Publicerad 22 juli 2019 kl. 22:00

Många är upprörda över helikopteroljudet

Hur är detta möjligt?

Den frågan har jag fått ett hundratal gånger under de tolv timmar jag stått vakt vid entrén till Sjödagarna. Frågan har gällt den helikoptertrafik med start och landning mitt emot Sjökvarteret som pågått varje dag från klockan 12 till sen kväll. Jag har inte kunnat besvara frågan, men lovat att föra fram den till ansvariga myndigheter. Denna text skickar jag därför också till Mariehamns stad, Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM) och polisen.

De som frågat är åländska besökare, turister, båtfolk, försäljare, uppträdande på scenen i Sjökvarteret, boende i närheten av Östra hamnen och boende längre bort i staden. Många har varit upprörda, en del mycket upprörda eller rent av förbannade. Trots att jag lovat föra fram deras budskap är det därför inte möjligt i skrift till alla delar.

Turister och ålänningar har undrat hur dylikt kan vara tillåtet. Ålänningar har undrat hur detta kan var möjligt i en stad som säger sig vara miljömedveten. Många har undrat hur ÅMHM kan acceptera oljud på denna nivå timme efter timme mitt bland folk. Många har sagt att även verksamhet med tillstånd som uppenbart är miljöförstörande måste kunna avbrytas av polisen.

Åländska och tillresta musiker och folkdansare har varit sorgsna eller direkt upprörda över att deras program tidvis överröstats av oljud. Många har påpekat att det finns ett flygfält för dylik verksamhet. I ilskan har man krävt att de ansvariga bör ställas till svars.

För egen del vill jag bara göra ett förslag när staden, ÅMHM och polisen reder ut beslutsgången som lett till något så huvudlöst som detta: Den eller de som tagit beslutet bör berövas rätten att befatta sig med ärenden som kräver sunt förnuft under, säg, tio år. För den eller de som är skyldiga till att helikopterflygningarna inte avbröts kunde det räcka med en kortare tid, kanske fem år.

Jerker Örjans, vaktman på Ålands Sjödagar

Att gå till personangrepp brukar betyda att argumenten tryter. Det är helt uppenbart när det gäller Marcus Måtars osakliga reaktion på den socialdemokratiska lagtingsgruppens insändare.

Nu är det adventstid, och vi väntar på julen, att ljuset ska återvända, att solen ska skingra alla mörka moln som döljer vår himmel, både utomhus och inombords.

Det är kanske denna tid på året, som det kan vara på sin plats att tala om flyktingpolitiken och flyktinghjälp. Den är en sak, som Åländsk demokrati har engagerat sig i.

Klarlägganden gällande Enerexit Ab:s tidigare styrelses beslut och de goda samarbetsförhållandena med stadsledningen (Tage Silander, Barbara Heinonen och Emma Dahlén) där fyra till antalet konstruktiva möten hölls med fullständig öppenhet.

Nej, det var ingen anonym ”kortfilm”, ”visad på Sjöfartsmuseet”, som så inspirerade kompositören Maria Grönlund att hon skapade konceptalbumet ”Songs of a sad sailor”, anmäld av Zeb Holmberg i Ålandstidningen den 4 december.

Det enda parti som veterligen ställt upp någon som dömts till ovillkorligt straff är Socialdemokraterna. Hur kan man då kritisera Obunden samling och dess ledning för att jag som dömts till villkorligt straff tilläts ställa upp i val för partiet?

I Ålands lagting sitter en lagtingsledamot, Marcus Måtar (Ob), med en nyligen fastslagen villkorlig fängelsedom för grovt ocker.

Regeringsförhandlingarna är i full gång. De mest tunnelvänliga partierna ska försöka snickra ihop ett handlingsprogram som alla tycker dom kan leva med. En självklar ”action point” blir förstås då att gå vidare med tunneln. Väl?

Det känns pikant att Henrik Herlin i ledaren ”Strejker med negativa konsekvenser” tlllskriver fackföreningarnas agerande en enligt sin egen värdering klandervärd ideologisk orientering (”marxism”) bara för att i nästa andetag propagera för sitt eg

I fönstren runt om Åland syns lyktor, glitter och annat pynt. Julens kärleksfulla budskap strålar ut i decembermörkret. Gör julen ännu vänligare genom att servera maträtter som inte orsakat död och lidande.

Senaste veckan har det varit mycket diskussion om vem som vetat vad när, och ifall ägarstyrningsenheten i statsrådets kansli och ägarstyrningsministern på förhand varit medvetna om finska Postis beslut att flytta 700 paketsorterare till ett avtal

Stackars Bambi och stackars människorna på Näverskär (se insändare den 28 november). Hoppas att polisen tar kräken som sköt och att de får stora straff.

”Från en djurvän”

Som bekant föreslår den avgående regeringen i sitt budgetförslag att den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, ska bibehållas. Kostnaden för detta är 1.800.000 euro per år. I en budget, som får ett underskott på 15.000.000 euro.

Barn i bild

Fler insändare