Publicerad 19 december 2019 kl. 22:03

Psykpatienterna har förlorat en avdelning

Jag läser i onsdagens ÅT om hur nöjda personal, patienter och anhöriga är över palliativa avdelningens flytt till psykhuset. Hur lugna och tysta man tycker lokalerna är, hur fina de tio patientrummen är och hur välordnat man fått det i vardagsrummet och så vidare.

Vackert så, och jag förstår ju så klart att det är ett enormt lyft för palliativa avdelningen att nu få husera i fräscha och moderna lokaler. Det är de helt klart värda. Denna patientgrupp är oerhört viktig och deras behov viktiga. Men viktig är också en annan patientgrupp som man i och med detta har gjort avkall på, det vill säga psykpatienterna.

Detta med att palliativa avdelningen har flyttat in i Psykhuset, vilket först sades vara endast tillfälligt på grund av sommarvärmen, har ju samtidigt medfört att en hel psykavdelning har försvunnit. För inte tror väl folk att dessa lokaler stod tomma sommaren 2018? Det är ju beklämmande i dessa tider då psykvården på Åland länge haft det kämpigt. Man hör och läser om hur barn, unga och vuxna mår sämre och sämre psykiskt.

Förut, alltså före sommaren 2018, så fanns det två psykavdelningar på Åland. En avdelning var en öppen psykavdelning (den som nu palliativa avdelningen huserar i) och en var en stängd psykavdelning (som endast finns kvar i dagsläget). På den stängda psykavdelningen trängs nu patienterna ihop, vissa som borde tas in kan tyvärr inte få plats eftersom det inte finns lediga rum. Patienter skickas hem trots att de inte på långa vägar mår så pass bra, men någon annan behöver akut deras plats på avdelningen. Ibland anses man vara ”för frisk för att tas in på den stängd psykavdelning” och hänvisas då till att vara hemma. Folk lider och pinas i onödan.

Detta resulterar då i att patienter som borde vara på psyks öppna avdelning måste vara hemma och klara sig själva i stort sett. Visst, de kan få gå till psykmottagningen på bokat besök, men det är inte alls samma sak.

Förut hade sådana patienter fått plats på den andra avdelningen, som i dag har gått upp i rök. Rent krasst kan man säga att man får vänta tills man blir suicid, DÅ får man plats på dagens enda psykavdelning. Men före det är man lite ”on your own”.

Psykpatienterna har nu kommit rejält i kläm i och med detta och det är konstigt att ingen har tagit tag i det. Enligt mitt tycke så borde palliativa avdelningen få en fin och välordnad lokal i ett annat hus. Där man bygger och ordnar det bra för de patienterna.Som namnet säger så är ju Psykhuset just till för psykvården. Många trodde då sommaren 2018 då det var så hett ute, att denna tillfälliga lösning skulle upphöra då vintern kom. Men icke.

Psykhuset är till för psykvården på Åland, och inget annat. Nu om någonsin måste vi bygga upp en bra psykvård för ålänningarna. Jag menar på inget sätt med denna insändare att de palliativa patienterna skulle vara mindre värda än psykpatienterna. Alla är lika viktiga och deras behov måste tillgodoses. Men det ska inte göras på andras bekostnad.

Anhörig

För den som uppskattar statistik och faktabaserad kunskap kan åländska lagtingsdebatter ibland kännas som världsrekordförsök i att inte se verkligheten.

Angående Robert Horwoods insändare den 19.2.

Den enda väckarklocka som borde ringa är den som varnar för populism. Brexit är ett resultat av lögner, falska påståenden och propaganda.

Jussi Halla-Aho ”må inte vara”, han är.

Än en gång kan vi läsa om daghemmet Söderhagen och än en gång måste föräldrar stå till svars i media. Denna gång med anledning av Annett Janssons insändare den 11.2.

Replik till Johan Lindström (18.2). Du skriver: ”Att ta bort läxor skulle säkerligen försämra resultaten för de flesta eleverna”. Det kan väl ändå inte vara barnens läxor som är avgörande för deras betyg?

Jag tyckte det var konstigt att reportrarna i Ålandstidningens Brexit-reportage den 31 januari intervjuade ett skevt urval personer om deras reaktioner på Brexit.

Diskussionen om skärgårdens framtid dominerades i valkampanjen av enstaka frågor, som färja eller tunnel till Föglö eller om en kommunsammanslagning är önskvärd. För att bredda debatten fokuserar Ålandstidningens insändarsida den här veckan på skärgården, och har därför bjudit in en skribent från varje skärgårdskommun för att ge sin vision om skärgårdens framtid.
I dag: Björn Rönnlöf, Sottunga

Diskussionen om skärgårdens framtid dominerades i valkampanjen av enstaka frågor, som färja eller tunnel till Föglö eller om en kommunsammanslagning är önskvärd. För att bredda debatten fokuserar Ålandstidningens insändarsida den här veckan på skärgården, och har därför bjudit in en skribent från varje skärgårdskommun för att ge sin vision om skärgårdens framtid.
I dag: Maria Boström, Föglö

Under de senaste dagarna har två insändarskribenter tagit upp läxor och föreslagit ett avskaffande.

Barn till föräldrar som högläser för sina barn när de är små får ett mycket bättre ordförråd än barn vars föräldrar inte högläser för sina barn.

Annett Jansson, vi har svårt att utläsa syftet med din insändare den 11.2 och förstår heller inte vad det du skriver har att göra med dagiset Söderhagen, vilket vi dock förstår att är dagiset du menar i din text.

Rauli Lehtinen (RL) ser klimatförändringarna som ”det absolut största hotet mot mänskligheten”. Därför är det glädjande att temat får plats på insändarsidan.

Utvecklingen av ett samhälle börjar i våra attityder; vilken utgångspunkt vi har när vi ser på våra egna möjligheter att åstadkomma något bra för Åland.

I veckan släpptes den senaste prognosen för den ekonomiska utvecklingen i EU.

Barn i bild

Fler insändare