Publicerad 22 januari 2020 kl. 22:00

Lyssna på vårdarna innan det är för sent

När jag var sex år låg jag för första gången på sjukhus. På den tiden fick inte föräldrar vara med på samma sätt som i dag, så jag minns att jag var väldigt ledsen. Som tur var hade vi en familjebekant som jobbade som barnskötare där på barnavdelningen, tant Svea.

När hon såg hur ledsen jag var så tog hon mig under sina vingar. Jag fick följa med och hjälpa henne ”jobba” med lite allt möjligt.

Där och då bestämde jag mig för att bli barnskötare när jag blev stor! Några år senare befann jag mig som barnskötarstuderande på samma avdelning.

Jag har jobbat i omsorgen, på dagis, inom barnskyddet på barnhem, som nanny utomlands, på BB, inhopp på barnavdelningen, lungavdelningen, medicinavdelningen och i äldreomsorgen på olika ställen.

Alltid, verkligen alltid, har jag trivts med mitt val av yrke, aldrig ångrat att jag valde att jobba i vården. Jag har alltid gjort mitt bästa och uppskattats för att jag gör ett bra jobb.

Nu, mer än 30 år senare, funderar jag på att ge upp ett yrke jag älskar. Jag vet inte om jag orkar mera. De senaste åren med den ena käftsmällen efter den andra har gjort sitt.

Är det så här det ska vara? Orkar jag fortsätta kämpa eller bränner jag ut mig själv om jag fortsätter slåss för en god och rättvis äldreomsorg både för boende och personal?

Jag vill ju bara jobba i lugn och ro med det jag älskar, de arbetspass där jag känner att jag gör bäst jobb och som passar min livssituation. Är det för mycket begärt?

Ska jag offra mina barns trygghet, min egen sinnesro och hälsa, för att acceptera det arbetssätt någon godtyckligt bestämt ska gälla alla oberoende hur vi som vårdar och dem vi vårdar mår av det?

Ska jag fortsätta slåss för det jag tror och vet är rätt för mig och många andra? Orkar jag? Vill jag?

Jag vägrar kompromissa med omtanken om mina klienter och omtanken om mig själv och min familj. Kan ni snälla lyssna på oss innan det är för sent!

Vi vårdare är värdefulla och behövs nu mer än någonsin men samtidigt ska vi foga oss, hålla käften och göra som vi blir tillsagda. Att våra familjer, privatliv, vår hälsa och fritid tar stryk, det spelar tydligen ingen roll! Det är inte rätt!

Dessa är mina tankar i dag.

Lene-May Lindvall

natta, tillsvidare inom äldreomsorgen

Rädda Barnen har som barnrättsorganisation fokus på barn och särskilt på de mest utsatta barnen i vårt samhälle.

Ett genmäle till insändaren ”Bättre kan ni, Lumparns vänner!” (27.2).

Efter fem år av intensivt arbete var det äntligen dags för stadsfullmäktige att diskutera ett förslag till ny delgeneralplan för stadens centrum. Förslaget återremitterades av stadsfullmäktige till stadsstyrelsen.

Svar på infrastrukturminister Christian Wikströms ”5G-insändare” (27.2).

”Att tillåta utbyggnad av 5G-nät på Åland skapar förutsättningar för etablering av nya företag som behöver en digital infrastruktur”.

Ålandstidningens chefredaktör Daniel Dahlén inleder i ledaren den 24 januari en debatt med anledning av bland annat Hammarlands kommuns investeringar i bostadsområden.

Man satsar mycket tid och resurser på att locka folk till Åland. Massiva reklamkampanjer för att locka hit behörig personal och fackkunskap. Vi behöver kompetens, vi behöver utveckling och vi behöver arbetskraften och inflyttningen.

Regeringen Sanna Marin inför förlängd läroplikt för att säkerställa att alla unga upp till 18 år får en gymnasial utbildning.

Med anledning av nyhetsrapportering om valet i Iran och den nyligen förda debatten på Åland om vissa lagtingsledamöters lämplighet för sina uppdrag så kan man ställa sig frågan om det behövs ett väktarråd även på Åland.

En raket i postlåda, ett hot mot en skola, stökiga ungdomar i ett centrum, ungas användande av droger, självdestruktivitet, skärm- och spelberoende, listan kan göras lång.

I bostadsmarknadens reklam används ofta ordet ”torp” som ett positiv säljargument för hus, trots att det ingenting har med torp att göra.

Föreningen Lumparns vänner framför att rapporten ”Finbydiket: Hur blev det så här” presenterar en sammanställning över de verksamheter som medfört och medför näringsbelastning till det övergödda Finbydiket i Sund.

Tack Ann-Catherine Renfors (21.2) för att du uppskattar mina svar på din artikel 12.2. Jag har inte de problem du brottas med – men jag kan förstå hur svårt det är för dig och alla andra i samma situation.

Beslut om att samtycka till utbyggnad av 5G-nätet på Åland togs av mig på enskild föredragning den 28 januari detta år.

Barn i bild

Fler insändare