Publicerad 7 november 2019 kl. 21:57

Stackars avgående ministrar!

Det måste man nog säga, ifall Centern håller fast vid sin utfästelse att stoppa kortrutten. Visserligen är det ingångna avtalet om hybridfärjetrafik delvis så amatörmässigt skrivet att det är omöjligt att avgöra vad som avtalats, men bortsett från det, har LR tydligen överskridit sin upphandlingsfullmakt med minst 19 miljoner euro, möjligen med betydligt mer.

(Redan den fasta månadsersättningen enligt avtalet, med en uppräkningsfaktor om två procent för inflation samt fem miljoner för inlösen av fartyget, blir drygt 80 miljoner, att jämföras med den i offentligheten nämnda fullmaktens 47 miljoner!)

Frågan här är således inte huruvida den avtalade lösningen för trafiken på västra Föglö är kostnadseffektiv eller mest ändamålsenlig, utan i stället vad det medför ansvarsmässigt att LR gjort en upphandling utan stöd i budget, och dessutom utan möjlighet att få upphandlingen godkänd i efterhand av det nya lagtinget.

Uppenbarligen är minister Mika Nordberg (MSÅ), men troligen även alla övriga ministrar i den avgående LR personligen ekonomiskt ansvariga för budgetöverskridningen. Detta trots att Nordberg avgjorde ärendet på enskild föredragning.

Det är nämligen osannolikt att han fattade sitt beslut utan att först ha förankrat det hos de övriga ministrarna. Han är därför bara formell beslutsfattare. Ingen minister har ju heller motsatt sig eller kritiserat beslutet ens i efterhand.

Frågeställningen påverkas av att man efter HFD:s fastställande av vägplanen tydligen anser att en uppsägning av avtalet från landskapets sida leder till ett betydande skadestånd. 5-10 miljoner har det talats om. Men sådana skadeståndskrav både kan och bör sändas vidare till den/dem som genom sitt icke-befullmäktigade agerande tvingar LR att säga upp avtalet och därmed åsamka landskapet skadeståndsskyldighet.

Det torde vara självklart att minister Nordberg, men troligen även övriga ministrar, är sekundärt personligt ansvariga för skadeståndet, alltså ansvariga i förhållande till landskapet.

Om LR säger upp avtalet befrias således avgående LR från kravet på grund av budgetöverskridningen (minst 19 miljoner euro). I stället blir man ansvariga för det belopp landskapet blir tvunget att betala i skadestånd (5-10 miljoner). Det är således detta senare belopp som LR i sådant fall kan och bör indriva av de avgående ministrarna, ett belopp som dessa faktiskt kan tänkas klara av till betydande delar.

Den tillträdande LR bör inte ”se mellan fingrarna” beträffande den avgående LR:s ansvar i denna fråga eftersom ett icke-befullmäktigat agerande av nämnt slag bryter mot själva grunden i vårt styresskick. Den avgående regeringen har negligerat lagtinget vilket är självsvåldigt och odemokratiskt helt enkelt.

Om man inte reagerar nu, när det handlar om stora men ändå hanterliga belopp, kan det nästa gång handla om förödande summor. Våra ministrar måste en gång för alla bringas till insikt om att de inte har fria händer när det gäller landskapets ekonomi. Man får verkligen hoppas att de har en ansvarsförsäkring! För detta kan inte fortgå opåtalat.

Det skulle nämligen skada förtroendet för vårt politiska system i grunden.

Rolf Granlund (ÅF)

Med spänning kastade jag mig över det nya regeringsprogrammet för att läsa om den nya regeringens planer för äldreomsorgen.

Angående regeringens eventuella kostnader för avbryta kortrutten/tunnel till Föglö. Här är mina svar på frågorna.

• Vad kommer skadestånden bli på avbruten upphandling av kortrutten?

Sent ska en syndare vakna.

I den ursprungliga insändaren från S-lagtingsgruppen kritiserades Obunden samling och dess partiledare för att man tillåtit att jag fick ställa upp som kandidat i lagtingsvalet trots att jag av Åbo hovrätt hade dömts till ett villkorligt fängelsst

Då Alexander Kerenskijs provisoriska ryska regering störtades 7 november 1917 i vad som senare kom med sovjetisk terminologi att kallas ”oktoberrevolutionen” blev följden en skarp tudelning av det politiska fältet i Finland.

I början av mars 2019 fick styrelseledamoten Birgitta Johansson, ledamot av stadsstyrelsen, i uppdrag att boka ett presentationstillfälle inför stadsstyrelsen där utvärderingar, erfarenheter och arbetssätt skulle presenteras.

Att gå till personangrepp brukar betyda att argumenten tryter. Det är helt uppenbart när det gäller Marcus Måtars osakliga reaktion på den socialdemokratiska lagtingsgruppens insändare.

Nu är det adventstid, och vi väntar på julen, att ljuset ska återvända, att solen ska skingra alla mörka moln som döljer vår himmel, både utomhus och inombords.

Det är kanske denna tid på året, som det kan vara på sin plats att tala om flyktingpolitiken och flyktinghjälp. Den är en sak, som Åländsk demokrati har engagerat sig i.

Klarlägganden gällande Enerexit Ab:s tidigare styrelses beslut och de goda samarbetsförhållandena med stadsledningen (Tage Silander, Barbara Heinonen och Emma Dahlén) där fyra till antalet konstruktiva möten hölls med fullständig öppenhet.

Nej, det var ingen anonym ”kortfilm”, ”visad på Sjöfartsmuseet”, som så inspirerade kompositören Maria Grönlund att hon skapade konceptalbumet ”Songs of a sad sailor”, anmäld av Zeb Holmberg i Ålandstidningen den 4 december.

Det enda parti som veterligen ställt upp någon som dömts till ovillkorligt straff är Socialdemokraterna. Hur kan man då kritisera Obunden samling och dess ledning för att jag som dömts till villkorligt straff tilläts ställa upp i val för partiet?

I Ålands lagting sitter en lagtingsledamot, Marcus Måtar (Ob), med en nyligen fastslagen villkorlig fängelsedom för grovt ocker.

Barn i bild

Fler insändare