Publicerad 22 december 2019 kl. 22:03

För oss är prioritet ett att tunneln byggs

Några betraktelser inför 2020 för er som följer den envisa kampen för en fast förbindelse och en bättre trafik!

Som ni kanske har sett så står tunnelfrågan och väger. Det ploppar upp utspel mot tunneln på alla tänkbara ställen. Det är entreprenörer som vill skydda sina intressen, partipolitiska hänsynstaganden, försmådda markägare som ser chansen till ett mångdubblat fastighetsvärde hotad och ytterligare andra, oklart vad de har för motiv.

Det här var en väntad reaktion, och man kan se det som en bekräftelse på att även belackarna nåtts av insikten att tunnelkortrutten faktiskt kan bli av. Innan spaden kan sättas i marken så kommer vi att få se mycket mera av den här varan: Skräckscenarion, påhittade eller överdrivna siffror utan ordentlig faktabakgrund, försök att på olika sätt underminera min och Ottos trovärdighet, eller trovärdigheten i de resultat och rapporter vi låtit ta fram. Både vi personligen och vårt företag har redan hängts ut namngivna i plenum i lagtinget, utan möjlighet till genmäle. För övrigt av samma politiker som i samma plenum efterlyste att ”näringslivet och det offentliga behöver jobba tillsammans” i vissa frågor, som till exempel att hitta miljövänligare lösningar för Åland. Say no more...

Det finns olika sätt att försöka stoppa tunneln. Ett är att helt enkelt inte lyssna på oss, och prata om detta över våra huvuden. Ett annat är att försöka begrava tunneln i ytterligare en räcka långa och dyra utredningar, och sen försöka skjuta ner alltihopa inför nästa valrörelse. Under tiden kan man bjuda över varann kring hur hög säkerheten borde vara eller överproblematisera hur många öppna frågor som behöver utredas. Det är ingen slump att en övervägande andel av de utspel som gjorts kring tunnelsäkerhet författats av folk som absolut inte på några villkor vill se att tunneln byggs (samma sak gäller för övrigt geologin). Som om vi skulle tänka oss att det byggs en osäker tunnel, när vi tänkt oss att köra i den själva några tusental gånger.

Det finns alltså många hänsynstaganden, politiska och ekonomiska. För oss är prioritet ett att tunneln byggs, oberoende vem som bygger den. Det får gärna innebära att vi får tillbaka det vi själva lagt ut på projektet, och vi kan självklart ställa upp och jobba med genomförandet om så önskas. Vi kommer inte att nöja oss med att projektet begravs i ändlösa utredningar. Tänk så här: Man får inte lättvindigt sånt uträttat som ligger lite utanför den ordinära komfortzonen. För att nå längre måste man vara väldigt målinriktad, men samtidigt väldigt öppen för vilka vägar som kan ta en i mål. När det ibland kör fast måste man ha förmågan att backa, tänka om och anpassa, för att sen köra vidare igen. Inget av det jag just skrev stavas ”tjänstemanna- och konsultutredning”, tyvärr. Det innebär förstås inte att förvaltningen inte har en viktig roll, men ska de faktiskt agera affärsutvecklare?

Så, för att summera så jobbar vi alltså oförtrutet vidare under 2020 för att tunneln ska bli av. För att det är absolut nödvändigt, och för att vi har en bestämd uppfattning om vad som krävs för att det här ska lyckas.

Med det vill jag tillönska alla julefrid och en bra start på det nya året!

Hasse Holmström

För den som uppskattar statistik och faktabaserad kunskap kan åländska lagtingsdebatter ibland kännas som världsrekordförsök i att inte se verkligheten.

Angående Robert Horwoods insändare den 19.2.

Den enda väckarklocka som borde ringa är den som varnar för populism. Brexit är ett resultat av lögner, falska påståenden och propaganda.

Jussi Halla-Aho ”må inte vara”, han är.

Än en gång kan vi läsa om daghemmet Söderhagen och än en gång måste föräldrar stå till svars i media. Denna gång med anledning av Annett Janssons insändare den 11.2.

Replik till Johan Lindström (18.2). Du skriver: ”Att ta bort läxor skulle säkerligen försämra resultaten för de flesta eleverna”. Det kan väl ändå inte vara barnens läxor som är avgörande för deras betyg?

Jag tyckte det var konstigt att reportrarna i Ålandstidningens Brexit-reportage den 31 januari intervjuade ett skevt urval personer om deras reaktioner på Brexit.

Diskussionen om skärgårdens framtid dominerades i valkampanjen av enstaka frågor, som färja eller tunnel till Föglö eller om en kommunsammanslagning är önskvärd. För att bredda debatten fokuserar Ålandstidningens insändarsida den här veckan på skärgården, och har därför bjudit in en skribent från varje skärgårdskommun för att ge sin vision om skärgårdens framtid.
I dag: Björn Rönnlöf, Sottunga

Diskussionen om skärgårdens framtid dominerades i valkampanjen av enstaka frågor, som färja eller tunnel till Föglö eller om en kommunsammanslagning är önskvärd. För att bredda debatten fokuserar Ålandstidningens insändarsida den här veckan på skärgården, och har därför bjudit in en skribent från varje skärgårdskommun för att ge sin vision om skärgårdens framtid.
I dag: Maria Boström, Föglö

Under de senaste dagarna har två insändarskribenter tagit upp läxor och föreslagit ett avskaffande.

Barn till föräldrar som högläser för sina barn när de är små får ett mycket bättre ordförråd än barn vars föräldrar inte högläser för sina barn.

Annett Jansson, vi har svårt att utläsa syftet med din insändare den 11.2 och förstår heller inte vad det du skriver har att göra med dagiset Söderhagen, vilket vi dock förstår att är dagiset du menar i din text.

Rauli Lehtinen (RL) ser klimatförändringarna som ”det absolut största hotet mot mänskligheten”. Därför är det glädjande att temat får plats på insändarsidan.

Utvecklingen av ett samhälle börjar i våra attityder; vilken utgångspunkt vi har när vi ser på våra egna möjligheter att åstadkomma något bra för Åland.

I veckan släpptes den senaste prognosen för den ekonomiska utvecklingen i EU.

Barn i bild

Fler insändare