Publicerad 22 maj 2019 kl. 22:06

Visst är Anton mogen sin uppgift

Barbro Sundback skriver i en insändare att ”Anton Nilsson inte är mogen sin uppgift” efter att Anton i en valdebatt sagt ”För min del handlar det om att säkra ett svenskspråkigt mandat, för henne (Camilla Gunell) handlar det om att dra röster till finskspråkiga socialdemokrater”.

Uttalandet är på inget sätt respektlöst utan helt korrekt. Ingendera av de åländska kandidaterna har någon som helst chans att få en parlamentsplats, alltså samarbetar man i stället med finländska partners för att åtminstone få in en fot i Bryssel. I praktiken genom att dra in röster till respektive samarbetspartner. Vilket Anton, till skillnad mot Camilla, varit mycket tydlig med i hela kampanjen liksom hur samarbetet med SFP ser ut.

SFP är det mest svenskspråkiga partiet i Finland, ett parti som det samlade Åland framgångsrikt samarbetat med i decennier. SDP är däremot ett i grunden finskt parti vilket, liksom samtliga andra finländska partier inklusive Sannfinländarna, också har svenskspråkiga i sina led.

Camillas röster går alltså till ett parti där det interna arbetsspråket är finska, också i europaparlamentet. Det är inget att hymla om. De går till ett parti som inte lovat något som helst inflytande i form av specialmedarbetare, praktikanter eller annat. Det säger sig självt att en röst på SFP tryggar en svenskspråkig parlamentariker med ett på förhand avtalat fortsatt samarbete. Medan en röst på SDP inte gör någondera.

De finskspråkiga socialdemokraterna är, självklart, inte några språkfiender! Men de är inte heller en helt svenskspråkig samarbetspartner i Bryssel. SDP:s parlamentariker jobbar i en helfinsk miljö, hur ska ett samarbete med oss svenskspråkiga ålänningar fungera i praktiken? Måste ev åländska medarbetare i Bryssel vara tvåspråkiga? Även om ”allt finns på svenska” finns mängder med internt material på finska, vem ska översätta det?

Hur blir det förresten med vårjakten och andra saker där det borgerliga Åland och socialdemokraterna inte är överens? Är syftet med Camillas kandidatur att bevaka allmänna åländska intressen, eller handlar det i stället om en möjlighet driva vänsterideologiska frågor i Bryssel? Det finns många, inte bara språkliga, för oss ålänningar obesvarade frågor runt scenariot med SDP.

Sundback varnar i sin insändare för att ”Nilssons attityder och uttalanden om finländska socialdemokrater är skadliga med tanke på det framtida regeringsarbetet.” Sådana uttalanden, med enda syftet att tysta en besvärlig konkurrent, hör inte hemma under en valrörelse i en demokrati! Något Sundback med alla år som politiker borde ha fullständigt klart för sig.

Medan Anton med hammaren i handen reparerar också Camillas trasiga valplakat, sitter ledande socialdemokrater och skriver arga insändare om hur Anton saknar respekt för Camilla Gunells person och politiska integritet i stället för att svara på viktiga frågor.

För vår del är det självklara valet Anton (259); ekonomiekandidat med en magistererexamen i European Public Affairs från Maastricht University i bagaget, redan prövad och med beröm godkänd specialmedarbetare i Bryssel, i nära samarbete med Finlands enda helt svenskspråkiga parlamentariker, med en konkret möjlighet att bli no 2 på listan och ersättare. Definitivt mogen sin uppgift!

Erik Schütten

Clas Öfverström

Annika Karlsson

Corinne Birn

Daja Rothberg

Tony Salminen

Lennart Isaksson

Johan Ehn

Lennart Nordlund

Peter Enberg

Björn Geelnard

Pia Karlsson

Tomas Boedeker

Det är med glädje man läser att finska statsägda Finferries beställer och bygger en ny miljövänlig färja till den åländska skärgårdstrafiken, detta trots lagtingets och landskapsregeringens beslutsångest i ärendet.

I tidningarna och i Ålands radio presenterades i går onsdag den sista utredningen av Henricson Ab i kommunreformsarbetet.

Geologi borde i en perfekt värld debatteras av geologer, inte av amatörer såsom jag själv eller Bengt Eriksson. Men nu är vi där, insändare i båda tidningar samt stor artikel med krigsrubriker i Nya Åland.

Valet må vara över men nu börjar det viktiga arbetet. Vi har en ny regering.

I en insändare i Ålandstidningen 11.11 gör Anders Gustavsson ovetenskapliga och felaktiga påståenden om vad forskning visar gällande risker med mikrovågsstrålning från mobiler, basstationer, wifi och nu aktuella 5G.

Jens Boeving skriver ett lite osammanhängande inlägg som jag tror ska stöda Stellan Egelands (Ob) påstådda icke-rasism genom att hänvisa till handtecknet som Egeland gjorde flera gånger under valvakan.

Budgeten för Åland visar och har under flera år visat på rejäla underskott, vissa år ner mot -18 miljoner euro.

Den goda nyheten den här veckan, åtminstone än så länge, är att en ny regering på Åland har börjat hitta sin form och sammansättning. Den dåliga nyheten är att inte Liberalerna finns med bland de partier som ska utveckla Åland den närmaste tiden.

Annika Sjölund (HI) och Mats Perämaa (Lib), båda kända åländska profiler med skärgårdsbakgrund har i livligt kommenterade inlägg på Facebook uttryckt sina farhågor med riskerna vid en olycka i den aktuella Föglötunneln.

I en insändare i fredagens Ålandstidningen påstår Lisa Gustavsson att mobilstrålning ”ger dna-skador, neurologiska sjukdomar och cancer”.

De första Norden-föreningarna i Danmark, Norge och Sverige bildades 1919 och firar 100-årsjubileum i år. Näst efter kom Island 1922 och Finland 1924.

Den nya nationella strategin för psykisk hälsa ger ramar kring hur vi i Finland ska jobba med psykisk hälsa fram till år 2030.

ÅHS chef för primärvården, svara gärna på hur ni tänker när ni inte sätter in ordinarie tjänster när det tydligt finns behov av det?

Barn i bild

Fler insändare