Publicerad 26 december 2019 kl. 22:00

Jämställdhet en fråga om demokrati och hållbarhet

Vad menar vi med jämställdhet egentligen? Menar vi att det viktigaste är att det ska vara 50/50 kvinnor och män i lagting, landskapsregering, nämnder och kommittéer? Ska vi förbigå duktiga män eller intelligenta kvinnor för att uppnå det syftet, eller kan vi tumma på regeln för att vi vill ha rätt kvinna eller man på rätt plats? Och är det inte i demokratisk ordning viktigt att både män och kvinnor arbetar för att vi ska få ett jämställt samhälle?

I dagens samhälle krävs alla goda krafter i samhällsbygget, oberoende om det är kvinnor eller män. Men i demokratins namn bör man även beakta att cirka 50 procent av befolkningen består av kvinnor, varför man även bör ge dem en möjlighet att delta i beslutsfattandet. Om man inte uppnått det syftet i valet, finns det alltid möjlighet att på olika sätt föra fram kvinnor till positioner som de inte uppnått via allmänna val.

Här är det endast fråga om huruvida man inom ett parti anser att det i demokratisk ordning ligger i allmänhetens intresse att till olika poster lyfta de kvinnor, som både har förmåga, kunskap och erfarenhet att delta i det allmänna samhällsbygget, men som inte nått ända fram i valet. Vissa partier har jämställdhetsfrågan på sin agenda, andra partier anser att röstetalet ska anses kvalificerande vid fördelning av poster, eller att vissa personer kan diskvalificeras på grund av andra orsaker, till exempel ålder, oberoende av röstetal.

Tyvärr har det visat sig att jämställdhet inte kan uppnås via allmänna val. Vill vi ha ett jämställt samhälle, där män och kvinnor värderas enligt samma måttstock, så måste vi också förändra vår attityd gällande att valet ska vara det enda saliggörande vid fördelning av uppdrag och poster. Annars når vi aldrig det jämställda samhälle som krävs i hållbarhetsagendan. Om 50 procent av befolkningen hela tiden ska ha sämsta löner, sämre arbetsvillkor, ta största delen av ansvaret för hemarbetet, få stå tillbaka för manliga kollegors behov av mer utrymme, ja då kan vi heller aldrig nå de hållbarhetsdirektiv som Åland har förbundit sig till att uppnå inom 20 år.

Men alla är nog ännu inte mogna för, eller villiga, att ändra sina attityder och se jämställdhetsarbetet ur ett demokrati- och hållbarhetsperspektiv.

Runa Lisa Jansson

För den som uppskattar statistik och faktabaserad kunskap kan åländska lagtingsdebatter ibland kännas som världsrekordförsök i att inte se verkligheten.

Angående Robert Horwoods insändare den 19.2.

Den enda väckarklocka som borde ringa är den som varnar för populism. Brexit är ett resultat av lögner, falska påståenden och propaganda.

Jussi Halla-Aho ”må inte vara”, han är.

Än en gång kan vi läsa om daghemmet Söderhagen och än en gång måste föräldrar stå till svars i media. Denna gång med anledning av Annett Janssons insändare den 11.2.

Replik till Johan Lindström (18.2). Du skriver: ”Att ta bort läxor skulle säkerligen försämra resultaten för de flesta eleverna”. Det kan väl ändå inte vara barnens läxor som är avgörande för deras betyg?

Jag tyckte det var konstigt att reportrarna i Ålandstidningens Brexit-reportage den 31 januari intervjuade ett skevt urval personer om deras reaktioner på Brexit.

Diskussionen om skärgårdens framtid dominerades i valkampanjen av enstaka frågor, som färja eller tunnel till Föglö eller om en kommunsammanslagning är önskvärd. För att bredda debatten fokuserar Ålandstidningens insändarsida den här veckan på skärgården, och har därför bjudit in en skribent från varje skärgårdskommun för att ge sin vision om skärgårdens framtid.
I dag: Björn Rönnlöf, Sottunga

Diskussionen om skärgårdens framtid dominerades i valkampanjen av enstaka frågor, som färja eller tunnel till Föglö eller om en kommunsammanslagning är önskvärd. För att bredda debatten fokuserar Ålandstidningens insändarsida den här veckan på skärgården, och har därför bjudit in en skribent från varje skärgårdskommun för att ge sin vision om skärgårdens framtid.
I dag: Maria Boström, Föglö

Under de senaste dagarna har två insändarskribenter tagit upp läxor och föreslagit ett avskaffande.

Barn till föräldrar som högläser för sina barn när de är små får ett mycket bättre ordförråd än barn vars föräldrar inte högläser för sina barn.

Annett Jansson, vi har svårt att utläsa syftet med din insändare den 11.2 och förstår heller inte vad det du skriver har att göra med dagiset Söderhagen, vilket vi dock förstår att är dagiset du menar i din text.

Rauli Lehtinen (RL) ser klimatförändringarna som ”det absolut största hotet mot mänskligheten”. Därför är det glädjande att temat får plats på insändarsidan.

Utvecklingen av ett samhälle börjar i våra attityder; vilken utgångspunkt vi har när vi ser på våra egna möjligheter att åstadkomma något bra för Åland.

I veckan släpptes den senaste prognosen för den ekonomiska utvecklingen i EU.

Barn i bild

Fler insändare