeringar i bostadsområden.

Man satsar mycket tid och resurser på att locka folk till Åland. Massiva reklamkampanjer för att locka hit behörig personal och fackkunskap. Vi behöver kompetens, vi behöver utveckling och vi behöver arbetskraften och inflyttningen.

Regeringen Sanna Marin inför förlängd läroplikt för att säkerställa att alla unga upp till 18 år får en gymnasial utbildning.

Med anledning av nyhetsrapportering om valet i Iran och den nyligen förda debatten på Åland om vissa lagtingsledamöters lämplighet för sina uppdrag så kan man ställa sig frågan om det behövs ett väktarråd även på Åland.

En raket i postlåda, ett hot mot en skola, stökiga ungdomar i ett centrum, ungas användande av droger, självdestruktivitet, skärm- och spelberoende, listan kan göras lång.

I bostadsmarknadens reklam används ofta ordet ”torp” som ett positiv säljargument för hus, trots att det ingenting har med torp att göra.

Föreningen Lumparns vänner framför att rapporten ”Finbydiket: Hur blev det så här” presenterar en sammanställning över de verksamheter som medfört och medför näringsbelastning till det övergödda Finbydiket i Sund.

Tack Ann-Catherine Renfors (21.2) för att du uppskattar mina svar på din artikel 12.2. Jag har inte de problem du brottas med – men jag kan förstå hur svårt det är för dig och alla andra i samma situation.

Beslut om att samtycka till utbyggnad av 5G-nätet på Åland togs av mig på enskild föredragning den 28 januari detta år.

Barn i bild

Fler insändare