Publicerad 5 augusti 2020 kl. 22:00

Risken liten för statskonkurs

Tack för att du väljer Ålandstidningen!
I oroliga tider är det extra viktigt med pålitlig journalistik. Artiklar som innehåller samhällsviktig information om coronakrisen är därför öppna för alla på vår sajt.

I sin krönika den 24 juli konstaterar biträdande professor i nationalekonomi Edvard Johansson: ”Även om det inte finns någon exakt gräns för när en stats skuldsättning blir för stor...” (i sig ett ganska märkligt konstaterande, med tanke på EU:s Stabilitets- och tillväxtpakts regler) ”...så är det klart att en så hög skuldsättningsgrad” (över 100 procent av bnp) ”gör att riskerna för att långivarna inte längre vill finansiera staten Finland ökar, och att det finns en verklig risk för någon typ av statskonkurs”.

Det var ju inga nyheter. Under eurokrisen 2011-12 var Italien första kandidat för insolvens, tätt följt av Spanien och endast lite mer avlägset även Frankrike. Följaktligen hängde då själva den gemensamma valutans fortsatta existens på en skör tråd.

Som svar svor Europeiska centralbankens (ECB:s) dåvarande president Mario Draghi offentligt att ECB ”skulle göra vad som krävs” för att försvara den. Och det räckte, delvis för att ett så offentligt löfte från en sådan källa var i högsta grad imponerande.

Men den verkliga orsaken han ha varit av en mera jordnära art. Konstaterandet blottade det faktum att ECB:s ledning – trots att EU:s traktater explicit förbjuder dem att agera på det viset – hade bestämt sig för att de allra största medlemsstaterna i eurozonen till varje pris måste räddas från konkurs hellre än att tillåta att hela ERM imploderar. Från och med då ställde sig Europeiska rådets kreatur ECB bakom dessa länders regeringar som en de facto-garant för deras solvens.

Detta effektiviserades genom att ECB som alltid ställde sig redo att inom den sekundära statsobligationsmarknaden själv köpa osålda obligationer till den benämnda köpkursen. Därmed orsakade man att dessa staters obligationer igen började byta händer, i enlighet med de respektive ekonomiernas reella prestanda, utan att risken för inställda betalningar spelade någon roll.

Det var en vattendelare. ECB hade äntligen motvilligt av nödvändighet tvingats agera som en fullständig centralbank för hela valutaområdet, i motsats till EU-traktaternas stadgade förbud, precis som alla dess motparter runtom i världen.

Som följd har ECB gjorts till en fånge av euroländernas beroende av stödet för deras statsobligationers värde, till en sådan grad att dess tillbakadragande nästan säkert skulle orsaka ERM:s omedelbara kollaps. Diskussion om risken för någon finsk utsatthet för statskonkurs utan hänsyn till den allomfattande hela eurozonens gemensamma exponering för en sådan är knappast relevant anser jag: Finland är ju bara en liten del i detta överväldigande större område, vars egen långsiktiga fortsättning måhända – vem vet? – i sig borde anses problematisk.

Tills vidare är det ECB som styr i sammanhanget, och på vilken grund skulle ECB vilja diskriminera Finland? Risken för detta är enligt mig mycket liten.

Robert Horwood

Eckerö

Äldrerådet har under sitt senaste möte diskuterat bland annat framkomligheten och boendet för handikappade och äldre, övervakningen av äldreomsorgen, ekonomi, ensamheten, det brutna indexet och de äldres medicinering.

Den senaste tidens rapportering om oroligheterunder kvällar, nätter och helgerhar väckt frågor kringdessorsakeroch konsekvensersamtvilkainsatser som behövsföratt allaålänningarskakänna sig trygga, i dag och i framtiden.

I och med den fjärde tilläggsbudgeten för 2020 så är underskottet -84,8 miljoner. Det största underskottet i Ålands historia. Men inget jag vill eller kan klandra minister Torbjörn Elisasson (C) för.

I tisdags kväll hade jag lite småärende att göra på stan på vägen hem passerade jag Röde Orms retrobuss som var parkerad på bussplanen.

Resandet släpps fritt nu på lördag. De som kommer från Sverige möts av denna syn i Mariehamn. Prinsessan Corona kanske har gjort att rabatterna frodas, eller är det Törnrosas igenvuxna Borg – är det inte dags att snygga till detta?

Enligt Deepak Chopra är meningen med livet glädje och att med glädje delta i universums utveckling.

Hamnbolaget vill kunna skrota restaurangbåten (ÅT 16/9). Rubriken gjorde mig glad.

Äntligen, äntligen finns det hopp att bli av med skrothögen som så länge ha fått stå kvar och förfula området!

Tack hamnbolaget!

Kh

Jag har sagt att jag inte ska göra negativa personliga politiska uttalanden i offentligheten men när Barbro Sundback (S) tydligen inte har några som helst skrupler längre på vad hon gör eller säger, måste jag ge svar på

tal.

Kultur- och fritidsnämnden, där Barbro Sundback tidigare var ordförande, beslöt 2018 att tacka ja till en niohåls discgolfbana, finansierad av Lions Club Mariehamn.

Den 16.4.2018 beslöt Barbro Sundback, i egenskap av ordförande i kultur- och fritidsnämnden i Mariehamn, att placera en discgolfbana i Badhusparken.

Jag har alltid ansett Fixtjänst vara en institution i vårt samhälle och synnerligen välbehövd. Där har alla de som där vistas fått arbeta enligt sin läggning och förmåga och samtidigt känt att arbetet varit viktigt och meningsfullt för dem

I en motion till Mariehamns stad, med Camilla Gunell (S) som första undertecknare vill man att Mariehamns stad ska vara en föregångare när det gäller social hållbarhet och skaffa sig en HBTQIA-certifiering.

Så kom en ny rapport från Världsnaturfonden (WWF). Ryggradsdjuren i världen har minskat med nära 70 procent på bara ett halvt sekel.

Barn i bild

Fler insändare