Publicerad 16 maj 2019 kl. 22:06

Hållbar omställning kräver resurser

För oss som tror på forskarna och är övertygade om att vi måste ställa om och leva mer hållbart, så är det förvånande att läsa om vänsterns krav på slopande av marknadsekonomi och ekonomisk utveckling.

Det naiva i vänsterns sätt att se på hållbarhet är att man därmed argumenterar för att en omställning kan ske utan resurser, vilka tillkommer genom marknadsekonomi och företagande, vilket skapar löner och vinster åt medborgarna. Varje individ, företag eller samhällsinstitution behöver resurser för att kunna ställa om till ett hållbart sätt att leva. Ålänningen eller vilken världsmedborgare som helst byter inte oljepanna, installerar solpaneler, handlar elbil, elcykel, grön el, ekologisk mat, etiskt tillverkade kläder med mera utan ekonomiska resurser.

På samma sätt behövs ekonomiska resurser för företagens omställning, men även till innovationer, forskning och ny teknik. Ännu mer resurser behövs för framtagande av hållbar energi. Oberoende hur mycket elbilar, elbussar, elfartyg eller eltåg vi förespråkar så är andelen förnyelsebar energi i världen idag allt för liten.

Så att i stället som vänstern prata om alternativa samhällsskick borde vi ta tillvara möjligheterna som en marknadsekonomi ger och fylla den med hållbara tjänster och produkter framtagna på ett etiskt och hållbart sätt. Handlar vi bara sådana produkter ser marknadsekonomin till att ohållbara produkter försvinner. Ekonomisk utveckling baserad på hållbara etiska produkter och tjänster är framtiden, och ger möjligheter för en omställning till ett hållbart samhälle.

När det gäller BNP är det bara ett mått på ekonomisk utveckling. Detta mått i sig själv förstör inte miljön. Utmaningen är att BNP inte mäter annat så som välmående och andra parametrar i vårt samhälle. Därför är det bra att Nya Zeeland parallellt med BNP kommer att börja mäta välmående och andra viktiga parametrar i samhället. Säkert kommer andra länder att följa efter.

Utan ekonomisk utveckling, marknadsekonomi och löner samt vinster, så kommer spiralen i vårt samhälle att peka neråt med arbetslöshet, social oro, minskade investeringar i hållbarhet och ett allmänt missnöje som kan ta sig vilka uttryck som helst.

Vänsterns dröm om att med miljö- och hållbarhetsfrågorna som gisslan omdana vårt samhälle i en mer socialistisk inriktning, utan att ens beskriva hur det ska gå till och utan ekonomiska resurser är för oss en utopi. Hållbarhetsfrågan tjänar bättre än dessa tankar om olika samhällsexperiment.

Den stora utmaningen för oss som tror på forskning och vetenskap består i att här hemma, i Norden, i Europa, ja över hela världen få medborgarna att ta till sig den kunskap som forskarna och vetenskapen framför, och börja omställningen oberoende om det är på individ-, företags- eller olika offentliga nivåer.

Jörgen Strand

Annette Holmberg-Jansson

Peter Enberg

Annika Karlsson

Björn Geelnard

Tomas Boedeker

Clas Öfverström

Roger Jansson

Daja Rothberg

Björn Hägerstrand

MSÅ

En otroligt intressant undersökning som presenterades i Ålandstidningen den 3 juli. Några spontana reflektioner på utfallet:

En aningen satirisk reflektion avseende några nyligen publicerade insändare.

S-O Boman förundrar sig över varför Skatteförvaltningen skickar så många brev och fattar onödiga skattebeslut. Han ifrågasätter också de onödigt byråkratiska formuleringarna och bristen på användarvänlighet.

Några personliga funderingar kring en del av de insändare som frekventerat insändarsidorna de senaste veckorna och som har hanterat frågan om monokultur och mångkultur relaterat till Åland.

Svar på Henrik Herlins ledare i Ålandstidningen den 6 juli:

Stadsfullmäktige fick i november 2019 slutrapporten för ombyggnaden av Ålandsvägen. Fullmäktige fick då veta att staden har fått en modern stadsgata inom budget och inom utsatt tid.

Den 10-12 augusti går ett träningsläger för 6-15-åriga barn och ungdomar av stapeln. Arrangören är om jag har förstått rätt IFFK och Åland United. Den som genomför detta ”Summer Camp 2020” är Annica Sjölund. Jag

Medborgarinitiativet ”Skydda sjöfågelstammen” var en succé, flest namnteckningar någonsin. 3.206 närmare exakt, dessutom på enbart 17 dagar och organiserat i all hast.

Jag noterar att man från åländskt och finländskt håll satsat ofantliga ekonomiska resurser för att lindra effekterna av nu rådande pandemi. Bidrag ges till permitterade, arbetslösa, kulturutövare och företagare med flera. Bra så!

Någon skrev i tidningen att skattegränsen tillfört Åland 100 miljoner euro.

De som kör stadens gräsklippare är tydligen inte informerade av arbetsledningen om att undvika att meja ned blommande områden på stadens gräsmattor.

Då är Åland snart vid slutstationen gällande den offentliga ekonomin. En resa som snabbades upp av pandemin, men som haft en rak och utstakad färdriktning under åratal.

Skärgården definierar på många sätt den åländska identiteten. På få ställen är denna känsla mer framträdande än på västra Föglö.

Barn i bild

Fler insändare